Står upp för Möllan: ”Det finns alltid en lösning”

När jag kliver ur taxin på en bakgata i Malmö ber chauffören om namnet på lokalen dit jag ska, Möllans Basement. Därhemma har han en vilsen 19-åring som har svårt att få jobb, berättar han.

Lite längre in på Ahlmansgatan, bakom en gallerförsedd dörr full med klistermärken och taggar, välkomnar Balqis Khattab med ett leende samtidigt som hon ursäktar den lilla lokalen.

I det knappt 30 kvadratmeter stora rummet trängs ett gäng soffor med några raka corporate-fåtöljer, en whiteboard, en stor tv-skärm, ett rullbord med kaffetermosar och många vita förlängningssladdar. På bordet en påse färdiga kanelbullar, fröknäcke och några juiceflaskor.

”Vi har en annan lokal också, vi samarbetar med den kommunala entreprenörskapshubben Level Malmö”, säger hon.

Balqis Khattab är multientreprenör, grundare av och verksamhetschef på Möllans Basement, en kvälls- och nattöppen samlingsplats som är både ett aktivitetscentrum och en arbetsförmedling för ungdomar mellan 16 och 26 år.

Verksamheten firar tioårsjubileum i år. 

Endast 20 år gammal drog hon igång samlingsplatsen som fått mer än 300 ungdomar i jobb, förmedlat över 850 sommarjobb och – troligen räddat livet på ett stort antal killar och tjejer genom att få bort dem från gatan.

”Jag började kartlägga kriminaliteten i Malmö utan att jag visste om det. Redan som 18–19-åring visste jag vem som är vem, vad som händer, var och när”, säger Balqis Khattab.

Efter en minst sagt speciell uppväxt, vi återkommer till den senare, tog hon på sig att köra runt i Malmö under kvällar och nätter, hänga med olika gäng, lära känna folk, lyssna på deras livsberättelser och hjälpa ungdomar som hamnat i trubbel.

Redan då förvarnade hon polisen om att den här sortens gängkriminalitet skulle sprida sig över landet, men för tio år sedan var det ingen som ville lyssna på henne som ung tjej, upplevde hon.

”Jag startade Basement för att ungdomarna på Möllan skulle ha någonstans att vara på kvällar och nätter. När de ändå satt här med sina datorer och spelade spel kunde de ju skriva sina cv:n. Vi blev en lite roligare arbetsförmedling där man sökte jobb nattetid.”

Eftersom ungdomarna också var sportintresserade, med Zlatan som den stora förebilden, drog Balqis Khattab även igång en fotbollsturnering.

Ganska direkt kom uppåt ett hundratal ungdomar om kvällarna. Ibland var det så fullt att de satt på golvet.

Men Balqis Khattab ville mer än att bara upplåta en lokal. Hon drog igång ett gäng olika aktiviteter.

En ungdomsgala.

Och ett mentorprogram.

Och en föräldrautbildning.

Och en gymnasieskola.

”Det mesta handlar om egenorganisering av unga. Tanken är att de ska skapa olika evenemang, aktiviteter och arrangemang för andra unga – och att vi hjälper dem med det. De får lära sig allt från planering och budgetering till genomförande.”

Med tiden har det blivit allt svårare att ordna jobb till dem, menar hon. Under en period köpte Balqis Khattab till och med upp en salladsbar för att ungdomarna åtminstone skulle få praktik.

”Jag gjorde ett schema så att alla skulle få jobba minst två månader var, för att få erfarenhet och något att skriva på sitt cv. De lärde sig massor, inte minst vikten av disciplin. Men i längden blev det för arbetskrävande. Vi hade kö runt halva kvarteret.”

För några år sedan fick Balqis Khattab pitcha idén med Möllans Basement för Maxa Malmö, en panel av investerare på initiativ av stiftelsen Uppstart Malmö.

Hon representerade den enda föreningen och blev antagen. Både Dan Magnusson, som driver Sveriges äldsta privata byggföretag Otto Magnusson, och entreprenören Dan Olofsson, grundare av bland annat Sigma och huvudägare i Danir Group, var villiga att investera pengar i Möllans Basement.

Men Balqis Khattab ville inte nöja sig med bara pengar. Hon ville att de skulle göra något tillsammans, så att hennes ungdomar fick träffa dessa framgångsrika företagare. De skapade ett mentorprogram som hittills 20 ungdomar har fått ta del av.

Men gymnasieskolan då? Hur fick du idén att starta den, och vad hände?

”Jag gjorde det faktiskt! Det var 2017, jag var väl 24 år då”, säger hon stolt.

”Jag hade lärare, rektor, lokal och elever. Vi var med på gymnasiemässan och jag hittade sponsorer. Jag har alltid velat förändra skolsystemet.”

Elever till två klasser med samhällsentreprenörsinriktning och en ny skolbyggnad stod startklara när de två andra personerna som varit med från början drog sig ur.

Balqis Khattab tvingades inse att hon inte ensam kunde stå ansvarig för verksamheten. Men innan hon ringde Skolverket för att lägga ner projektet pratade hon med alla eleverna och ordnade in dem på andra skolor.

Möllans Basement är inte längre bara en fritidsgård för de lite äldre ungdomarna, som inte har någonstans att ta vägen nattetid, utan ett ställe dit man kommer om man vill lära sig olika saker.

Fler och fler ungdomar vill starta eget företag, inspirerade av den nya gig-ekonomin och influencer-andan, och Möllans Basement jobbar därför allt mer med entreprenörskap. De lär dem hur man startar eget företag, om innovation och framtagning av prototyper.

Hon berättar att ungdomarna själva säger: ”Om du går till Basement blir du någonting.”

Balqis Khattab är uppväxt i Malmö med en palestinsk pappa och en syriansk mamma, med vad hon beskriver som ständiga gräl och konflikter.

Pappan tvingades tidigt fly från Palestina till Syrien för att sedan som 16-åring revoltera mot föräldrahemmet och resa runt i världen. Vad han gjort under sina resor och vilka han arbetat för är fortfarande oklart, säger hon.

Balqis Khattab har försökt ta reda på så mycket som möjligt om det som senare skulle få katastrofala följder för henne.

Vad hon vet är att hennes pappa var politiskt engagerad och att han hade två masterutbildningar i ekonomi från universitetet i Manchester.

”När han och mamma kom till Sverige jobbade han som hemspråkslärare, men var även politiker för Folkpartiet (numera Liberalerna, reds anm) och jobbade med integrationsfrågor precis som jag. Dessutom var han framgångsrik boxare och något av en idrottskändis”, berättar Balqis Khattab.

Mamman, som hade en examen i biokemi, jobbade som lärare i kemi och biologi, innan hon blev sjuk.

”Mamma var dramatisk och gillade att vara hemma. Pappa var utåtriktad och social. Det krockade rejält.”

Konflikterna med maken och svårigheterna att hitta ett meningsfullt liv i Sverige fick modern att vilja återvända till Syrien, berättar Balqis Khattab. Men pappan vägrade. Därför for mamman och Balqis fram och tillbaka till Syrien på lov och ledigheter.

På sommaren mellan femte och sjätte klass när Balqis Khattab och hennes mamma skulle resa hem till Sverige igen stoppades de i passkontrollen. Balqis fråntogs sitt pass och tilläts inte lämna landet, medan mamman skickades hem. 

Pappan hade anmält till den syriska regimen att mamman, som ville skiljas, hade kidnappat dottern. Balqis Khattab fick därför inte lämna landet utan att pappan kommit dit.

I samma veva blev mamman svårt sjuk i cancer och var tvungen att stanna i Sverige för behandling.

Ingen pappa kom för att hämta Balqis Khattab. Han försvann och stod inte att finna. Den elvaåriga flickan blev lämnad ensam i Syrien. 

Frånsett några få familjevänner var det ingen i släkten som vågade ta hand om henne. De ville inte förknippas med hennes pappas oklara förflutna. Det ryktades att han var dubbelspion, minns Balqis Khattab.

Hon slussades därför mellan flera familjer på olika militärbaser. En tid fick hon bo på ett barnhem, för att till sist sättas i ett kvinnofängelse.

Där fick hon brutalt snabbt ta del av vuxenlivets mörkaste sidor.

”Jag fick lära mig alla sorters droger, alla sorters vapen. Jag såg våldtäkter och kvinnor föda barn. Jag fick se allt.”

Men hon klarade sig från att själv bli utsatt. Och hon sa nej. Tog inga droger, rökte inte en endaste cigarett. Bara observerade. Hur människor mådde, hur man skulle kunna hjälpa dem. Och hon rasade i vikt.

”Jag kunde inte tillgodogöra mig näringen i maten utan fick diarré. När jag efter ett och ett halvt år lyckades komma tillbaka till Sverige var jag smal som en pinne.”

Balqis Khattabs mamma hade kontaktat de svenska myndigheterna och journalisterna skrev spaltmeter om vad som hände.

Till slut var det någon syrisk regeringsperson som valde att se mellan fingrarna. Hon och hennes mamma fick några timmar på sig att lämna landet med orden: ”Se till att få ut henne, sedan stänger vi gränsen igen.”

”Efteråt såg jag det som en snabb film framför ögonen. Den var så detaljerad från början, men jag har försökt sudda ut så mycket som möjligt i äldre ålder. För att jag har förlåtit pappa. Han kom tillbaka under sitt sista år i livet, svårt sjuk i cancer. Jag försöker se det positiva med det som hände, och det är att jag lärde mig jättemycket arabiska.”

Runt sig på Möllans Basement har Balqis Khattab ett tiotal deltidsmedarbetare som hon försöker ge verktyg och överföra sin konflikthanteringsmetod på.

De kommer in tidig eftermiddag och erbjuder arbets- och studieförberedande träning, nätverksmöten och social gemenskap till ungdomarna som trillar in allt eftersom eftermiddagen övergår i kväll och natt.

Det krävs ett fast och tillitsfullt ledarskap för att hantera alla ungdomar som strömmar genom verksamheten. Många är ensamma och skyddslösa. De har slipats hårda av den brutala kriminaliteten därute och har varit tvungna att bygga upp sitt eget pansar för att stå pall.

Konfliktlösning har kommit att bli Balqis Khattabs paradgren.

När ungdomarna skriker, svär och hotar varandra till livet låter hon dem först hållas och lyssnar in.

”Efteråt, när de lugnat ner sig, kan vi ha en dialog kring det som hände och lösa det. Det finns alltid en lösning och vi löser det tillsammans. Vi har alla kulturer, alla religioner och alla sorters barn och unga här hos oss. Vi är unika i det, vi är en organisation som verkligen omhändertar alla de här olikheterna och det funkar.  Varje gång som det uppstår en konflikt i världen, blir det till en diskussion som vi måste ta här.”

Balqis Khattab ser sitt ledarskap som något likt en föräldraroll. Hon sätter gränser och lär ut disciplin.

Hon pratar ständigt med ungdomarna om att de inte ska tro att de kan göra vad de vill i sina vuxna liv. Att de inte bara kan hänga runt, utan att de har rättigheter, skyldigheter, arbetstider och så vidare att förhålla sig till.

”Disciplin har jag haft mycket av i mitt liv genom min mamma. Det har hjälpt mig. Det har handlat om att vakna samma tid och somna samma tid, om att tvätta, det gör vi klockan sju varje lördag. Det har inte funnits möjlighet att ändra på det under alla 30 år som vi har bott ihop. Spelar ingen roll om tvättmaskinen är sönder. Du löser det!”

Balqis Khattab har bott tillsammans med och skött om sin sjuka mamma ända fram till att mamman dog för ett år sedan. Hon har mer eller mindre försörjt sig själv sedan i sjätte klass då hon återvände från Syrien och insåg att hon inte längre hade så mycket gemensamt med barnen i sin egen ålder, berättar hon.

”Jag älskade att jobba, och i restaurangbranschen var det ingen som brydde sig om hur gammal jag var. Varje dag efter skolan jobbade jag långt in på nätterna. Jag lärde känna människor och stötte på mycket kriminalitet.” 

Hennes instinkt har alltid varit att hjälpa.

”Jag var kamratstödjare i skolan och i åttonde klass fick jag mitt första Rotary-stipendium för att de hade sett mitt enorma engagemang. Redan då hjälpte jag drogutsatta och andra ungdomar som drack och inte mådde så bra. Jag ville vara i samhället, jag ville hjälpa till, jag ville göra skillnad.”

För att göra Möllans Basement till ett ekonomiskt stadigt och långsiktigt projekt har Balqis Khattab knappt tagit ut någon lön. Hon har ofta haft ett ytterligare jobb vid sidan om.

I dag har hon en deltidstjänst som projektledare på Level Malmö, som Möllans Basement samarbetar med och där de hjälper människor att starta egna företag.

Möllans Basement drivs med projektmedel och det treåriga verksamhetsbidrag som de fått från kommunstyrelsen tar slut i år.

”Så frågan är hur vi ska göra nästa år, 2025?” säger Balqis Khattab.

Det verkar dock inte oroa henne i någon större utsträckning.

De två senaste åren har varit Möllans Basements storhetstid.

Allt fler har fått upp ögonen för Balqis Khattabs arbete och hon har bland annat blivit nominerad till Raoul Wallenberg-priset, utsedd till Årets trygghetsskapare på konferensen Trygg och Säker, och Årets eldsjäl av Malmö stad.

Allt fler ungdomar söker sig till deras verksamhet och de jobbar inte längre bara i Malmö.

”Det verkar som alla vet vilka vi är nu. Utöver alla föreläsningar jag hållit i Sverige har jag hittills varit i två europeiska länder och hjälpt olika ungdomsorganisationer att etablera sig. Och nu är vi på väg till ännu ett land som jag inte kan avslöja, för det ska bli en överraskning för ungdomarna som får hänga med. Det är många som vill ha vårt koncept.”