”Det finns mycket skräp därute”

Varför är det bra att personlighetstester diskuteras och problematiseras?

”Att människor med kunskap, erfarenhet och tillgång till samma forskningsläge gör olika tolkningar och landar i olika slutsatser kring användningen av personlighetstester är inte ett problem, utan själva poängen med vetenskapligt arbete. Diskussion, kritik och omprövning, även av tester som bygger på vetenskaplig grund, är vad som driver kunskapen framåt. Och därför i grunden något positivt”, säger Mattias Lundberg som är docent i psykologi vid Umeå universitet och en av författarna till nya boken Psychobusiness, tillsammans med Magnus Lindwall.

Du menar samtidigt att chefer och upphandlare bör ställa högre krav på personlighetstester inom rekrytering. Varför?

”För att det behövs. Det finns mycket skräp därute, för att prata klarspråk. Tester med svagt, om ens något stöd i forskning säljs in med stor säkerhet. Det är fascinerande hur det gång på gång avslöjas hur arbetsgivare, inte minst inom offentlig sektor, köpt in pseudopsykologiska tester och modeller, trots att omfattande kritik och varningssignaler ofta bara ligger en googling bort.”

”En del av förklaringen tror jag ligger i en stark längtan efter enkla svar på komplexa frågor. Rekrytering är svårt. Det finns inga snabba lösningar. Men många aktörer inom testbranschen säljer just det: tydlighet, enkelhet och snabba resultat. Och är ofta väldigt skickliga på det.”

Vad kan användning av oseriösa tester leda till?

”Till dåligt underbyggda beslut om människor, grupper och hela organisationer. Att folk väljs bort på felaktiga grunder och mår dåligt av det. Att pengar inklusive skattemedel slösas bort i onödan. Jag menar att testerna måste tåla samma kritiska granskning som vi kräver inom många andra områden. Och ansvaret för den granskningen ligger på dem som köper in dem.”

Du menar att diskussionen om testerna riskerar att skymma ett större problem med vad du kallar psychobusiness. Vad är det?

”Den är den ständigt växande marknaden av psykologiska metoder och konsulttjänster som används för att fatta beslut inom hela arbetslivet. Det handlar om allt från förenklade personlighetstyper till ledarskapskoncept och organisationsmodeller där ett imponerande psykologiskt språk, låtsascertifieringar och snygga modeller ersätter vetenskaplig kvalitet.”

”Aktörerna är sällan rena bluffmakare, men använder sig ofta av irrelevanta begrepp och överdrivna kopplingar till forskning, mer eller mindre omedvetet. Man renommésnyltar på akademiska titlar, och skapar associationer till psykologi och vetenskap utan att egentligen leva upp till de krav som borde ställas.”

Hur ska chefer och inköpare kunna navigera mellan de mystifierande vetenskapliga begrepp som kan omge personlighetstester och liknande?

”Ja, det är ju det svåra. Att analysera forskning och psykometri kräver specialkunskaper som man rimligtvis inte kan begära av varje enskild chef. Chefer som ofta har ont om tid och massvis med annat att göra. Men en grundläggande sak är ju att be dem som säljer modellerna att ge stöd för sina påståenden, genom siffror och tydliga referenser till forskning. Låter löftena för bra för att vara sanna? Då är de oftast också det.”

Du tycker inte att man bör skambelägga enskilda chefer och upphandlare som köpt in tvivelaktiga tester och modeller. Förklara varför.

”Därför att de ofta har så dåliga förutsättningar, särskilt på mindre arbetsplatser. Jag menar att branschorganisationer och liknande kan behöva bli bättre på att hjälpa till med stödsystem och expertkunskap, liksom hr på de större företagen. Om någon ska skambeläggas är det väl snarast de som utformar och säljer tester, modeller och konsulttjänster som inte lever upp till vad de utlovar.”