”Jag ältar inte problem, jag löser dem”

HON HAR KÖRT ETT crossfit-pass på morgonen. För att hon lärt sig vikten av återhämtning och för att tuff träning låter tankarna vila. ”Meditation funkar inte på mig. Det är när jag får ta i som jag rensar huvudet”, säger hon.

Ida Östensson är generalsekreterare för ChildX, en organisation som arbetar för att stoppa människohandel och sexuell exploatering av barn. En trygg uppväxt i en diskussionslysten familj och ett par avgörande händelser i barndomen rustade henne tidigt för att våga göra sin röst hörd och stå upp mot orättvisor och övergrepp.

Fokuset på lösningar och målinriktade kampanjer har präglat hela hennes karriär.

”Jag ältar inte problem, jag löser dem”, säger hon.

Fortfarande rosig om kinderna efter träningspasset trycker hon ut en cappuccino i kaffemaskinen i kontorslokalerna vid Medborgarplatsen i Stockholm, där ChildX har ett rivningskontrakt. Om bara några veckor flyttar de till ett modernt coworking-ställe i Slakthusområdet söder om Stockholm.

Ida Östensson håller ett högt tempo, har alltid gjort. Ändå verkar hon inte stressad. Kanske beror det på den energi-budget hon ställer samman en gång om året, då hon skriver upp sådant som ger henne energi och sådant som tar. På så sätt får hon möjlighet att reflektera över sin situation och att åtgärda den. Dessutom har hon en sällsynt förmåga att sova gott, gärna åtta timmar per natt, berättar hon.

”Så länge sömnen är okej funkar jag. Jag kan inte heller jobba helger och kvällar på rutin längre sedan jag fick barn. Min kille säger att det inte finns någon som har så nära till på- och av-knappen som jag.”

Hon kan bara minnas en gång hon varit nära att gå in i väggen. Det var tidigt i karriären, som Umeås första ungdomsombud.

”Plötsligt började hjärtat rusa. Jag hade slarvat med mat och sömn. Det hade väl blivit delicatoboll i stället för middag en gång för mycket. Jag tog signalerna på allvar och sedan dess är jag noga med att sätta gränser.”

Även om man inte vet vem Ida Östensson är känner många ändå till delar av hennes gärningar. Ett exempel: Som grundare av Make Equal, en stiftelse för jämlikhet och som drev Fatta-kampanjen, var hon ledande i arbetet med att få till en samtyckeslagstiftning. Fatta startades 2013. Fyra år senare gav metoo-rörelsen den sista skjutsen och 2018 var samtyckeslagen ett faktum.

Totalt har hon varit sex år på ChildX. Egentligen hade hon inga planer på att börja där. Hon drev Make Equal sedan drygt tio år, men funderade på att lämna över det operativa ansvaret och börja plugga. Hon bollade planerna med sin dåvarande mentor, Sara Damber, grundare av anti-mobbningsorganisationen Friends och medgrundare av ChildX tillsammans med Sophie Stenbeck och Hugo Stenbeck.

”Sara hade ett annat förslag: att jag skulle börja på ChildX som påverkans- och kommunikationschef. Det lät så viktigt att jag sa ja.”

En av de första sakerna Ida Östensson gjorde som nyanställd var att tillsammans med organisationen Realstars driva kampanjen hyrflickvän.se. Det var en fejkad sugardejtningssida, det vill säga där män tror att de kommunicerar med flickor och unga kvinnor och kan ge dem något i utbyte mot sexuella handlingar. När männen försökte registrera sig möttes de av information om att sexköp är olagligt även om ersättningen består av sådant som pengar, middagar, väskor eller resor. De fick också information om konsekvenserna av sexuell exploatering.

”Vi ville rikta ljuset mot hur man försöker glorifiera och ompaketera sexhandeln. Över 800 män registrerade sig på bara tre dagar. Var sjätte som registrerade sig ville hyra ett barn.”

Efter tre år på ChildX utsågs Ida Östensson till dess generalsekreterare, hon tackade ja när hon var föräldraledig med sitt yngsta barn.

”Men ett villkor jag ställde var att jag skulle slippa det administrativa ansvaret. Att ha hand om det operativa arbetet med personalfrågor och ekonomihantering skulle vara fel användning av min kompetens. Att kommunicera, påverka och skapa opinion, däremot, vet jag att jag är bra på.”

Lösningen blev att ChildX anställde en kanslichef. Under Ida Östenssons ledning har organisationen vuxit och sedan februari i år får hon göra verklighet av sin dröm: att leda via ledningsgrupp.

”Det är helt underbart! Jag älskar att leda genom, och tillsammans med, andra chefer. Jag har ett tillitsbaserat ledarskap och har inga problem med att delegera. Vi skapar strukturer så att jag inte är inne och petar i det operativa.”

Som chef över ledningsgruppen arbetar Ida Östensson aktivt för att få luft i kalendern. Hon vill ha tid för att prioritera de andra cheferna. Sitt eget behov av råd och stöd löser hon genom att ha en extern mentor.

”Jag har alltid haft bra mentorer. Det är ensamt att inte ha en chef. Och även om jag i dag har en fantastisk styrelse som både utmanar och stöttar mig kan jag inte bolla allt med dem. Därför vill jag ha någon utanför organisationen som kan utmana mig i mitt ledarskap. Jag vill ständigt utvecklas.”

Sin första mentor skaffade hon i samband med att hon grundade Make Equal.

”Hon, mentorn, frågade mig: ’Gillar du att titta framåt, åt sidan eller bakåt?’ Jag svarade framåt, så klart. Det blev ett riktigt uppvaknande för mig – att förstå vad jag faktiskt är bra på och vad jag inte behöver göra själv. Med den insikten blev det naturligt att låta andra kolla bakåt och åt sidorna, så att jag kan använda min kompetens där den gör mest nytta: framåt och utåt.”

Sammanlagt under sin karriär har Ida Östensson haft någonstans mellan 50 och 60 medarbetare. Fokuset på lösningar och målinriktade kampanjer ledde till att hon 2018 utsågs till Årets superkommunikatör i kategorin myndighet, organisation och ideell sektor av tidningen Resumé, en lista hon därefter återkommit på flera gånger.

”När jag startade Make Equal var det för att fokusera på hur:et, inte att:et. Hur kan vi åstadkomma ökad jämställdhet och jämlikhet?”

Att ständigt höra om mäns sexuella våld mot kvinnor och flickor sätter sina spår. Därför jobbar ChildX numera för att bli en så kallad traumamedveten arbetsplats. I detta ingår att skapa trygghet och en stöttande miljö för medarbetarna och förhålla sig till frågan på ett professionellt och empatiskt sätt.

”Vi jobbar med tunga frågor och behöver vara medvetna om hur det påverkar oss”, säger Ida Östensson.

Numera pratar de anställda på ChildX inte längre jobb på luncherna. Fredagseftermiddagarna är befriade från möten som handlar om våld. Dessutom erbjuds medarbetarna utbildning, handledning och möjlighet att bearbeta känslorna tillsammans.

”Och kanske det viktigaste, vi har infört rutiner för att lyfta hoppet och meningen med det vi gör och att fira gemensamma framgångar”, säger Ida Östensson.

Tidigare brukade hon läsa, lyssna och titta på allt hon kunde komma över när det gäller sexualbrott.

”Men det ledde bara till att jag tappade sexlusten och humöret och fick en mörk syn på männen, så det har jag slutat med. Man måste inte lyssna på och läsa om alla våldsskildringar, våldet är sig likt.”

Privat har hon sin kille sedan tolv år. Med honom har hon tre barn, varav ett vuxet bonusbarn.

”Vi är väldigt olika, men tillåter oss att vara det och ser verkligen till att hjälpa varandra i vardagen.”

Hennes roll är utsatt och engagemanget har ett pris. Ida Östensson har fått utstå både hat och hot. Vid ett par tillfällen blev hoten så allvarliga att hon och familjen inte kunde bo hemma. Värst var det för tio år sedan när hon drev flera olika antirasistiska frågor under kort tid.

”Jag var till exempel med i SVT:s Aktuellt och gick emot ett rasistiskt rykte om att det var ensamkommande afghanska flyktingpojkar som stod för övergrepp på festivaler trots att polisen inte ens hade identifierat förövarna.”

Kort därefter drev hon tillsammans med andra en kampanj vid namn #inteerkvinna.

”Det var efter att maskerade män hade attackerat bruna och svarta män på öppen gata under förvändningen att de ville skydda sina vita kvinnor.”

Dessutom protesterade hon och Make Equal mot Nordiska motståndsrörelsens närvaro under Almedalen genom att bygga berg av skor för att påminna om Förintelsen.

”Efter det fick jag meddelanden från folk som infiltrerat nazisternas stängda forum om att det fanns en reell hotbild mot mig. När familjemedlemmar sedan nämndes vid namn på den nazistiska sajten Nordfront och vår adress lades ut blev jag rädd.”

För första gången i sitt liv tystnade Ida Östensson.

”Men bara ett tag, sedan kunde jag inte hålla käften längre. Just detta att den som blir utsatt inte längre vågar göra sin röst hörd visar hur viktigt det är för demokratin att vi tar hot och hat på allvar.”

Händelserna ledde bland annat till att Make Equal lanserade nathatshjalpen.se och har även påverkat hur hon själv uttrycker sig på nätet. Det hon skriver ska
inte vara värre än att hon kan säga det till personen öga mot öga. Hon är också mån om att stötta andra personer som utsätts på nätet.

”Det jag varit med om är en fis i rymden jämfört med mängden hat och hot som vilken lokalpolitiker som helst blir utsatt för.”

Sommaren för tio år sedan var också då Ida Östensson drog igång initiativet #killmiddag för att få män och killar att mötas och prata om samtycke, våld, ensamhet och andra frågor som de sällan pratar om. I samarbete med Svenska Institutet har killmiddag fått spridning till mer än 50 länder under namnet Global Guy Talk.

Och just att samtala med killar har Ida Östensson med sig sedan barnsben. Hon växte upp i Holmsund utanför Umeå som lillasyster i en familj med mamma, pappa och två äldre bröder – som var feminister, berättar hon. Bröderna, sex respektive sju år äldre, behandlade henne som en jämlike, hon upplevde varken fördelar eller nackdelar med att vara liten och tjej. Det var många diskussioner och debatter vid matbordet.

”Det är därför jag pratar så snabbt, det gällde att passa på när de andra drog efter andan, annars hade jag aldrig fått någonting sagt. Samtidigt kände jag att jag blev lyssnad på. Hemifrån fick jag också med mig att alla människor är lika mycket värda.”

Trots att hon hade en stark tro på sig själv och ett genuint rättvisepatos kände hon sig ”fel” i skolan och ibland även på fritiden:

”Jag var en riktig pojkflicka och tyckte inte att det var någon skillnad på tjejer och killar. Jag spelade fotboll i ett pojklag. En dag fick jag veta att jag skulle få börja i ett nytt lag. Jag blev så glad, jag trodde att jag skulle få börja i ett toppat lag, men det visade sig att det var ett nystartat tjejlag. Alla var nybörjare. Jag blev alltså flyttad till ett nybörjarlag bara för att jag var tjej. Jag visste inte vad feminism var, men jag blev sjukt provocerad.”

En annan avgörande händelse som också utlöste driv att engagera sig för jämställdhet och rättvisa var när hon i sjunde klass en dag blev upptryckt mot ett skåp av två killar.

”Den ena tog mig på brösten, den andra på underlivet. Först blev jag glad eftersom jag var kär i den ena killen, sedan insåg jag att detta var fel!”

Hon reagerade genom att starta en jämställdhetsgrupp i skolan.

”Jag beställde hem paket från dåvarande Jämställdhetsombudsmannen med material om jämställdhet och planscher där det stod ’Vägra kallas hora’. Träslöjdsläraren fick snickra ramar till dem. Vi gjorde också en enkät i alla klassrum om sexuella trakasserier.”

Under gymnasiet var hon både elevrådsordförande och chefredaktör för skoltidningen. Skolans rektor såg hennes ambitioner och fångade upp henne.
Tillsammans satte de upp målet att bli Sveriges bästa skola i skoldemokrati och elevinflytande, vilket skolan också blev.

Och sedan fortsatte det. Vid 19 års ålder engagerade sig Ida Östensson i skateboardrörelsen. Hon hade själv börjat åka skateboard för att ta sig fram efter att hennes cykel blivit stulen. I skateparken såg hon att killarna åkte medan tjejerna bara tittade på. Det blev starten för You Skate Girl, Ida Östenssons initiativ för att få upp fler tjejer på brädan.

Efter allt som Ida Östensson drivit och engagerat sig i är det lätt att tro att hon haft många olika jobb. I själva verket är det ett fåtal – där hon varit uthållig. Och då som nu har hon skapat förändring.

”Det är genom handling som ord och visioner blir verklighet”, säger hon.