Suad Ali: Våga tänka om – nu!

I somras träffade jag min vän Sarah som jag inte träffat på länge. Vi satt på Kulturhusets takterrass och uppdaterade varandra om livet över två koppar te i takt med att solen sakta gick ner över Stockholms gator.

Sedan den senaste gången vi träffades hade Sarah nu tagit examen och fått sitt första riktiga jobb. Hon hade redan många tankar och förbättringsförslag för sin arbetsplats. När hon engagerat berättade om sina idéer tänkte jag på hur uppfriskande det måste vara för en verksamhet att få in någon utifrån som ser på den med nya fräscha ögon.

Men så var inte fallet för Sarah. Efter att hon började berätta om sina idéer för sina kolleger och chefer blev hon kallad till ett möte med chefen där hon fick information om att verksamheten fungerade på ett visst sätt och att det var viktigt att följa de rutiner som alltid hade funnits. Till råga på allt betonades hennes unga ålder, generationsglappet mellan henne och övriga kolleger, samt det faktum att hon var nyutexaminerad, som en utmaning för verksamheten framöver.

Att få den återkoppling som Sarah fick på sina förändrings- och utvecklingsförslag är inte bara förödande för den som sitter på nya idéer och lösningar och som känner att den inte får gehör för dem, utan även för den verksamhet som misslyckas med att ta vara på förändringspotential på grund av att man gör så som man alltid har gjort.

Vad hade resultatet blivit om Sarahs chef i stället hade bett henne att ta upp sina idéer på nästa enhetsmöte för genomgång och diskussion med övriga? Vad hade hänt om Sarahs chef i stället hade sett hennes färska examen, ålder och stora engagemang som en tillgång?

Digitaliseringens kraftiga genomslag, en ny generation som drivs av andra saker än tidigare och den ökade globaliseringen ställer nya krav.

Tåget går vare sig vi bestämmer oss för att hoppa på det eller inte. Det går inte att göra som man alltid har gjort och förvänta sig annorlunda resultat. Jag tror vi måste göra precis tvärtom och skaka om strukturer och ta vara på den förändringspotential som finns i verksamheten utan att låta oss hindras av trögrodda system. Jag tror inte att jämställdhet, mångfald och generation Y egentligen är så himla komplicerat. Jag tror att det snarare handlar om att ta ansvar, vidga sina vyer, våga rekrytera annorlunda, tänka om och tänka nytt.

Men mest av allt tror jag att det handlar om att inse att människors olikheter i en verksamhet är det som utmanar och berikar oss. Vi kan inte omge oss med enbart likasinnade och tro att vi når ut till en bred målgrupp. En nyanserad arbetsplats som vågar satsa på sina medarbetares idéer ökar också sin kreativitet, innovationsförmåga och lönsamhet. Jag tror det är så man driver verksamheter i tiden på ett framgångsrikt sätt. Vi behöver hoppa på fler tåg innan vi missar dem och jag tror att vi till och med skulle behöva applicera det här i vårt personliga liv. Att bryta mönster och göra något som faller utanför de ramar vi är vana vid är nyttigt. Det är där magin händer.

Hur gick det för Sarah då? Hon sa faktiskt upp sig och sökte sig till en annan arbetsplats som hon kände tog vara på hennes potential. Det ska bli intressant att höra om hennes kommande uträttade stordåd, över en kopp te på en takterrass ovanför Stockholms gator.

/Suad Ali