Skepp ohoj! 3 karriärtips från sjökaptenen som blev hamnchef

Stora krafter, avancerad teknologi och komplicerade uppdrag långt ute till havs. Fredrik von Segebaden berättar om tjusningen med att vara sjökapten:

”Att manövrera ett nästan hundra meter långt fartyg ett par, tre meter från en oljerigg, kontrollera alla spakar och propellrar, sitta som spindeln i nätet med all radio och kommunikation medan hela besättningen är på sin vakt – det är väl något av det mest trivsamma med yrket”, säger han till Chef.

I sin sjöbefälsroll kom han att specialisera sig på ankarhantering, det vill säga svåra och inte sällan riskfyllda operationer med att flytta och förankra oljeriggar. 

”Ett ensamt jobb, absolut. Kaptenen är överst i den tydliga hierarki som råder ombord på ett fartyg. Den som äger perspektivet och förutsätts ta rätt beslut utifrån ibland motstridig och bristfällig information. Som sjökapten gäller det att hitta sin egen röst, och visa fattning även i kroppsspråket när besluten ska fördelas till besättningar av annan nationalitet. Det är ett sätt att skapa trygghet.”

Under sin tid inom ankarhantering kom Fredrik von Segebaden att lära sig portugisiska i arbetet på de stora oljefälten utanför Brasiliens kust. 2016 gick han i land efter cirka ett decennium till sjöss.

Men han fortsätter att chefa inom sjöfarten, nu i egenskap av hamnchef i Simrishamns kommun i Skåne.

Fartygen är mindre och aktiviteten inte lika intensiv som i andra hamnar han lagt till i jorden runt, samtidigt som von Segebaden och hans medarbetare har väl så mycket att stå i.

”I kommunen finns sammanlagt sju hamnar, så det är stora ytor att förvalta. Vi reparerar, moderniserar och digitaliserar, och jobbar med att utveckla lasttrafiken. Hamnen är viktig som näringslivsmotor och samhällsnyttig även för miljön. Fler borde få upp ögonen för sjöfarten som transportalternativ, då den kan leda till minskad trafik på våra vägar”, säger Fredrik von Segebaden som är uppvuxen med båtar, skärgård och segling.

Morfar med förflutet i marinen brukade ta med honom på långa, informationsspäckade promenader längs kajerna i barndomsstaden Stockholm och pappa var båtförsäljare på 70-talet.

Som tonåring såg Fredrik von Segebaden till att jobba extra som jungman på skärgårdsbåtarna runt huvudstaden så ofta han kom åt.

”Det finns en frihet i att ge sig ut på havet, ha solen i ansiktet och jobba ute på däck. Jag har alltid gillat sjöliv, och förklarade tidigt för föräldrarna att det är detta jag ska jobba med. Det var som ett kall”, säger Fredrik von Segebaden.

Han kom att plugga nautisk vetenskap på Sjöfartsskolan i Kalmar och fick sitt elddop som sjöofficer i rollen som andrestyrman på oljetankern Stena Natalita 2006.

”Vi hade lämnat råolja och gick på ’lätten’ från Liverpool, runt sydänden av England och in i Engelska kanalen. Ett högtrafikerat område där det vimlade av containerfartyg och fiskebåtar som korsade vår rutt. En 270 meters olje­tanker har inga bromsar som en bil, så det kan bli aningen stressat. Men jag hade planerat resan väl, och lovat kaptenen att ringa på hjälp om något skulle gå fel. Han gav mig förtroende trots att jag var oerfaren, och allt gick riktigt bra.”

Åren på sjön har lärt honom att dra nytta av kulturkrockar, se värdet av de olika förhållningssätt som kan uppstå ur besättningsmedlemmarnas vitt skilda bakgrunder.

”Mötet med alla dessa nationaliteter har för mig varit en fantastisk kunskapskälla, som lärt mig tålamod och att tolka folk. På en båt har alla sin uppgift, och alla behövs för att man tillsammans ska kunna göra något bra. Förmågan att inse detta som kapten och ledare, är väsentlig”, säger Fredrik von Segebaden.

Han fortsätter:

”Erfarenheterna från sjön kommer till god nytta i mitt nuvarande jobb: Var ödmjuk! Beslutsamhet är bra, men jag är samtidigt beredd att lyssna. Om arbetsgruppen löst problem på ett visst sätt tidigare och det fungerat bra – jamen, fortsätt då att göra så. En inställning som jag tycker fungerar alldeles utmärkt.”