Skolverkets chef: ”Jag växte upp under taskiga förhållanden”

Att värna sin integritet, stå upp för det man tror på och använda det manöverutrymme som ges för att påverka sitt liv. Det är egenskaper som Skolverkets nytillträdda generaldirektör Peter Fredriksson, den hittills enda på posten som själv varit lärare, håller högt.

”Jag har aldrig gjort mig till offer för omständigheterna eller objekt för andras vilja. Jag växte upp under ganska taskiga förhållanden och hade lika gärna kunnat bli en av de där pojkarna som misslyckas i skolan. Men du vet, det går inte att komma med skitdåliga betyg till arbetsgivare nummer 23 och skylla dem på en jättekonstig fransklärare. Som en del av dagens elever och föräldrar. Nej, jag tror på att kliva fram och försöka förändra situationen, även om omvärlden är elak. Så har jag tänkt i hela mitt liv.”

Peter Fredriksson nyanserar sig: Så eländig var väl inte uppväxten i Norrköping, utan bara – arbetarklass. Mamma var städerska, pappa kommunalarbetare. Övriga vuxna i närheten hade liknande yrken.

”Min farsa tyckte det var djupt obehagligt att jag skulle studera vidare, och det är inget konstigt med det. De flesta föräldrar vill ju att deras barn ska bli ungefär som dem själva”, säger han.

Att Peter Fredriksson med sina toppbetyg från gymnasiet valde just lärarbanan – med inriktning på favoritämnena svenska och historia – har sin givna förklaring:

”Det var det enda akademikeryrke som jag kände till. Att de duktiga pojkarna och flickorna från miljöer utan studietradition blev lärare var ganska vanligt på den tiden. Och det var inte trots mina höga betyg jag valde lärarlinjen – det var tack vare dem som jag kom in. Intagningspoängen var 4,9, och man tog in två stycken. Det var en helt annan tid, ett helt annat samhälle.”

Peter Fredriksson har beskrivit sig själv som en -”politiskt korrekt kulturtant” och har litteraturen som största intresse.

Som svensklärare i Göteborgs högre samskola sporrade han eleverna att läsa klassisk lyrik, skriva egna dikter och ta sitt arbete på allvar. I bänkraderna fanns blivande artisten Håkan Hellström, som i intervjuer har framhållit Peter Fredriksson som stor inspiratör.

”Ledarskap handlar ju mycket om det, att skapa intresse, väcka lust, hjälpa folk att upptäcka något annat än det som är. Jag tror att jag är bra på det. Ställer gärna frågor som: ’Skulle man kunna göra så här i stället?’ Det är ett slags normkritiskt perspektiv som hänger samman med hela mitt liv, att jag själv brutit mig ur en social struktur.”

Peter Fredriksson stortrivdes i lärarrollen. Att han efter tio år valde att lämna klassrummet för ett nytt jobb som skolchef berodde på att det helt enkelt var dags, menar han.

”Jag hade det väldigt stabilt, både yrkesmässigt och privat, och tröttnade lite på att upprepa mig. I mitt fall blev det yrkeslivet som fick stå för en förändring då.”

Karriärplanering ägnar sig Peter Fredriksson inte åt, ej heller golf eller whiskyprovning. Managementböcker läser han aldrig, berättar han.

”Nej, men gärna romaner och böcker om samhället och samhällsutvecklingen. Det känns mer meningsfullt. Och något som bidrar till förståelsen kring vad som är viktigast i livet, och att människor är mer än bara sina arbeten. Jag tror det gör mig till en bättre chef.”

Många i din position brukar beskriva sig som rastlösa. Är du också det?

”Det tycker jag inte alls. Jag älskar att ligga på soffan och läsa, eller sitta en hel kväll med lite vin och verkligen gå ner mig i intressanta samtal med människor jag tycker om. Att bara fladdra omkring verkar jobbigt – jag menar att man nog inte bör vara sådan som chef. Nej, hellre då skapa tydliga ramar och strukturer att hålla fast vid, och förfina och förädla dem. Det tror jag är en framgångsfaktor.”