”Jag var lite rebellisk”

Fram med listan över de 100 största svenska börsbolagen. Ring runt och ställ frågan: Är ni intresserade av hållbarhet? Efter cirka 75 sådana samtal fick Ida Bohman Steenberg napp.

Hennes karriär inom en då ännu outvecklad profession var igång. På den tiden kunde företagens hållbarhetsstrategier ännu inskränka sig till några pliktskyldiga rader på hemsidan, och möjligtvis ett bidrag till välgörenhet runt jul.

Ida Bohman Steenberg har många gånger behövt vara motvalls, lite av en nagel i ögat för den egna organisationen, för att trycka på behovet av ökad hållbarhet: 

”I mitt yrke får man inte vara rädd för konflikter.” 

Medan hållbarhet och begrepp som CSR (företagens samhällsansvar, corporate social responsibility) genom åren fått en mer självklar plats inom bolagsstyrning, har Ida Bohman Steenberg avancerat till hållbarhetschef.

Detta inom den digitala tjänste- och programvarujätten Tietoevry med 24 000 anställda globalt. Teknik och skala i kombination; en bra plattform för förändring. Något som Ida Bohman Steenberg alltid strävat efter.  

”Mina första protestlistor gick jag runt med som åtta-nioåring hemma i Dalstorp i Västergötland, mot plågsamma djurförsök. I mellanstadiet skrev jag till dåvarande statsminister Carl Bildt om min oro för främlingsfientlighet. Jag fick skolans rektor att instifta en temadag mot rasism, deltog i demonstrationer mot nynazism och vägbyggen … jag var lite rebellisk”, säger Ida Bohman Steenberg.

”En attityd jag väl fortfarande bär med mig Samtidigt som hållbarhet blivit hett. I dag känner jag mig både respekterad och cool i min yrkesroll”, tillägger hon.

Innan hon började skolan bodde hon ett par år i Vietnam. 

”Mina föräldrar var biståndsarbetare och arbetade med det Sida-finansierade pappersbruket i Bai Bang. Där fick jag tidigt upp ögonen för verklig fattigdom. Så det har aldrig varit svårt för mig att relatera till globala orättvisor”, säger Ida Bohman Steenberg som efter avklarad universitetsexamen for till Indien för fältstudier och praktik inriktad på kvinnors rättigheter. 

”Jag tror på egna erfarenheter, att möta världen och verka i den.”  

Nybyggarandan hon upplevde i rollen som ung hållbarhetskonsult på EY på 10-talet hade sin charm, men dagens fastare normer kring socialt, etiskt och miljömässigt företagsansvar är bättre – färre kommer undan med bara en flummig vision.

Hållbarhet har blivit affärskritiskt och från EU-håll kommer ständigt striktare lagar och krav. 

”Kunskapskraven blir högre och vi räknar på allting. Vi som jobbar med hållbarhet behöver ha koll på allt från utsläppsfaktorer och lagstiftning i Kina, till antikorruption och mänskliga rättigheter, för att bara nämna något. Det som får jobbet att funka för mig är att jag hela tiden lär mig nytt och att det är oavbrutet intressant. Och mina fantastiska medarbetare, såklart.” 

Ida Bohman Steenberg menar att hon haft tur i karriären, men ger samtidigt en eloge till sig själv: 

”Jag ser ju att jag skapat möjligheter på egen hand. Genom att prata med folk, våga fråga och visa mig intresserad.” 

Svårast med jobbet? Att andra inte alltid ser globala missförhållanden, eller förnekar dem.

Hur människor och företag i högre grad ska ändra skadliga beteenden är fortsatt den stora frågan. Ida Bohman Steenberg tror på det positiva budskapets makt: 

”Att varna för jordens undergång har aldrig funkat. Det gäller att visa på uppsidan: Det ska vara roligt att inte flyga, coolt att inte ha nya kläder – ta något gammalt i stället! Att se tech som den stora möjliggöraren är också kul, för att sätta höga mål för energieffektivitet exempelvis.” 

De globala CO2-utsläppen ökar oavbrutet. Blir du någon gång pessimistisk? 

”Jag har väl mina stunder, precis som många andra, men vill helst inte prata i de termerna. Man måste gaska upp sig, bita ihop och fortsätta att få saker gjorda. Inte minst för barnens skull, för att de ska känna glädje, hopp och framtidstro.”