»Du mår bra av att jobba hårt«

Just nu känns mitt liv som Keno-reklamen. Måndag gör jag ingenting, ingenting. På tisdag ser jag mig omkring …

Efter Eniro tog jag ett konsultuppdrag och därefter har jag jobbat hårt med att inte göra någonting speciellt. Jag har läst, tränat, haft tid med familjen och hunnit med Spångas P-00 bandylag på ett sätt som nästan gränsar till elitseriesatsning.

Så egentligen borde jag ha en drömtillvaro, men ändå börjar det klia något oerhört i fingrarna. Jag längtar efter ledarskapet och känner ett sug efter att tillsammans med ett gäng duktiga med­arbetare leda och utveckla ett bolag igen.

Visst är det fascinerande. Nu när jag är ledig – och egentligen borde njuta av det – så börjar jag längta efter att inte vara ledig. Och när jag jobbar som hårdast och kör ett jäkla tempo, ja då drömmer jag om att få vara ledig i flera år.

Jag tror många känner igen sig (åtminstone i det sista) och att det egentligen är ett uttryck för obalans. Det kanske är så enkelt att för mycket av det goda inte är bra vare sig det är för mycket jobb, ledighet eller semlor. Jag tror dessutom att vi är skapade för att slåss, springa, jaga och utmana och att vi i dagens bekväma samhälle till stor del får utlopp för det genom att jobba.

Så vad det handlar om är att hitta en balans mellan vår inneboende kraft att överleva och sörja för våra barn och vår vilja att hela tiden ta den lättaste vägen. Det är dessutom kombinationen av dessa förmågor som drivit hela mänsklig­hetens utveckling framåt. Därför kan det vara svårt att hitta en jämvikt i bara den ena vågskålen. Vi mår helt enkelt bra av att jobba – och att då och då vara lediga.

Jag är mentor åt ett par unga, duktiga och väldigt ambitiösa personer som vill utvecklas och bli framtida ledare. De menar att balans i livet är att man ska hinna med jobb, familj och sig själv.
Eller för att uttrycka det mer i bilder: Man ska vara en uppskattad chef och göra karriär, vara världens bästa förälder/make/maka och helst klara Vätternrundan på under tio timmar eller hinna med några tränings- och barrundor med polarna varje månad.

Jag brukar säga att det förvisso går (min första krönika handlade om det), men att det kräver ett grymt fokus på jobbet plus att barn och partner har en ­ganska givmild definition på »världens bästa«. Dessutom får man nyttja sin egen tid kreativt och skriva, träna, läsa – eller vad man nu gör – när få andra gör det. 

Mitt råd är i stället: glöm balans i livet om du vill bli chef och göra karriär. Nöj dig med att ha en dräglig balans i tillvaron som den är just nu.

Om du ändå inte vill ge upp drömmen om balans har jag bara ett råd: hundra procents närvaro. Fullt fokus på jobbet när du jobbar, full närvaro när du är med familjen. Och när du har egen tid, njut till hundra procent av det som du tycker är roligast. Då kan du nå balans i livet även om den består av 90 procent jobb, 9 procent familj och ­1  procent dig själv.
Dessutom är gräset sällan grönare på andra sidan.