David Ståhlberg: Se upp för ”invecklingen” – utvecklingens listiga tvilling

Det finns i korta drag två typer av bolag, de som vill lösa människors problem, och de som vill tjäna pengar.

Sambandet där emellan är urstarkt och kanske är det just därför som vi har så svårt att urskilja undantagen.

Precis som vampyrer som försvagas av solljus behöver de korrumperade avvikelserna bekämpas med mer uppmärksamhet (alltså en krönika).

Allt detta blev tydligt för mig när jag, som för att jaga fram vårsolen, började cykelpendla.

Att jag behövde byta ut min gamla Rex visste jag, men det som hände sedan är obegripligt.

Killen i cykelbutiken lät mig kvickt förstå att basfunktioner som ringklocka, cykellås och cykelstöd inte skulle levereras med den nya cykeln; då behöver man köpa till det så kallade pendlarpaketet (läs: töntpaketet).

Och vad är grejen med pakethållaren? Det är mer som en platt bricka, inte bredare än en Iphone.

Jag frågar killen i butiken hur jag ska få väskan att ligga kvar i en hastighet över 0,5 km i timmen och han hänvisar mig till en hel avdelning med (svindyra) packsystem och cykelväsklösningar. 

Mest besvärande är dock den så kallade sadeln (känns mer som att sitta på trappräcket i min gamla högstadieskola). Efter min första cykeltur kan jag knappt sätta mig. Min fru lugnar mig med att man vänjer sig med tiden.

Men på riktigt!? Det brukade ju finnas en sadel som man inte behövde vänja sig vid; som var skön från början.

Jag har noterat att vissa cyklister har vadderade byxor, som en liten integrerad skumblöja i sina cykeltights. Hur kan det vara bättre än att ha en skön sadel!?

Det är som om sängtillverkare plötsligt skulle göra sina sängar stenhårda för att sedan kunna marknadsföra vadderade pyjamasar. 

Nej, detta kan inte vara utveckling. Vi har att göra med dess rävaktige tvillingbrorsa: Invecklingen.

Ett sadistiskt svin som dricker Prime, har en chatbot till flickvän och som oavkortat njuter av att leta upp fullt fungerande lösningar och i en dimridå av inspo och vädjan till vår fåfänga får oss att överge dem mot dyrare alternativ som funkar … betydligt sämre.

Det är Invecklingen som designat sju nya knappar på din mikro och valt att byta ut handtaget mot en elektronisk lucköppnare (som du inte hittar).

Invecklingen lämnar spår efter sig i hotellduschen där du inte har en aning om hur du får på vattnet (för att sedan få det i ansiktet), och i ditt konferensrum där trådade kopplingar bytts ut mot blåtand, en touchpanel och en frånvarande vaktmästare.

Som chef kan du ta en titt på er innovationsmetod för att se om den föder Inveckling eller Utveckling.

Pratar ni om eller med era användare? Utgår ni från deras behov eller från era marginaler? Och när ni väl utvecklar en produkt, gör ni det då i ett svep helt själva, eller iterativt och tillsammans med dem ni finns till för?

Utvecklingen testar sig fram, älskar synpunkter och tar stort ansvar för produkter och tjänster som inte håller måttet.

Invecklingen är ointresserad av att förstå vanliga människors liv, toksugen på att höja priset på sina produkter och kunde inte bry sig mindre om att det är en miljon svenskar som cykelpendlar VARJE DAG, men bara 19 på över 100 år som cyklat Tour de France.