Cissi Elwin: ”Jag har redan tänkt ut en ny utmaning för januari”

Det var något med de alltmer glåmiga ansiktena på Zoom-mötena. Alla vi som jobbar på Chef gör verkligen allt vi kan, kämpar på och håller verksamheten igång. Men energin är låg och vi skrattar inte som vi brukade. Den här långa mörka pandemi­vintern är det svårt att hålla humöret uppe.

Så vad göra för att få upp energin? Jag funderade på något smittsäkert som skulle vara enkelt genomförbart och inkludera alla på företaget. En stegtävling kanske? Men en stegtävling där ingen skulle topprestera, utan man skulle premieras om man fick med sig ALLA i gruppen. Och då måste man också ha tid att peppa varandra. Vi ser alltmer tecken på att pandemin håller på att bli en deppidemi. Och nu när vi inte ses på samma sätt är det viktigt att vi ändå kan träffas digitalt.

Jag föreslog idén för vår chefsgrupp; tävlingen skulle vara upplagd så att vi delade in alla i fem grupper, var och en i varje grupp måste gå minst tiotusen steg minst fyra gånger per vecka. Minst hälften av de stegen måste vara i dagsljus. Poäng skulle bara delas ut om alla i gruppen klarat utmaningen som skulle pågå i fyra veckor. De lag där alla lyckats klara det fyra veckor i rad skulle få 500 kronor var till varje deltagare i form av ett presentkort till en sportaffär. Bra va? Entusiasmen från chefsgruppens medlemmar var måttlig. För att inte säga obefintlig. Vaddå stegtävling?

Men jag stod på mig. Vi måste göra vad vi kan för att inte säcka ihop. Och det enda man verkligen VET hjälper, är att röra på sig. Tiotusen steg om dagen, helst i dagsljus, stärker immunförsvaret och minskar risken för massor med sjukdomar. Och när det gäller psyket har promenader lika bra effekt som antidepressiv medicin.

En måndagsmorgon presenterade vi stegtävlingen för medarbetarna och sa att den skulle börja gälla från nu. Och det har varit så intressant att se vad som har hänt. Jag trodde faktiskt att de flesta skulle tycka att det var rätt lätt att gå tiotusen steg, fyra dagar av sju. Men oj, det blev verkligen de mest skilda reaktioner. Jag blev lite överrumplad över hur svårt många hade att få in den mini-motion som WHO anser krävs varje dag för att kroppen ska kunna fungera.

Fast redan andra veckan hördes mindre gny och det skickades bilder på stadspromenader med glittrande ljus och bilder av leriga övningar i skogen i duggregn och mörker. Funktionsbyxor har inhandlats och själv går jag och drömmer om en pannlampa.

Vi ska utvärdera efter fyra veckor. Då ska vi se hur vi mår och om promenaderna har haft någon effekt. Kommer alla underbara Chefare i så fall att förlåta mig? Jag hoppas det, för jag har redan tänkt ut en ny utmaning för att vi ska klara oss igenom januari också.

Missa inte nya numret av Chef, där vi skriver om hur chefer oroar sig för hur medarbetarna mår när de jobbar hemma och vilket ansvar du som chef har när det gäller allt från ergonomi till psykiska problem till följd av isolering.