Cissi Elwin: Åldershetsen har blivit helt ohållbar

När jag började på SVT var jag 20 år. Då man hade kommit på att snittåldern för en tv-producent var 53 år gjorde man en specialsatsning på att utbilda åtta unga som snabbt skulle kunna dra ner statistiken.

Jag och Ulf Malmros var yngst. Vi var otåliga. Vi tyckte att mycket av det som visades på tv var trött och oinspirerat. Vi ville göra program som unga människor skulle kunna känna igen sig i. Våra tankar och idéer och vår typ av humor kunde ju naturligtvis de där 53-åriga producenterna varken skapa program av eller förstå.

Sedan dess var jag ung väldigt länge. Varje gång jag bytte arbetsplats och roll var jag ung, ibland rent löjligt ung, för just det uppdraget.

Men nu har jag just fyllt 53 och tittar ut över landskapet, där alla vi 25 som jobbar på Chef sitter, och inser att jag är näst äldst.

Gustaf, som ett tag fick vara den löjligt unga på redaktionen, har just blivit brädad av Erika, 23.

Men majoriteten är mellan 30 och 40. De flesta är småbarnsföräldrar. Just nu har de sin allra mest hektiska period. De jonglerar avslutningar, picknick med förskolan, stopp i pendeltågstrafiken med allt som måste hinnas klart på jobbet före sommaren. Jag känner mig som en oansvarig tonåring när jag smiter iväg till någon uteservering efter jobbet och dricker rosé i kvällssolen medan de steker falukorv, amorterar och lägger i ännu en tvätt.

För det är ju där de är nu som allt ska hända. Samtidigt. Mitt i småbarnsåren har man också ett kort fönster på tio år då man är som mest attraktiv på arbetsmarknaden. Innan 30 anses man för oerfaren och kämpar med att bli tagen på allvar.

Men redan vid 40 anses man för gammal i många branscher, vid 45 sker ett nytt stort fall och sen är det bara ett sluttande plan.

Vårt sätt att tänka har blivit ohållbart. De unga stampar otåligt. De vill bli insläppta. De vill påverka. De äldre är oroliga. De är rädda för att bli bortvalda och inte få vara med längre. De i mitten, som alla vill ha, håller på att gå sönder av stress.

Så onödigt! Lösningen är ju enkel. Det är bara slappt slentriantänkande och fördomar som hindrar oss att se att alla behövs och kan bidra, på olika sätt, hela livet.

I Chef lyfter vi nu fram tolv unga ledare som vi är övertygade om kommer att ha stort inflytande i framtiden. Den yngsta blev ledare när hon var 14.

De har alla, i sina vitt skilda branscher, gjort stor skillnad. En har till och med varit med och vunnit Nobelpris. Vi har definierat ung ända upp till 35, men vi hoppas och tror att ålder kommer att vara en ickefråga under de många aktiva yrkesår som de här tolv har framför sig där de hela tiden kommer att lära sig nya saker och bli mer erfarna.

Det går så fort mellan yngst och äldst. Men jag var aldrig så ung som de sa. Och jag är inte gammal nu. Jag är faktiskt nästan precis likadan.