Calle Fleur: AI både lockar och skrämmer

Ny teknologi dyker nästan alltid upp i science fiction-romaner innan den når verkligheten.

Redan 1726 förutsåg Jonathan Swift 3d-modellering, sökmotorer och biobränsle i Gullivers resor. Och Jacob Astor IV – den rikaste passageraren på Titanic – skrev om säkerhetskameror, el­bilar och vindkraftverk under slutet av 1800-talet.

Idéer bidar sin tid. De väntar på rätt tajmning, till dess att utvecklingskurvorna har kommit ikapp och stjärnorna ligger rätt. Till dess att rätt ledare omsätter dem till produkter och verktyg.

Precis därför utgör ”sci-fi” en guldgruva för startup-entreprenörer, hävdar tech-tänkaren Packy McCormick som har byggt upp en databas med 3 567 idéer från världens främsta science fiction-verk. Själv går jag igång på ”tankeskärmen” från 1931 – en konstruktion som projicerar människors innersta tankar. Hade ju varit toppen under svåra samtal!

Jag läste nyligen ut sista delen i Frank Herberts svindlande bokserie Dune. Böckerna skrevs på 1960–70-talen men utspelar sig i en fjärran framtid. Tänkande maskiner har varit totalförbjudna i cirka 10 000 år, ända sedan människan vann den slutgiltiga striden mot AI-robotarna. I stället har så kallade mentater – människor med datorliknande förmågor att utläsa mönster och förutse framtiden – tagit över rollen som ledarnas bästa vänner.

Alarmistiska AI-experter myser garanterat åt detta, medan andra fnyser och fortsätter måla upp en underbart skön och produktiv framtid. Däremellan står vi andra, konstaterar Chefs reporter Sara Hammarkrantz i vår stora AI-guide: ”Både nyfikna och räddhågsna. Kanske också med en obehaglig och stressande känsla av att ’alla andra vet mer än jag’.” 

Själv känner jag mig entusiastisk. AI-utvecklingen är superspännande och intressant, men helt ärligt har jag fortfarande svårt att omsätta tjänsterna till något konkret i min chefsvardag.

Jag har lekt runt en del. Försökt skapa några bilder som aldrig har sett dagens ljus. Och så använde vi i ledningen Chat GPT för att skriva ett extra peppigt tal till personalen. Men formuleringar som ”Vi har pimpat upp vårt offertbibliotek till max” och ”Vi har fixat till pristrappan – och resultatet? Boom!” lämnade övrigt att önska (även om energinivån onekligen höjdes – i form av gapskratt).

Samtidigt vet jag att jag behöver fortsätta utforska och testa. För det är ju inte maskinerna som kommer att ta över planeten, eller ens våra jobb – utan de där mentaterna som har blivit kompisar med logiken och lärt sig utnyttja verktygen.

Chefs redaktion har i alla fall redan kommit en bra bit på vägen.

I det här numret fortsätter vi vår förvandling av tidningen genom att introducera en ny vinjett, där vi djupdyker i vår tids stora ödesfrågor. I vårt tema om AI har vi bland annat tagit hjälp av AI-tjänster för att faktagranska, sammanfatta och sammanställa grafikunderlag. God läsning!

Calle Fleur, chefredaktör Chef