”Omgiven av idioter”-författaren: Många chefer behöver hjälp

Få författare i Sverige har haft så stora framgångar som Thomas Erikson med sin Omgiven av idioter. Att vecka efter vecka ligga på försäljningstoppen med en populärvetenskaplig fackbok är en prestation utöver det vanliga. Hittills har hans två böcker (den andra heter Omgiven av psykopater) sålt i mer än 600 000 exemplar.

Allt fler pratar om att de är röda, blåa, gula eller gröna, och då handlar det inte om politisk färg, utan om vilka beteenden som karaktäriserar oss. Disa- eller Disc-analysen som böckerna bygger på delar in människor i fyra grupper som alla fått varsin färg: Dominant (röd), analytisk (blå), inspirerande (gul) och stabil (grön).

I sina böcker reder Thomas Erikson ut vilken grupp man tillhör med syftet att hjälpa oss förstå andra människors beteenden och kunna kommunicera bättre. Och att vi ska inse att alla andra inte är idioter.

Nu, i slutet av september kommer hans tredje bok och denna gång ger han sig på cheferna. Det är modigt eftersom sommaren varit extra svettig för Thomas Eriksons del. Debatten har gått het och kritiken inte varit nådig mot hans tidigare böcker för att han påstår att Disa-analysen bygger på vetenskap. -I Framgångspodden gick han till och med så långt att han sa att: ”Det här är grundat på sjukt mycket forskning. Det här inget hitte-på.”

Men den vetenskapliga evidens som fått många människor att förlita sig på analysen och köpa hans föreläsningar och coachning har dock, efter en granskning av psykologer och tidningen Filter, visat sig vara obefintlig.

Disa-analysen är framtagen av juristen, psykologen och serieboksförfattaren William Moulton Marston utifrån teorier av Carl Jung, och sedan vidareutvecklade av olika privata bolag. Dock utan några forskningsstudier som visar att Disa-analysen är korrekt och fungerar.

Vad handlar din nya bok om?

”Från början ville jag skriva en klassisk managementbok. Ledarskapsfrågor är ju min bas, det har jag arbetat med i många år. Men så kom jag på att det fanns så många böcker om hur du hanterar dina medarbetare. Varför inte vända på perspektiven och titta på hur man hanterar sin chef? Där hittade jag massor med energi. Många som klagar på sina chefer har inte förstått ledarskapets utmaningar. Första halvan av Omgiven av dåliga chefer vänder sig därför till dem som inte är chefer. Den andra, Omgiven av latmaskar, handlar om medarbetarna och är förstås till cheferna. Men jag hoppas att alla läser båda för det är då man får aha-upplevelsen.”

Går det att rikta sig till båda målgrupperna och samtidigt vara trovärdig?

”De är människor, och att kommunicera är svårt. Lägger du sedan till att den ena har makt över den andra blir det än mer komplicerat. Vi vet att cheferna måste få medarbetarna med sig, men det finns fortfarande många som inte vet hur man gör det. Många behöver hjälp av medarbetarna för att bli bättre chefer.”

Bidrar inte du till en ökad polarisering genom att prata om idioter och latmaskar?

”Nej, det gör jag inte. Jag vill att människor ska öppna boken och då inser de snabbt att syftet är det motsatta.”

Hur har de olika färgerna, röd, grön, gul och blå överförts till chefsegenskaper?

”Disa-analysen bygger på synliga beteenden och jag har byggt vidare på dem utifrån min erfarenhet. Röda chefer kommer alltid att tendera att peka mer med hela handen, gula chefer har lätt att stimulera, motivera och skapa stämning. Det är så man använder det även i ett ledarskap. De bästa ledarna har hög självinsikt; då vet de gröna ledarna när de måste sluta lyssna och börja agera. De röda inser att de går lite för hårt fram emellanåt. Det handlar om att förstå och skruva på olika beteenden och anpassa sig till olika medarbetare.”

Hur ställer du dig till kritiken kring dina första två böcker?

”Med våra dagars mått håller inte William Moulton Marstons arbete för vetenskap, men då kallades han för vetenskapsman. Det är kanske inte forskning utifrån att det har bedrivits under kontrollerade universitetsformer, men det har gjorts ungefär 50 miljoner Disa-analyser i världen. Det är inget fel på modellen om man använder den rätt. Men alla modeller får räkna med att granskas.”

Har du ändrat något i böckerna efter kritiken?

”Det fanns ett par formuleringar i första upplagan som vi har justerat, de var inte korrekta. Jag skriver inte heller att den baseras på forskning utan på psykologiska studier, jag är inte ute efter att lura någon.”

Vet gemene man skillnaden mellan forskning och psykologiska studier?

”Det vet jag inte. Viktigast för mig är att vara tydlig med modellen och hur jag använder den.”

Din bok bär undertiteln ’Varför bra ledarskap är så sällsynt’. Är det verkligen sällsynt?

”Det finns studier som pekar på att när chefer får skatta sin egen ledarskapsförmåga anser 75 procent att de tillhör de tio bästa procenten. Det är något fel med den matematiken. Jag har chefstränat mellan 4 000 och 5 000 chefer. Jag har mött 10 procent riktigt duktiga chefer och 20–25 procent som är så dåliga att jag skulle ha sagt upp mig om jag var tvungen att arbeta med dem.”