»De skiter totalt i chefer«

Ett program som jag leder på Expressens webb, United Minds TV som handlar om de nya makthavarna – bloggarna, illustrerade nyligen den nya verkligheten bättre än vad vi hade önskat oss.
Programmet handlar om den nya ­medievärld där bloggar och gamla medier möts. Läsare av gammelmedia ska få en insikt i hur det nya fungerar och vilka de nya mediedrottningarna och -kungarna är. Första programmet gjorde detta tyd­ligare än vad vi hade kunnat förutse.

Stjärnbloggaren och tillika skandal­makerskan Kissie var programmets huvudgäst. Hon skulle träffa en symbol för gamla traditionella medier – Siewert Öholm – tillsammans med Expressens nyhetschef. Jag skulle leda debatten.

När klockan blev tio och vår inspelning skulle börja var alla utom huvudpersonen Kissie där. Hennes nye manager och medietränare Daniel Nyhlén satt utanför studion och ringde förtvivlat. Kissie svarade inte. Enligt Daniel Nyhlén hade hon så sent som kvällen innan lovat att vara med i vårt program.

Man kan väl säga att vår stjärnbloggare gav sin manager, Expressens chefer, Siewert Öholm, mig och alla andra fingret. Kissie, nyss fyllda 20 år med 1,1 miljoner egna läsare varje vecka, tycks strunta i Expressen.   

En tydligare illustration av den nya tidens blogg-stjärnor går inte att få. Livet är på deras villkor.
Bara tanken på att försöka vara chef över en Kissie ger mig olustkänslor. Hur ska man kunna vara chef för personer som anser sig, rätt eller fel, vara helt oberoende av alla andra kanaler eller sammanhang.

De anser sig få allt de behöver i stora paket från posten. De blir inbjudna till alla fester, filmpremiärer och invigningsevent som de någonsin har önskat sig. Och de har inga redaktörer som bestämmer vad de ska skriva eller publicera. De bestämmer allt själva.

Det är inte utan att jag imponeras över denna självständighet. De har blivit självförsörjande entreprenörer innan de har lämnat tonåren och de tjänar mer pengar än sina föräldrar fast de knappt ens har hunnit börja på universitetet, än mindre skaffat sig någon examen.

För dem är ordet chef förlegat. Det finns ingen som kan säga åt dem vad de ska göra eller inte göra. Världen snurrar runt dem. De är som Pippi Långstrumps tio år äldre, och inte särskilt snälla, syster. De gör som de vill och de räknar helt kallt med att tjäna ihop minst en kappsäck med guldpengar. Och chefer verkar de skita totalt i.

Och dessa tjejer, för det är nästan bara kvinnor, är 90-talisternas nya förebilder.