Vad behöver vi veta om framtiden?

Hon har just fått en lillebror. Eftersom hon är en aktiv och viljestark person skojar vi naturligtvis om hur tufft han kommer att få det under hennes regim som den som leder i firman Syskonen. Kort sagt, vi gör en evidens­baserad framtidsanalys – förmodligen sämre än många andra därför att vi inte vet något, men det är ju lite kul.

Lika lättfärdigt går det ju inte till i det riktiga livet, i företag och verksamheter. Här ingår framtidsanalysen i de styrande dokumenten vid sidan av mål och visioner.

Jag lyssnar på BBC-programmet World of Business. Där intervjuas en koncernchef om värdet av teamarbete, där hjärnor som tänker olika samsas och framför allt om medarbetare som förstår när man inte blint ska följa riktlinjer eller policyer utan tänker själva och handlar utifrån sin kunskap och erfarenhet. Det är mod att gå emot och det ska premieras, säger denne vd.

Det är verkligen att säga det mest förväntade att påstå att man måste vara beredd på att precis vad som helst kan hända med de mest oväntade återverkningar i verksamheten. Då behövs förmodligen just de hjärnhalvor som vågar lämna regelboken, eftersom den i detta fall är obsolet trots uppdatering så sent som i förrgår.

Apropå det oväntade tänker jag på när jag såg en sensommarfjäril. Visst var den vacker, men jag tänkte mer på matematikern Edward Lorenz utsaga om att en fjärils vingslag kan skapa en tornado i Texas. Det vill säga om det nästan omöjliga att förutsäga något annat än det självklara.

Raoul Wallenberg följde inte precis regelboken när han räddade tusentals liv och Alexander Fleming råkade väl ut för det nästan oförklarliga ordet serendipity (slå upp det, det går inte att förklara) när han fann resultaten som ledde fram till penicillinet.

Jag måste medge att jag hellre läser The Black Swan av Nessim Nicholas Taleb om svårigheterna att förutsäga något, än att tro på opinionsmätningar – även om det nya geniet på området amerikanen Nate Silver sägs ha prickat rätt många gånger i amerikanska val och har en sida nu som betalas av sportkanalen ESPN.

Ska man då inte göra policyer, framtidsanalyser och beredskapsplaner? Självklart, men använd dem också som ett sätt att odla din egen förmåga att handla när det händer som du inte räknade med. Använd arbetet med dem som övningar i och träning för hjärnan och för samarbete. Men betänk att slutsatserna är dragna med hjälp av vad du vet just nu, utan ”the unknown unknowns”.

Därför ska du lyssna med urskiljning på referenser när du anställer. Träna din egen bedömningsförmåga. Folk kan ändra sig och vara olika i olika sammanhang.

Visst, lyssna på råd, men tänk själv. Visst, det är bra att skylla på någon annan – men beslut som du själv fattat som varit fel kan du ju lära dig något av om dig, som du kan ha användning för senare.

Och om den osäkra framtiden, lillbrorsan blir kanske en riktigt bra chef om han har en storasyrra som chefsförebild.

PS. Jag skrev en gång om tråkiga ord. Läser nu att brittiska tjänstemän avråds från att använda 30 ”fula” ord. Ett par är deliver (enligt krönikören Lucy Kellaway är det bara pizza som kan levereras), facilitate och empower.