Första idrottsförbund att bli HBTQ-certifierade: ”Utan mångfald finns vi inte kvar”

För tre år sedan uppstod en liten men viktig revolution inom amerikansk fotboll och idrott i största alllmänhet: Marcus Juhlin, elitspelare i Carlstad Crusaders, kom ut som homosexuell i tidningen QX.

”På herrsidan i de flesta idrotter är detta fortfarande en stor sak som skapar rubriker”, säger Henric Hedberg, mångfaldsansvarig på SAFF.

Juhlins öppenhet blev mycket riktigt en världsnyhet, och är en del av bakgrunden till att SAFF nu är stolta innehavare av en hbtq-certifiering.

Mångfald har dock länge varit ett intresse för förbundet, av flera anledningar. Som en liten idrott med upp till 40 spelare och tränare i varje trupp är det viktigt att attrahera många utövare för att överhuvudtaget komma till spel.

”Oavsett vad du har för fysisk standard finns en position för dig, vi behöver alla typer av människor. Men jobbar vi inte aktivt med mångfald och inkludering kommer vi inte att finnas kvar”, säger Henric Hedberg.

Nämner man mångfald kanske många tänker på värdegrundsarbete på ett bredare plan och föreställer sig mångfald som en del av det. SAFF gjorde tvärtom, och lät hbtq-certifieringen bli ett startskott.

”Vi såg arbetet med en certifiering som en möjlighet att påbörja vårt värdegrunds-arbete”, säger Henric Hedberg.

Efter att ha pratat med Riks-idrottsförbundet kontaktades RFSL för att med deras hjälp genomföra en hbtq-certifiering 2016. 20 styrelsemedlemmar, tränare och förbundspersonal fick genomgå certifieringen som bestod av fyra utbildningsträffar på tre timmar vardera. Några av dem fick också bilda en arbetsgrupp. Utbildarna gick igenom hbtq-historia, begrepp och hur det sett ut för hbtq-personer historiskt inom idrotten. Därefter diskuterades hur förbundet skulle ta det vidare – i mötesrum, omklädningsrum, i mötet med nya spelare, coacher och föräldrar.

”Det handlar mycket om att utgå från sig själv, vilken roll man har och vilka privilegier man har – och vilka utmaningar andra som står utanför ens egen norm kan möta”, säger Henric Hedberg.

Förbundet tog sedan fram en handlingsplan för att göra mångfald till en del av sin verksamhetsplanering. Den består av ett tiotal insatser över tre års tid – bland annat att se över tränarutbildningar för att få in inslag om mångfald, dra nytta av den kunskap som redan finns i rörelsen och jobba med inkluderande kommunikation:

”Till exempel fundera över vem som har en aktiv roll när man kommunicerar i bild, försöka spegla andra bakgrunder, regnbågsfamiljer och konsekvent använda ord som partner och hen.”

Ett mål är också att förbundets medlemsföreningar ska kunna genomgå en mindre variant av utbildningen ihop med RFSL – viktigt inte minst för till exempel frågan om omklädningsrum, som ligger på föreningsnivå och även är en fråga för kommunerna.

Viktig är också förbundets nytillkomna genderpolicy: att alla ska kunna träna och tävla amerikansk fotboll utifrån sin identifikation som man, kvinna eller något annat.

”Det är ju en större fråga inom idrotten i dag. Vi har till exempel många unga tjejer som tävlar ihop med killar, eftersom vi är en växande idrott för tjejer och damer. I dag har vi bara spelare till en serie.”

Utmaningarna i processen har framför allt handlat om att hitta tid och pengar. Det lilla motstånd som funnits har bottnat i åsikter om att det gått politik i frågan om hbtq-personers rättigheter.

”Jag tycker att det handlar om mänskliga rättigheter. Jag är glad att vi inte stött på mer motsättningar”, säger Henric Hedberg.

I övrigt jobbar SAFF med mångfald vad gäller jämställdhet och integration, bland annat genom att bjuda in ensamkommande till träningar. Än så länge är certifieringen och policyn för nya för att man ska kunna se några direkta effekter av dem. Men utvecklingsmöjligheter saknas inte.

”Vi har spelare som är i processen att byta kön och som funderar på hur de ska kunna fortsätta med idrotten. Hur förhåller man sig då till dopningsregler och tillåtna nivåer av hormonpreparat till exempel?”

ATT Bli en förebild för andra är också ett uttalat mål, och uppmärksamhet har inte saknats – bland annat fick förbundet Unionens pris som Sveriges mest hbtq-vänliga arbetsplats på Pride Stockholm i somras.

Det finns idéer om att sprida kunskapen till andra länder med fler utövare, till exempel USA, Kanada och Mexiko. Men det slutar inte inom den enskilda sporten. Henric Hedberg berättar att personer från förbundet fått sitta med i arbets–grupper för andra idrotter som också vill certifiera sig.

”De närmaste åren kommer det att hända mycket på idrottsområdet inom hbtq-frågor, det är jag övertygad om.”