Sex chefer om första gången

Så här minns cheferna sina första uppsägningar:
1. Kjeld Johannesen, vd Danish Crown:
»Det var riktigt hårt första gången jag upplevde en stor neddragning. Jag skulle på en morgon meddela 400 människor att de hade förlorat jobbet. Att säga upp är något som aldrig blir rutin. En uppsägning förstör en familjs ekonomi, och därför är det viktigt att det är ett ansvarsfult beslut. Det är min fasta övertygelse att chefen är den som har ansvar för uppsägningarna och man får respekt hos medarbetarna om chefen själv träder fram och meddelar beslutet.«

2. Brian Petersen, vd, Köpenhamns flygplats:
»Jag kommer ihåg när det var och vem det var. Jag hade ett team på tre anställda, varav en inte fungerade. Mina känslor var motstridiga. Å ena sidan visste jag att det var rätt att göra mig av med medarbetaren. Å andra sidan kände jag ‘hur kommer detta att påverka den här mannen? vad gör jag med hans liv?’ Det som hjälpte mig att få bukt med de motstridga känslorna var att sätta mig in i hans situation och tänka ‘vad är en bra lösning för honom?’ Om chefens känslor tar övertaget, så hjälper inte det den anställde. Han fick lämna oss, men kände att han blivit väl behandlad och har frågat mig om råd efter det.«

3. Lars Frederiksen, vd, Chr. Hansen:
»Det är ju ett tag sedan, men jag tyckte att det var riktigt jobbigt. Både den första gången och de efterföljande gångerna påverkade mig mycket känslomässigt. Att säga upp någon får aldrig bli något man gör per automatik. Man drar ju undan mattan under fötterna på dem. Även om det är en balansgång mellan det ekonomiskt rationella och det känslomässiga, måste man alltid behandla människor med respekt.«

4. Jan Bøgh, vd, Jysk Norden:
»Att säga upp någon är aldrig trevligt. Varken den första eller senaste gången jag gjorde det. Men några gånger är det nödvändigt och min erfarenhet är att man kommer långt med sakliga argument och att säga saker så fort som möjligt.«

5. Lars Aagaard, chef , Arla Foods division Danmark:
»Jag minns min första uppsägning mycket väl. Jag hade förberett mig tillsammans med min chef och bestämt att jag skulle hantera saken rationellt. De var en kvinnlig medarbetare som blev väldigt berörd av situationen – mer än jag hade förväntat mig. Det kommer aldrig bli rutin att avskeda en person. Det gör fortfarande intryck på mig varje gång. För mig är det helt avgörande att vara öppen och ärlig med orsaken till uppsägningen, så att man visar respekt för de människor som berörs.«

6. Laila Mortensen, vd, Industrins Pensionskassa:
»Första gången jag skulle säga upp någon var det en chef som inte riktigt passade in. Mitt fel var att det tog för lång tid att komma fram till den slutsatsen. Själva processen med uppsägningen var mycket lärorik, särskilt eftersom jag lade mycket tid på att förbereda mig inför det första samtalet. Jag upplevde att medarbetaren faktiskt var beredd på att det skulle hända och var realistisk om sin situation.«

Källa: Berlingske nyhedsmagasin