Polarbröds vd Karin Bodin om livet efter Anna

Karin Bodin har livets kanske tuffaste år bakom sig. När vi ses på kontoret i Umeå har den första årsdagen efter förlusten av den fem år äldre systern Anna nyligen passerat. Hon tog ledigt då för att kunna vara för sig själv och för att träna. Sådant som de båda tyckte om.

Anna Borgeryd är tydligt närvarande i sin frånvaro. Konstigt vore det väl annars i ett företag där hon, precis som Karin Bodin, var huvudägare. Medan Karin de senaste åren haft rollen som koncern-vd var systern chefsstrateg. De jobbade tätt ihop, på samma sätt som de levt tätt ihop i alla år.

Sjukdomen upptäcktes drygt ett år innan hon gick bort. Anna Borgeryd var helt fokuserad på att bli frisk från det som Karin Bodin insåg var en återvändsgränd.

Anna sa: ”Till hösten blir jag frisk.” Men för Karin hade sorgen redan tagit stora kliv in i vardagen.

”Då måste man vara snäll mot sig själv. Jag la massor av pussel under den här tiden och såg många avsnitt av Gilmore girls. Det var en enorm sorg när Anna var sjuk. Att se hur hon plågades och allt hon tvingades utstå”, säger hon.

Den 18 februari 2019 var kampen över. Samtidigt, på ett familjeföretag med 350 anställda, går det inte att vara i fred med sorgen över en syster. Åtminstone inte om man är vd.

Karin Bodin kände att det var hennes uppgift att stå stark. Hon berättar hur hon sjöng på begravningen tillsammans med Annas vänner, så som Anna önskat. Hur hon for mellan minnesstunden för vännerna och den för alla affärsbekanta. Hur de satte upp bilder på Anna på kontoret. Och hur många kom till henne för att prata.

”En person mitt i livet, med så mycket ungdom i sig. Det är hemskt att se. Jag har pratat med många medarbetare om det. Det var inte bara de som kände Anna – alla kom med sitt bagage och sina berättelser. Prästen som begravde min mormor hörde av sig med gråt i halsen. Kanske spädde det på min känsla ytterligare att ’jag ska stå upp i det här’.”

Själv tankade Karin Bodin sitt mesta stöd hemma hos maken Marcus och de tre barnen.

”Jag tror att jag kommer att kunna säga till mina barn att det är ni som tagit mig igenom det här. Men åh, jag saknar henne! Kloka Anna. Som alltid ville putsa lite extra på texterna, förfina, tänka ett varv till. Det kunde irritera mig ibland, men det blev ju bättre.”

Nu tycks åtminstone en tunn skorpa ha lagt sig över det stora såret av sorg och saknad. Siktet är ställt framåt, med erfarenheter som gör att inget blir sig riktigt likt igen. 

”Jag sa till min man ’vi har bjudit in döden till vårt hus; nu är det så det kommer att vara’. Alla personer som har en nära som ska dö kommer att beröra mig mer. Den här erfarenheten har gjort mig bättre på att fånga upp dem.”

Hon erkänner att hon inte är riktigt säker på om hon kunnat känna sorgen fullt ut än. Men hon har medvetet dragit ner en smula på tempot, ser till att inte ha för mycket på schemat.

”Vi gjorde det allihop, vi var tvungna. Det märktes i verksamheten i fjol.”

Företaget kunde trots det visa ett starkt resultat. Under sina år som chef på Polarbröd har Karin Bodin alltid talat med sina medarbetare om hur livet måste få plats, att jobbet inte är allt. Hennes ständiga mantra lyder ”det är inte på liv och död, det är bara bröd”. Den inställningen är en viktig del i att de fått flera priser för sitt humana sätt att driva företag.

Men den här gången var det just på liv och död…

”Jo – men inte på jobbet! Men jag sa faktiskt det häromdagen, för första gången på länge. Och det är klart, det uttrycket har fått en annan färgton nu.”

Ledarskapsfrågorna är viktiga för Karin Bodin och har varit det ända från starten, trots att hon då var en lite motvillig vd. På samma sätt som hon från början var motvillig till att alls gå in i familjeföretaget.

Systrarna Jonsson, som de hette då, var 18 respektive 13 när de blev delägare i Polarbröd, som tredje generationen i familjeföretaget. Femte generationen om man räknar ”på riktigt” och börjar med morfars farfar, som startade baktraditionen i Älvsbyn. Precis som modern Margareta Jonsson hade valt bort Handels till förmån för en psykologutbildning valde Anna så småningom statskunskap och Karin journalistik.

Företaget präglade hela uppväxten. Som barn upplevde Karin Bodin att det var dötrist på Polarbröd. Mamma och pappa satt ju bara på kontor. Men ungdomens motstånd skulle mjukas upp med tiden.

”När jag pluggade till journalist i Sundsvall 1993 och såg en löpsedel där det stod att mamma och pappa fått pris som årets företagare – då blev jag stolt! Dessutom har jag alltid haft en sinnlig inställning till bakning. Det är en seger över elementen att kunna odla och spara mat.”

Efter avklarad journalistutbildning flyttade hon efter storasyrran till Umeå.

”Ibland kändes det som om jag hade tre föräldrar när jag var barn. Anna var alltid så omtänksam. Sedan var det som att jag växte ikapp henne”, konstaterar Karin Bodin.

När Polarbröd behövde en ny vd 2006 gick frågan till henne. Men det var dålig tajmning. Hon var 31 och hade en ettåring och en fyraåring hemma. Hon och Anna pratade igenom saken och Karin Bodin tackade till slut ja med förbehållet att ha jobbet ett halvår. Nu är hon inne på fjortonde vd-året.

”Vd:s roll, som jag ser det, är att göra det möjligt för andra att göra sitt jobb. Det är inte jag som ska kunna allt!”

Om Karin Bodin är doern som skapar förutsättningar var Anna strategen som gillade att titta på de långsiktiga vägvalen. De kompletterade varandra väl.

Karin plockar fram några stenar ur skrivbordslådan. På dem står ord som glädje och handling. Stenarna symboliserar starten av ledarresan.

”Vi började med värderingarna redan 2006. Vi hade många ledarskapskonferenser som hade att göra med företagskulturen. Vi fokuserade på ekologi och ledarfrågor och jobbade med målbilder. Vi tog ut styrelsen i skogen och satte upp stenarna på ett berg.”

Med åren hamnade miljöfrågorna allt mer i fokus. De granskade företagets koldioxidavtryck och insåg att det vegetabiliska är det minst koldioxiddrivande. De låg ganska bra till ändå.

När Anna Borgeryd sa att ”det är ju ingen mening med att vara bäst i klassen om hela klassen åker i diket” höjde de ribban rejält och sa att företaget skulle vara klimatneutralt inom tio år. Detta var 2012 och hållbarhet var ännu inte det centrala begrepp som det är i dag.

De egna vindkraftverken förser sedan länge bagerierna med all el de behöver.

Plasten i påsarna är utbytt, man bakar med mjöl som har lägre koldioxidavtryck och fraktar huvuddelen av brödet på järnväg.

”Anna var före sin tid. Det var få som satte så tuffa krav som vi gjorde då. Som det ser ut nu kommer vi inte att nå vårt mål att bli helt klimatneutrala till 2022. Men vi är på god väg. Anna var så hängiven, en jättejättesmart person. Och hon var en kritisk röst, en klok ifrågasättare. Vi var uppvuxna med det, att man ställer frågor. Jag kan nästan bli irriterad när folk är allmänt positiva till allt jag föreslår. Har man bara en som säger ’varför då?’ blir det bättre”, säger Karin Bodin och fortsätter:

”Nu ställer jag mig själv ofta frågan ’vad skulle Anna sagt’. Jag vill fortsätta i hennes anda. Men samtidigt får man ju akta sig för att fastna i ’så skulle Anna sagt’, för det blir ju också daterat. 

Karin Bodin rotar i skrivbordslådan igen och tar upp ett tummat exemplar av boken Now, discover your strengths. En bok som betytt mycket för henne och hennes syn på ledarskap. Till boken hör ett självskattningstest som görs online. Enligt testet är hon en ’activator’, en sådan som kör igång direkt snarare än planerar långt framåt. Annas testsvar visade på fokus och reflektion. Att förstå hur man själv är som person är viktigt, menar Karin Bodin. Speciellt när det går dåligt.

”Jag kan framstå som för snabb. Men jag har också egenskapen ’positivity’, jag är väldigt optimistisk och det kan göra att några nog inte uppfattar mig som empatisk alltid.”

Det här är något som Karin Bodin tänkt extra mycket på sedan förlusten av systern.

 ”Att ha en optimistisk livssyn hjälper när man går igenom något svårt, tror jag. Men sedan kan det bli ett skal också förstås, att man inte släpper fram sorgen.”

Hon poängterar vikten av att det ska vara kul att jobba, även när det är tufft.

”Att hitta det lustfyllda är helt livsnödvändigt för att orka. Det har varit det roligaste för mig under åren som chef – att utveckla mig själv och att vara med och utveckla andra.”

Under en ledarskapsutbildning för många år sedan lärde Karin Bodin känna hr-experten Anna Ohlström som sedan dess är hennes coach. De ses kanske 6–7 gånger om året, men hörs av oftare än så. När allt blev som jobbigast efter systerns bortgång blev det lite fler samtal än vanligt.

”Jag ringde henne en gång när jag kände att nej, nu går det inte. Då uppmanade hon mig att läsa boken Utan press av Sofia Viotti. Det är en bok som gav mig många insikter kring hur vi pressar oss själva och vad det kan bero på – och hur viktigt det är att inte fastna i pressen. Jag behöver ju vara stark och insiktsfull för att kunna hjälpa andra.”

Om Karin Bodin 2006 bara ville tänka sex månader framåt, tänker hon betydligt längre i dag.

”Att min syster dog har tydliggjort vad jag kommer att göra mina närmaste tjugo år – om jag får vara frisk. Jag tänker vara huvudägare så länge. Sedan kommer den yngre generationen. De ska få god tid på sig; det pratade Anna och jag om för länge sedan. Hennes äldsta dotter är 18 år nu och min äldsta är där snart. De ska få hinna sätta sina egna spelregler tills det är dags för dem att ta över mer. Om de vill.”

Ytterligare tre delägare står på tur i sinom tid. Men är det någon som visar något större intresse för Polarbröd än? Nja, Karin väger orden. Visserligen är hennes 14-åring inne på att bli konditor ibland. Men hon vill samtidigt läsa alla språk, flytta till Finland och dansa …

”Hennes storasyster är lite mer försiktig. Men när vi startade en minnesfond till Annas ära och skulle presentera den första stipendiaten kom min äldsta dotter till prisutdelningen. Det gjorde mig väldigt glad. Det är viktigt för mig att bära Annas tankar vidare. Fonden är ett sätt för mig att dela min sorg. Jag tror att Anna hade gillat pristagarna.”