Per Grankvist: ”Skryt om att inte skryta”

Det är något oerhört fånigt över krönikörer som mer eller mindre subtilt framhåller sin egen observationsförmåga i en tidigare krönika, genom att referera till detta i en ny krönika. Låt mig därför vara den första att kasta sten i detta glashus genom att erkänna att min förra krönika var rätt lyckad.

Och låt mig toppa det genom att säga att jag är ganska nöjd med att kunna inleda den här krönikan med att observera hur oklädsamt det är med självgoda människor för att i nästa mening säga något som tyder på stor självgodhet och ändå framstå som en smula ödmjuk. Hur som helst, när jag nu visat upp dessa osympatiska drag hos mig själv kan vi väl enas om att ta mina råd med en nypa salt. Okej?

Bra. Den här månadens krönika är nämligen en förklädd frågespalt.

Tillbaka till förra krönikan. En skarpsynt läsare hörde av sig och erkände att även om hon förstod att det låter helt sinnessjukt självupptaget att inleda ett inlägg på Linkedin om jobbyte med orden ”Äntligen kan jag berätta …” och så vidare visste hon inte bättre. Brevskrivaren bad om råd. Klokt av henne, tänkte jag.

Så uppfylld av självupptagen glädje att någon bad mig om råd svarade jag stramt och utan ödmjukhet (för att verka kunnig) att lika delar glädje och ödmjukhet är något som funkar i alla lägen.

”Jag tycker det ska bli otroligt roligt att börja jobba på X som jag beundrat för Y och jag ser fram emot att lära mig mer om Z.” Det signalerar att du börjar på något nytt snarare än att du lämnar något, att du sannolikt haft flera erbjudanden att välja mellan och att du dessutom är en vetgirig typ som vill lära sig saker, menade jag.

Och här vill jag citera mig själv: ”Och den formuleringen funkar på även på ’lite enklare’ jobb.” Jag exemplifierade:

”Jag tycker det ska bli otroligt roligt att börja jobba hos Örjans Gatukök eftersom jag alltid beundrat deras sätt att bemöta varje kund och så ser jag fram emot att lära mig att göra perfekta kulor av pulvermos.” Det är ju rent objektivt sett ett trevligt sätt att meddela världen att man bytt arbetsgivare.

Det är i alla fall bättre än att låtsas vara ödmjuk när man inte är det, skrev jag och målade upp ett exempel: ”Äntligen kan jag berätta att jag ska börja som Head of Strategy (eller annan luftig låtsastitel) på det internationella miljard­bolaget Klarna (vad nu omsättning har med saken att göra) där jag kommer att ingå i ett spjutspetsgäng av världsledande superexperter som läst jättetjocka böcker och jobba fruktansvärt nära deras absolut rikaste grundare.”

Även om det skulle vara sant, är det bara ett väldigt fånigt sätt att berätta något på. Nu finns det ju visserligen gott om fåniga människor och de skriver ju ofta ganska fåniga saker, även de kanske vill skilja sig från mängden. Jag känner förresten några rika människor på Klarna. Flera av dem skriver fåniga saker på Linkedin.

Hur som helst. Det är vad jag kallar ett riktigt bra råd om vikten att verka ödmjuk. Nästa månad är jag tillbaka med en ny krönika som handlar om hur bra den här krönikan var.