Så kan du hjälpa dig själv – att tänka mer optimistiskt

Här är några sätt att ändra dina tankegångar i en mer konstruktiv riktning.

”Optimism ger oss förmåga att acceptera både det goda och det dåliga samt en beredskap att arbeta kreativt och ihärdigt för att få ut det vi vill av livet”, skriver den amerikanska hjärnforskaren Elaine Fox som studerat mänskligt beteende i över 20 år i sin bok Håll koll på din hjärna: så styr optimism och pessimism våra liv:

Stressen är en del av det dåliga som vi tvingas acceptera. För vi kan inte springa ifrån den. Kraven ökar. Tempot höjs. Ditt jobb som chef är komplext och du tvingas ofta jobba under tidspress. Men det är inte är tempot och svårigheterna i sig utan det är vår respons på det som har avgörande betydelse för våra karriärer och våra liv.

När de amerikanska forskarna Michelle Gielan och Shawn Achor gjorde en stor studie på mer än 11 000 personer fann de att 91 procent av deltagarna hade dysfunktionella reaktioner på stress som förvärrade situationerna och minskade välmåendet.

Det är här optimism kan komma in som en otippad krockkudde – och ett verksamt motmedel mot stress. Det finns ett robust samband mellan optimism och fysisk och psykiskt välmående.

Optimister är mer motståndskraftiga mot stressens förgörande effekter. Michelle Gielan skriver i en artikel i Harvard Business Review att det är fem gånger mindre troligt att de drabbas av utmattningssyndrom än pessimister.

Flera studier visar att optimister känner sig mindre stressade och att de upplever pressande och stressande situationer som mindre obehagliga än pessimister. De har nämligen strategier för hur de ska lösa eller hantera situationerna istället för som pessimister ducka för problemen.

Optimister fokuserar på möjligheterna, är uthålligare och anstränger sig hårdare att nå målen. I genomsnitt är det mer än dubbelt så sannolikt att en optimist når sina mål i livet än en pessimist.

Man har även i studier sett att kvinnor i chefspositioner reagerar olika utifrån om de är optimister eller pessimister. Optimisterna accepterade direkt de nya omständigheterna när problem uppstod och förväntade sig att det skulle komma något gott ur den nya situationen. De drog också nytta av sitt sociala nätverk istället för att som pessimisterna dra sig undan och skuldbelägga sig själva.

En positiv eller negativ livsinställning har inget med sinnesstämning och humör att göra utan om hur vi förklarar det som händer för oss själva; hur vi ser på framtida händelser och hur vi i efterhand förklarar det som hänt.

”Det kommer aldrig att bli mindre att göra”

”Om jag inte hann med den lilla grejen så kommer jag inte att hinna med något av det andra heller.”

”Det är mitt fel att vi inte hann bli klara i tid.”

Det här är tre typiska kommentarer från en pessimist, som beskriver negativa händelser som permanenta, generella och personliga.

Här är de tre förklaringsmodellerna som forskningen kommit fram till särskiljer optimisterna från pessimisterna.

Tillfälligt eller varaktigt
Är det som hänt en tillfällighet som går över eller kommer det alltid att vara så här? Optimisten ser det dåliga som hänt som en tillfällighet och pratar i termer av ”just nu” och ”den här gången”. Pessimisten tror däremot att det svåra består, ”det kommer aldrig att gå över”.

Specifikt eller generellt
Hur smittsamt är det som hänt? Är det en isolerad händelse eller kommer det att påverka resten av livet? Medan pessimisten tror att ett misslyckande på ett område innebär att hela livet är misslyckat, ser optimisten att just den här aktiviteten inte fungerade.

Externt eller internt
Vem bär ansvaret för det som händer? Skyller vi på oss själva eller tycker vi att det var yttre omständigheter som avgjorde hur det gick? Pessimisten tenderar att ta hela skulden själv, ”det är mitt fel”. Optimisten kan istället se till sammanhanget, att man fick för lite tid på sig eller att det är dåliga tider just nu.

Pessimister använder sig av varaktiga, generella och interna förklaringar när det inte går som de vill i livet, medan optimister gör tillfälliga, specifika och externa förklaringar. Det innebär inte att optimister förnekar negativa händelser, men väl att de ser det som något övergående och tillfälligt. Så istället för att bli så nedslagna att de ger upp kan de lägga krutet på att hantera situationen.

Förklaringsmodellen kan användas till att ändra dina tankegångar i en mer användbar riktning. Genom att bli vaksam på när man är benägen att till exempel göra generaliseringar kan man undvika att hamna i aldrig och alltid-tänk. Att man inte hann med det man skulle denna veckan innebär inte att man aldrig kommer att hinna med sina uppgifter.

Det första steget är att medvetandegöra när våra dystra tankar, dömande och onda profetior tar över och hindrar oss från att agera konstruktivt. Att ständigt ifrågasätta hur man tänker om det som händer är att träna hjärnan i att bli mer positiv.

Och belöningen kommer på flera fronter. Det har påverkan på både ditt eget arbetsliv och på ditt företags produktivitet och resultat. Optimister tjänar mer pengar, de har sex gånger högre sannolikhet att verkligen engagera sig i sitt jobb och 40 procent högre sannolikhet att få en befordran nästkommande år.

Psykologiprofessor Martin Seligman har i sina studier sett att optimistiska säljare övertrumfar sina pessimistiska kollegor med 56 procent. Efter att studien gjordes på den amerikanska försäkringsjätten MetLife ändrade de sina rekryteringsprocesser till att även inkludera en kartläggning av de jobbsökandes optimism vilket har sparat företaget åtskilliga miljoner dollar.

Men allt är så klart inte rosenskimrande. Optimister tar större risker och misslyckas oftare. Optimistiska entreprenörer har i en studie visat sig tjäna i genomsnitt 30 procent mindre än sina pessimistiska konkurrenter, även om samma studie fann att optimistiska medarbetare tjänar mer än sina pessimistiska kollegor.

Men studierna som visar nackdelar med ett positivt mindset är färre än de som funnit fördelar.

Att försöka hjälpa sig själv över till den något ljusare planhalvan, och därmed bli bättre på att hantera stress, tycks ändå vara en ganska bra – och stressförlösande – idé.