Kontoret – mycket mer än en arbetsplats

Redan för ungefär 5 120 år sedan, i staden Uruk i Mesopotamien, var Kushim på sitt kontor. Kushim är det äldsta personnamn som historien känner och han var varken kung, ståthållare eller general utan en enkel bokhållare i ett sädes­magasin. Namnet, som hittats på 18 stentavlor, har använts som signatur på ett slags köpeförbindelser som anger vad som ska levereras och inom vilken tidsfrist.

Statstjänstemannen Lydos i Konstantinopels, och därtill världens, största ämbetsverk med 4 000 anställda får en ny chef varvid allting sjangserar. Chefen är en vandrande moralisk katastrof som torterar och våldtar sina underställda, oavsett kön, och släpper fram unga streberaktiga finansvalpar på bekostnad av den gamla tidens verserade tjänstemän.

Axel Oxenstierna, ”Sveriges största kontorsman”, utses till rikskansler och bygger upp en centralförvaltning som väcker beundran långt utanför Sveriges gränser.

En nyhet är också att de fasta arbetstider som införs på rikskansliet, kronjuvelen i den nya förvaltningen. Först ett förmiddagspass mellan klockan 6 och 10 och sedan eftermiddagspasset mellan 14 och 17. Däremellan ledigt. Ordentligt med tid alltså för intagande av middag, vilket vissa vid den här tiden har för vana att äta så tidigt som klockan 10.

Den så kallade taylorismen slår igenom i Sverige, Frederick W Taylors organisationsmodell för att effektivisera arbetet. En av de mest påtagliga följderna är stora öppna kontorssalar, så kallade trälhav.

För koncentrationens skull riktas skrivborden åt samma håll, för att undvika onödig kontakt. Att arbetsledarna lätt kan hålla uppsikt över arbetet när alla sitter i samma rum anses också fördelaktigt.

Utanför de eleganta chefsrummen, inredda med ”gentila mattor”, sitter de unga damerna vid skrivmaskiner och arbetar i sitt anletes svett så att salarna fylls ”av ljudet från smattrande kulsprutor”.

Medan kriget rasar i Europa pågår i Sverige en intensiv debatt om arbetsglädjen på kontor. Personliga mindre arbetsrum är modet för dagen.

Vita kontorsväggar, tidigare en självklarhet, uppfattas nu som onödigt kyligt. Lämpligare färger är gult, vilket anses värmande, samt lugnande brunt och grönt.

Raster, för att stävja trötthet, är också ett nytt inslag i kontorslivet. Tidigare var det bara under lunchen som arbetet avbröts. Nu införs femtonminutersraster vid halv tre, tre, då tröttheten tycks särskilt tyngande. Trivsel och trevnad är honnörsord och chefernas roll är inte längre att mäta arbetstempot med ett tidtagarur, utan att främja arbetsglädjen.

Medan storbolagen bygger nya högteknologiska jättekontor lanseras modulerna, ett tekniskt begrepp som får stort genomslag i kontorsvokabulären.

För Vattenfalls del är en modul 120 cm bred och 430 cm djup. Ordet används inte bara för kontorsrummen utan också för människorna som arbetar där. En tvåmodulare är på samma gång namnet på ett mindre rum som på en lägre tjänsteman, medan en sexmodulare underförstått syftar på en högt uppsatt direktör.

I avsaknad av titlar blir modulerna ett mått på social gradering. Direktörskontoren är i regel fem, men ibland sex eller till och med sju, moduler stora.

Enligt kontorslandskapets frigörande principer ska nu väggar rivas, dörrar monteras ner och cheferna tvingas ut på golvet för att främja ett ”skapande tänkande”.

Trygg Hansa går på 1970-talet i spetsen för dessa idéer med sitt nya 133-miljonerskomplex i Stockholm. På varje våningsplan breder kontorslandskap på 750 kvadratmeter vardera ut sig. Inredningen är bruna heltäckningsmattor och ett myller av kontorsmöbler.

Däremellan cylinderformade pärmslukare, gröna bladträd i krukor och beigea vävspända skärmar. Högtalare spelar upp viktiga personalmeddelanden eller avslappnande musik. Men rapporter visar att personalen jobbar sämre i landskapens röriga miljö. Chefer ogillar att personalen på eget bevåg bygger samman små klungor av skärmar för att få lugn och ro.

Den gallerialiknande kontorsarkitekturen slår igenom, helt i linje med den senaste flugan inom managementvärlden: ”företagskultur”.

SAS uppför en vitskimrande jätteanläggning med inomhusgata med caféer och utställningar som går genom hela byggnaden. För att det ska fungera som plats för spontana möten anställs en street manager.

Arkitekter, designer och reklammakare får i uppgift att förpacka bolagens abstrakta värdeord i allt från logotyper och brevpapper till koncernens huvudkontor med representationsmatsalar och direktörsrum.

Trenderna som avlöser varandra under 1990-talet får namn som det slanka kontoret, lean office, flexkontoret och hot desking.

I stället för ”tråkiga korridorer”, som det nu heter, införs återigen kontorslandskap men utan fasta platser. Eftersom personalen ändå aldrig är fulltalig – alltid är någon sjuk eller på jobbresa – finns ingen anledning att ha lika många skrivbord som anställda.

Till skillnad från 1960-talets kontorslandskap, som motiverats med företagsdemokrati, marknadsförs 1990-talets variant med ledord som effektivitet och flexibilitet.

En uppdatering av de slanka kontoren. Nu ska arbetsplatsen organiseras efter aktivitet. För uppgifter som fokusarbete, telefonsamtal eller möten finns särskilda smårum vars namn varierar från poddar och kokonger till bås och holkar.

De aktivitetsbaserade kontoren utmärks också av en annan märkvärdighet: De är utformade för att främja rörelse och fysisk aktivitet. Vilket tycks strida mot de gamla principerna från rationaliseringsrörelsen, då antalet steg till ­varje pris skulle minimeras. En gemensam nämnare är återigen att effektivisera kontorsytan.

I mars 2020 töms kontorshusen i Sverige nästan över en natt. Under pandemiåren 2020–2022 arbetar 75 procent av kontorsarbetarna hemifrån. Siffrorna, som hör till de högsta i världen, är särskilt anmärkningsvärda med tanke på att restriktionerna inte alls är så stränga som i många andra länder.

Samtidigt har många kontor redan före pandemin börjat utformas i syfte att påminna så lite som möjligt om ett kontor. I vilken grad hybridkontor, coworking och distansarbete är den postpande­miska framtidens melodi återstår att se.