INSE och älska din makt!

Så plötsligt ser de mitt milda flin och undrar vad som driver mig.
»MAKT«, hojtar jag med stora bokstäver. Jag älskar att bestämma. Eller vänd på det. Jag hatar när någon annan bestämmer åt mig.
Jag är 58 år och uppför mig fortfarande som ett trotsigt barn. Jag har oerhört svårt att ta regi.
Och motstånd får mig att gå igång på allvar.
Häromveckan fick jag syn på ett kylskåp i form av en panda (!). Skulle passa perfekt ute på landet. Jag älskar kitsch. Ett litet problem, dock. Min familj protesterade vilt. Du får välja mellan pandan eller oss. Jag valde naturligtvis pandan … men fick efter någon dag nesligen lämna tillbaka kylskåpet.

Jo, jag har tränat mig i att släppa taget. Är nog rätt bra på det numera. Men vill jag något på allvar, så genomför jag det. Kosta vad det kosta vill.
Skrapar man lite på ytan så är behovet att bestämma den mest skamliga drivkraften i alla chefers arsenal. Jag tror precis tvärtom. Chefer som inte inser sin makt är livsfarliga. De har ett redskap i sin hand som de inte förstår kraften i. Den chef som frankt och naket berättar »att jag har en lust i att bestämma och fatta beslut«, kan jag förhålla mig till. Det finns ingen dold agenda.
Min egen makt som chef och entreprenör har jag använt för att driva frågor eller projekt. Ibland har priset varit högt, men jag har inte haft något val.
Jag startade programmet A-ekonomi på tv för 17 år sedan. Alla mina 120 medarbetare på Aktuellt var i bästa fall tveksamma, i värsta fall djupt kritiska. Hade jag lyssnat av stämningarna då så var det ett dödfött projekt. Vi vet alla svaret. Programmet lever och frodas än i dag.
I nästan allt jag gjort och åstadkommit har det funnits ett rätt stort motstånd. Det har faktiskt gjort mig trygg. Jag har fått känslan att jag ser något som ingen annan gör. Hurra! Då har jag ett försteg. Vilken möjlighet!
Som chef har man ett ansvar att driva frågor, trots massivt motstånd ibland. Det finns inte tid att vara lealös. Visst ska man hämta in synpunkter, men när beslutet fattas så är man som chef ändå ensam.
Brutalt? Kanske, men det finns ingen formel för bra ledarskap. Det är bara naivt att tro det. Bra chefskap formas av din egen personlighet i samklang med omgivningen.

Makt handlar inte om att köra över folk, men kan få den effekten. Beslut som applåderas av alla, blir jag misstänksam till. Precis som jag är skeptisk till arbetsplatser där allt andas djupaste frid.
Vi chefer säger ofta att vi har ett mandat. Byt ut det till makt. Och gör något av det. Det spelar ändå ingen roll vad jag säger. Medarbetarna vet att jag som chef kan påverka precis allt på arbetsplatsen, från långsiktig strategi ända ner till färgen på deras papperskorgar.
Fast, allt det här säger jag naturligtvis inte när jag träffar de nybakade unga cheferna. Jag lyssnar på deras käcka svar. Och så ler jag.