Linda Waxin: ”Glöm balans i livet, leve kvalitetsvila!”

Häromveckan var det jurymöte inför att Årets Chef ska prisas. En diskussion om balans i livet uppstod. Min spontana reaktion inför begreppet var – kräkreflex. Min uppfattning kring balans i ledarskapssammanhang är nämligen på pricken densamma som författaren och filosofen Alain de Bottons:

”There is no such thing as work-life balance. Everything worth fighting for un­­balances your life.”

De flesta av er är säkert kloka nog att ha insett att vill en göra något riktigt bra, något riktigt helhjärtat, något riktigt viktigt – då är det bara att glömma den traditionella idén om balans (ni kan nu i godan ro läsa texten i alla fall och kanske ändå lära er något om v i l a).

Till er andra kommer här en stor befrielse i form av en order.

Omfamna obalansen. Balans i livet, balans mellan privat och arbete i varje given månad, är en utopi för en individ med det yttersta ansvaret. Shit will hit the fan och möjligheter kommer att behöva fångas.

Det ska förtydligas att kräkreflexen i jurymötet härledde till begreppet balans utifrån mina personliga associationer, inte till diskussionen. Samtalet var både nyanserat och relevant. Det kretsade kring de nominerade chefernas förmåga i relation till det viktiga kriteriet:

”Pristagaren är en förebild för andra genom att leda hållbart och med goda värderingar.”

Att leda hållbart innebär, tror jag, att v i l a tillräckligt väl för att kunna omfamna obalansen och det hårda arbetet för att stå stadigt i det. Att ändå fatta bra beslut, att ändå kunna vara närvarande i mötet med sina medarbetare, att ändå hålla utsatt riktning och veta när vi behöver gå tillbaka till ritbordet trots allt – att då staka ut den nya vägen för dem som en leder. Många av dessa stunder kräver stora (förhoppningsvis tillfälliga men ibland långvariga) uppoffringar i balans mellan privatliv och arbete. Tricket är såklart en mogen, sansad inställning (ja, ibland till och med stoisk) med stor förmåga att ”helikoptra” över situationer. Men även den mest mogna ledaren behöver veta hur just hen v i l a r. Vad just dennes kropp, hjärna, välmående kan kompromissa och inte kompromissa med i perioder.

Jag tar mig själv som exempel för att separera de två. Det är lite genant att erkänna, men som 30 år ung vd tog det mig ett helt år att frångå mindset ”Vilken vecka!” till ’’Jaha, som vd är det konstant krishantering blandat med ’ta vara på den stora chansen’, varenda vareviga vecka’’. Det var ju skönt när den polletten trillade ner till slut. M o g n a d. Lärde jag mig då att v i l a, 31 år gammal? Nej, absolut inte. Har jag lärt mig nu, som 40-åring? Svar: Jag har åtminstone aldrig varit bättre.

Mitt råd är att testa sig fram till vad kvalitetsvila är, och med egna valideringsmetoder belägga vad effektiv v i l a är. Här är några nycklar som jag har landat i som jag gärna delar med mig av, och som säkrar min mentala vitalitet även i stunder av stor intensitet:

• Perioder av TYSTNAD (tystnad går även att göra tillsammans med partner eller familj, det är en fin sorts samvaro). Kan du planera in och genomföra tysta perioder?

• Instick av LEK. Jo, jag är faktiskt 100 procent allvarlig – lek! Vad får dig att känna dig som ett barn nu som vuxen? Tar du dig tid för det?

• Stunder av HÄNFÖRELSE. Vad som hänför är såklart ytterst individuellt, men när det händer kan hela du vitaliseras. Vet du hur du hittar dit och väljer du att prioritera det?

Så min uppmaning till er: Vila väl mina vänner! Det är värt det.