Cissi Elwin: ”Ett haveri i direktsändning”

Detta ska bli en påsk vi aldrig ska glömma sa Stefan Löfven och uppmanande oss att stanna hemma, vilket 90 procent av befolkningen, enligt aggregerad mobildata, uppenbarligen valt att hörsamma. Efter att många firat i ensamhet och med nära och kära på Zoom, Facetime eller Google hangout  och utan uppdaterad information, var det på måndagen dags för nya fakta. Den dagliga presskonferensen har blivit allas vår snuttefilt. Är det idag de ska säga att den här mardrömmen äntligen är på väg att ta slut?

Tegnell och hans inhoppare från Folkhälsomyndigheten kommer alltid först. Det är de som meddelar antalet döda och hur många som nu ligger på intensiven och kämpar för sitt liv. Sen kommer Socialstyrelsen som upplyser om läget för skyddsutrustning och fixar fram handsprit och skyddsrockar till vårdpersonalen.

Och så är det dags för MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. MSB:s  jobb är viktigt för andra myndigheter, politiker och aktörer som har samhällsbärande ansvar. Deras uppgift är att göra scenarios på en nivå som vida överstiger det som vi vanliga människor kan ta till oss. Alltså är det här som vi alla sätter på kaffe eller börjar tänka på annat ett tag innan det är dags för frågestund. Och då  är det väldigt sällan MSB kommer till tals.

Men i måndags var det just de som släppte den riktiga bomben: nödvändiga kemikalier som ger oss dricksvatten riskerar att längre fram ta slut. Livsmedelsförsörjningen kan också på sikt  vara hotad. Skälet uppges vara brist på chaufförer. Nu hajar ett helt folk plötsligt till. Vad säger hon? Ska vi börja bunkra vatten nu? Kommer vi inte kunna få mat? Vad ska vi göra?

I uppföljande artiklar backar Maria Bergstrand från MSB omedelbart och säger att man naturligtvis kommer att säkerställa att det finns dricksvatten. Så varför denna information? Jag anar ett haveri. För vad ska vi göra med information vi inte ska agera på?

Som ledare i en kris finns det ju ingen anledning att informera om saker som i allra värsta fall kan inträffa om det inte finns något vi kan göra åt det. Om det är så att myndigheten ser en uppenbar risk för att vattnet ska ta slut så skulle det ju till exempel vara läge att uppmana oss att inte duscha varje dag och samla vatten i dunkar eller bunkra. Men så var absolut inte fallet, fick myndigheten sen ägna dagen åt att förklara.

Jag skulle inte bli förvånad om hyllorna för Loka och Ramlösa snart gapar tomma. Och om plastdunkarna tar slut. Om det inte var avsikten så är det oförlåtligt klantigt av en myndighet, vars uppgift är att ta oss igenom svåra kriser, att skapa panik runt något så grundläggande som tillgång till mat och vatten i ett läge när hela befolkningen gör sitt yttersta för att behålla lugnet i en historiskt svår tid.

Dessutom: om SAS-anställda på bara några dagar har utbildats till att hjälpa till i vården borde det väl inte vara omöjligt att ställa om en taxi-bransch, som just nu går på knäna, till att i stället transportera kemikalier och livsmedel? Många frågetecken och mycket att lära sig om kommunikation för oss ledare av detta informationshaveri i direktsändning.