Erik Ringertz: Därför gråter vi på kontoret

Hur blir man en attraktiv arbetsplats? Bra ersättning, möjlighet till karriär, chefer som jag respekterar… Ja, allt detta. Men framför allt handlar det nog om identifikation. När en har tagit samtliga kliv i Maslows behovstrappa, inklusive individuellt självförverkligande, är det vad som återstår, ett kollektivt självförverkligande – att vara del av något större.

Det är vanligt att den identifikationen uppstår med produkten, gärna en konsumentprodukt som jag själv använder och vill associeras med. Det är vanligt att se sådana varumärken högt upp i undersökningar om attraktiva arbetsplatser – Ikea, H&M och Google. Men om ens företag nu inte är en populär konsumentprodukt, om det inte är en produkt alls, utan ett tjänsteföretag, så att frågan om identifikation blir ett moment 22?

Då handlar det om att bryta cirkeln genom att vända ut och in på den och låta företaget identifiera sig med människorna i stället. Låta människors identitet – personlighet – ta plats och bli ett med företaget. Då är identifikationen given och det blir lätt att trivas.

Men det är förstås lättare sagt än gjort. Det normala är att vi gör oss till, att vi bär professionella masker enligt vad vi tror att företaget vill.

”Ni gråter på kontoret!”, en sensation som jag fick besvara flera gånger under min tid som Årets chef. Det tolkades som att vi var orädda för konflikt. Det var en förenkling. I grunden handlade det om att vi tillåter oss själva att gråta, att vi är orädda att vara personliga. Och en behöver faktiskt inte gråta för att vara personlig, en ska bara vara sig själv.

Nu kanske någon tänker att detta inte låter som världens bästa arbetsplats, utan snarare världens jobbigaste. Folk som går runt och ger utlopp för sin personlighet dagarna i ända. Men då har ni missförstått mig. För det handlar här om respekt för varandras personlighet. Utloppet tror jag annars att de flesta känner igen, från mötesrum som domineras av kon­kurrerande egon. I en sådan miljö gömmer sig personlighet väldigt snabbt för att sedan inte titta fram igen på ett tag. Tvärtom handlar det om att lyssna på och respektera varandra. Herregud, vi har ju ändå ett jobb att göra!

För var är affärsnyttan, kanske någon frågar sig? Kan det verkligen vara så att företagets främsta uppgift är att skapa en trygg miljö?

Affärsnyttan ligger i identifikationen, som för konsumentvarumärkena. I idealet – att vara en förebild. Förebild är inget en kallar sig själv, det är andra som kallar en det. Och vägen dit är inte att förmå andra att kalla en det. För det handlar inte om andra, utan det handlar om oss själva.

Att var och en tillåts att vara sig själv och sträva efter sin egen förebild. Att jag försöker vara den person jag själv skulle se upp till.

Det innefattar långsiktigt egen personlig utveckling och kortsiktigt ett medel till distribuerat beslutsfattande. Och ur massan uppstår ett ideal, en förebild, något större att identifiera sig med, framför allt internt men förhoppningsvis även externt. En livsstilsprodukt att inspireras av och utveckla sin fulla potential tillsammans med både som kund och medarbetare.