»En otäck kamp mot det defekta«

Alla dessa trender i ledarskap och affärsidéer! För att vara naken har Kejsaren en överraskande stor garderob!

Om du är lite för sugen på geniala redskap, riskerar du att förlora din själ och ditt omdöme i den aldrig sinande strömmen av goda råd till tipstörstande chefer.

På Göteborgsplanet sitter tre kvinnliga chefer på raden bakom mig. De för en livlig diskussion kring förbättringsarbete med Sex Sigma-metoden. Definiera, mäta, analysera, förbättra och styra… De beskriver metodens matematiska strävan efter perfektion och kamp mot det defekta. En amerikansk metod för att parera hotet från de japanska perfektionisterna. Två av dem är nästan dråpligt entusiastiska och beskriver hur medarbetares handlingar ska definieras och utvärderas. Hela tiden! Den tredje låter sig inte helt övertygas.

– Vilket är priset för perfektionen? undrar hon. Vad händer med kreativt tänkande och att uppmuntra folk att ta egna initiativ? Hennes invändningar avfärdas resolut av kollegerna.

– Antingen ror man åt rätt håll, säger en av dem. Eller så är man inte med på båten. Det finns ingen plats för passagerare. Det är tufft men nödvändigt!

De beskriver hur medarbetare och chefer kan få svart, gult eller grönt bälte. Sådär fräckt japanskt! Trots att jag förstår poängen känns det lite otäckt med denna okritiska hänförelse inför kampen mot det defekta. Jag känner mig alltid obekväm på företag där man lovsjunger något, vare sig det är sin karismatiske vd med den självlysande blicken eller troheten mot koncernens core values. Då känner jag mig lika illa till mods som jag gjorde efter att ha sett Döda poeters sällskap med Robin Williams. Alla utom jag älskade den. De såg Robin Williams karaktär som en hjälte när han uppviglade pojkarna på skolan mot den auktoritära pedagogiken och predikade med hetta vikten av att tänka fritt. Men hela tiden fanns det bara ett rätt sätt att vara fri på och det var hans! Det blir som den gamla välbekanta devisen på Uppsala universitet ”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större”.

Definiera, mäta, analysera, förbättra och styra… låter ofrånkomligt, om man till exempel sysslar med patientsäkerhet. Det är sympatiskt att vilja prova nya metoder och verktyg. Det är bara den okritiska entusiasmen inför styrningen som stör mig. Jag tycker att man möter för många som glatt anammar nyheter istället för att mobilisera mod att ta sin egen kapacitet i anspråk. De tre kvinnorna bakom mig blir väl en bra kombination i slutänden: två delar entusiasm och effektivitet och en del sund skepsis. I spänningsfältet mellan styrning och frihet, mellan kontroll och kreativitet finns det ju inte någon position som är den bästa. Hela tiden. Roddare som är upptagna med att ta perfekta årtag hinner varken vända sig om och kolla kursen eller uppfinna effektiva nya motorer.