En styrelserävs bekännelser

Jag är en styrelseräv. En sådan som har suttit i styrelser sen jag var i tonåren och fortfarande gör. Jag ska villigt erkänna att det har hänt att jag har sladdat in på styrelsemöten utan att ha lusläst underlaget. Jag har definitivt sladdat in utan att ha bildat mig klar en uppfattning om frågorna som ska diskuteras. I stället har jag förlitat mig på att diskussionen i rummet ska lotsa mig dit och att styrelseledamöternas olika styrkor, perspektiv och intresseområden ska göra så att jag får syn på saker som jag själv inte omedelbart ser.

Jag minns särskilt en person som jag för några år sen var styrelsekollega med i tre år och som imponerade stort på mig. Dels för sin otroliga noggrannhet – han släppte inte detaljerna och kunde lämna ifrån sig hundrasidiga underlag korrekturlästa ner till varje kommatecken till organisationen. Dels för att han samtidigt alltid såg till helhetsperspektivet och det bästa för alla, snarare än att bevaka enskilda intressen. Ingenting lämnade han åt slumpen och kanske var det inte heller en slump att den personen sedermera blev vald till talman i Sveriges riksdag.

Andreas Norlén måste sägas vara något helt unikt i svensk politik. Aldrig tidigare har en talman i riksdagen blivit så känd och populär för sitt värv i just den rollen. När han hade blivit vald skickade jag ett mejl med mina hjärtligaste gratulationer och utbrast att det var rätt person på rätt plats. Han svarade och tackade ett par månader senare och bad om ursäkt för att hans svar hade dröjt. Det här är alltså personen som under de två månaderna hade fullt sjå med att sy ihop ett rimligt och långsiktigt hållbart regeringsalternativ för landet, samtidigt som han serverade småkakor till Sveriges alla partiledare som sprang hos honom i kampen om det nya styret. Att han inte på ett par månader svarade på ett gratulationsmejl från en människa som kan ha varit den minst viktiga i hans inbox just då, men ändå inte tappade bort det, gjorde att Andreas Norlén fortsatte imponera på mig. 

När jag läser intervjun med vår talman slås jag av att han själv tar upp just sin förmåga att fokusera på detaljer och samtidigt inte tappa helheten. I samma anda är han helt dedikerad sin uppgift just nu, men väljer att inte lägga energi på det som är bortom hans kontroll, nämligen nästa valresultat och vem som eventuellt blir vald till talman då. Nu tror jag att det ska mycket till för att Andreas Norlén ska petas från posten, oavsett valresultat, eftersom han har visat prov på ett starkt ledarskap och sin starka integritet i komplicerade processer. 

Och komplicerat lär det bli igen. Om efterspelet till förra valet var det mest dramatiska vi upplevde i modern tid i svensk politik, så kan nästa val i sig bli det mest dramatiska i modern tid. Med nya konstellationer och flera partier som riskerar att inte klara riksdagsspärren blir det en riktig nagelbitare. Som vanligt kommer vi på Chef att undersöka hur svenska chefer röstar och vilka frågor som ni tycker är viktigast för politiken. Vi vill veta hur ni ser på landets ledarskap och hur det påverkar ert ledarskap. Håll utkik i mejlboxen närmare sommaren!