”Det enormt höga stresspåslaget fick mig att bli spydig”

Det är mitt under pandemin. I den värsta av tider, när antalet varsel och konkurser saknade motstycke, hela samhällen stängde ner och många inte fick komma till sina arbetsplatser utan jobbade hemma – då stiger Malkolm Makdessi-Elias stjärna på näringslivshimlen.

Hans bolag Addeira Pharmaceuticals var snabbast på marknaden med att sälja covid-självtester och munskydd – och lyckades därför gå från noll till 120 miljoner kronor i omsättning på tre år.

Vid några tillfällen hyrde han till och med hela flygplan för att kunna transportera tester till Sverige.

”Det var surrealistiskt. Skitkul och samtidigt skitjobbigt. Dopaminkicken var enorm. Vi hade förskottsbetalat 10 miljoner kronor till en kinesisk fabrik som helt plötsligt inte hörde av sig och när det blev förseningar ville kunderna makulera sina ordrar. Utöver riskerna tog vi mentalt stryk”, berättar Malkolm Makdessi-Elias när han ser tillbaka på den plötsliga framgångssagan.

Idag är han och bolaget tillbaka i verkligheten efter pandemin. Miljonerna strömmar inte längre in i samma ofattbara fart. Men han är många ledarskapslärdomar rikare.

Nu bygger han, tillsammans med bolagets andra medgrundare Robert Svanström, upp företaget igen från scratch med mer långsiktiga produkter.

Under åren som gått har han lärt sig mer om sig själv än någonsin tidigare, berättar han.

Han är på många sätt tacksam över den ”crash course” i ledarskap som han fått.

Men priset han har betalat stavas stenhård disciplin, fler arbetstimmar än vad som är hälsosamt, stort risktagande, ett mindre bra ledarskap, ständig oro för hur bolaget skulle överleva när pandemin var över.

Chef träffar Malkolm Makdessi-Elias på företaget Addeiras lilla kontor på Kungsholmen i Stockholm. Miljonerna till trots har de inte satsat på några flådiga lokaler. Även de nya lokalerna i Gamla stan, som de är på väg att flytta till, är modesta.

Han tror att rädslan att förlora allt är något som alla bär på.

”Livet och marknaden är så jäkla dynamisk. Även om du sitter på avtal finns det inga garantier, däremot mängder av konkurrens. Den stressen och oron finns alltid. Det känns som att ingen i vår bransch sitter tryggt i båten.”

Så här i efterhand kan han se hur stressen som han utsattes för när försäljningen sköt i höjden påverkade hans ledarskap. När han rannsakar sig själv erkänner han att han inte var så skön att jobba med.

”Det enormt höga stresspåslaget fick mig att bli spydig och alldeles för krävande. Jag har höga krav på mig själv och min prestation och jag har därför helt felaktigt ställt lika höga krav på andra.”

Samtidigt har han brottats med viljan att vara andra till lags och försöka lösa deras problem. Han är, säger han, en ganska mjuk kille som inte gillar förhandlingsbordet och det hårda säljklimatet.

”Jag är en känslomänniska i ett samhälle där känslor kan ses som en svaghet. Man ska inte visa känslor utan vara rationell och låta data och siffror styra. Och för mig kan känslorna lätt svälla över när det blir för mycket stress.”

I jämförelse med hans tidigare ledarskapserfarenheter som fotbollstränare för ett gäng tonåringar har han kommit fram till att man inte kan vara lika rak och tydlig i näringslivet, som när man jobbar för att vinna en fotbollsmatch.

Belöningen i arbetslivet är inte lika tydlig, säger han, och det har lärt honom att anpassa både tidshorisont och kraven kring hur mycket det går att pusha andra människor.

”Jag måste se på mitt företagande och ledarskap som ett maraton till skillnad från det 100-meterslopp som jag har sprungit under pandemin.”

Malkolm Makdessi-Elias är apotekare i grunden. Han satsade på en forskarkarriär och forskade på Harvard Medical School i USA. Det ledde till hans första publikation som vann pris på en stor apotekskonferens i Portugal.

Men doktorandtiden när han studerade Alzheimers sjukdom vid ett stort forskningscenter i Tyskland blev inte så givande som han hade hoppats.

Han valde i stället en mer kommersiell bana och har sedan dess arbetat för både apotek och läkemedelsbolag.

2018 valde han att säga upp sig från jobbet som kategorichef på Apoteksgruppen. Det kändes inte längre som en utmaning.

Tillsammans med sin flickvän, och nuvarande fru, bestämde han sig för att göra verklighet av deras gemensamma dröm om att bo utomlands.

”Att bara ta ett nytt jobb för att säkra avbetalningen på bolånen kändes som en för bekväm lösning. Jag har en viss allergi mot bekvämlighet. Att jag vågade satsa på att starta eget handlar nog om att jag alltid känt att jag var ämnad för något mer än att bara ta ett jobb.”

Han teamade ihop sig med Robert Svanström och startade Add Pharma som senare döptes om till Addeira Pharmaceuticals. Robert Svanström, som är vd, satt i Stockholm och Malkolm Makdessi-Elias i Barcelona.

Den första produkten blev dock ingen större succé. En plastskopa för att avlägsna öronvax som såldes i miljontals enheter per år i USA.

De såg det som en läroperiod, fick ta några möten, lära känna människor och ta pulsen på branschen.

Sedan kom covid.

”Det visade sig att jag hade en kommersiell fördel. Att vara i Spanien var som att i förväg se det som skulle komma att hända i Sverige om två månader. Det var lite som att gå på ett prov och sitta med facit i hand.”

De fick ganska snart en förfrågan om de kunde ta in handsprit.

”Vi hade inget att förlora så vi satte oss in i regelverken, försökte förstå och göra det bra långsiktigt. Vi ville ta fram något som inte fanns, en sprejfunktion med hög etanolhalt.”

Utan några tillgångar fick de utverka långa kredittider från leverantörerna. De hade konstant likviditetskris, fick trycka in alla sina besparingar. Malkolm Makdessi-Elias lånade även pengar av sina föräldrar för att klara de första transaktionerna.

Med handspriten fick de möjlighet att komma in som leverantör hos ett antal återförsäljare och apotek.

Nästa produkt blev munskydd. I Sverige fanns bara blå munskydd i storpack som såldes till vården, medan den unge entreprenören såg att det i Barcelona började dyka upp allt fler varianter.

”Vi var först ut med de svarta, sedan kom fler färger. Och de såldes i tiopack till privatpersoner.”

När det sedan uppdagades i SVT:s Uppdrag granskning att bomullen i de kinesiska munskydden skördats av förtryckta muslimska uigurer som tvingats till tvångsarbete, ökade efterfrågan på bolagets produkter.

”När väl behovet kom ville alla ha leverans nu, nu, nu – så det var en lyckträff att vi hade europeiska fabriker”, säger han och fortsätter:

”Tajmningen kunde inte varit bättre. Vi skickade mejl till apotek och försäljningsinstanser om vår lösning och fick distribution till alla.”

Det var startskottet. Ett andra kom när Folkhälsomyndigheten rekommenderade munskydd i situationer där trängsel inte kunde undvikas, i december 2021.

Den här perioden innebar arbetsdagar som sällan var under tolv timmar. Malkolm Makdessi-Elias snittade 170–180 mejl och ett 90-tal samtal om dagen.

”Det var ju inte hållbart i längden, men jag körde bara på. När du är inne på en sådan här tillväxtresa måste du också svälja din stolthet och försöka nöja dig med att det blir 90 procent bra och sluta lägga ner de sista 10 procenten.”

De var tvåa på bollen efter den börsnoterade aktör som fick sälja världens första godkända självtest av covid.

I sann David och Goliat-anda jagade de nästan livet ur sig för att ta marknadsandelar från den betydligt större leverantören.

Och för att särskilja sig från konkurrenterna som snabbt blev fler tvingades de bli ännu mer innovativa och fann då salivtesterna.

”Det var kaotiskt, det gällde att skörda så länge det var skördetid. Det var jävligt hårt. Mycket jobb och många beslut som måste tas hela tiden, ibland i förbifarten, och varje beslut kunde få stora konsekvenser.”

Men disciplin har aldrig Malkolm Makdessi-Elias haft problem med. Han biter ihop och gör det som krävs.

Det gjorde han även som fjortonåring då fotbollstränaren hotade med att han skulle bli petad ur det bästa laget om han inte gick ner i vikt.

”Jag cyklade två mil om dagen, joggade med vikter på vaderna och åt endast lättfil och cornflakes. Det var väl inte det hälsosammaste sättet men jag rasade 19 kilo på ett sommarlov.”

Än i dag vaktar han över sitt ätande. Får lätt ångest när han tycker att han äter för mycket och vill genast kompensera med att svettas lite extra nästa träningspass eller äta mindre nästa måltid.

”Min bild är att det inte är så ovanligt med den här typen av kontrollerat ätande. Jag vill inte bli något ansikte för ätstörningar även om det kanske inte är helt friskt. Många har det betydligt svårare och har en riktig diagnos. Jag skulle bara överlag behöva ta lite lättsammare på livet.”

Han skrattar till och konstaterar att han kan näringsinnehållet på var och varannan produkt i hyllorna i livsmedelsaffären. Att han fått en inofficiell utbildning i näringslära som sitter i än i dag.

Men det har också gett honom en styrka som han har med sig i resten av sitt liv. Han vet att han har disciplinen att göra de uppoffringar som krävs när det behövs.

”Jag kan känna att jag är väl hård mot mig själv ibland. Det är väldigt viktigt för mig att prestera bra. Säkra en bra affär. Prestera bra i mitt ledarskap. I min träning och vad jag stoppar i mig. Och gör jag inte det kan jag älta det till viss del. Jag vill säkerställa att jag är den bästa versionen av mig själv.”

Första året, 2020, omsatte Addeira 30 miljoner, 2021 exploderade försäljningen och de omsatte 90 miljoner för att 2022 nå hela 120 miljoner kronor, med relativt få anställda.

Organisationen har aldrig varit större än fem till sju personer.

Hur hanterar man vetskapen om att framgången var tidsbegränsad? Hur dämpar man fallet och håller kvar motivationen?

Och hur startar man om efter en så stor försäljningsframgång?

Parallellt med pandemin utvecklade Addeira sin långsiktiga portfölj och fick fart på några icke corona-relaterade produkter och i dagarna har de precis lanserat världens första salivbaserade graviditetstest.

”Det finns personer som tycker att vi borde nöja oss och leva på vinsterna vi gjort. Men vi känner inte att vi har bevisat oss. Det är gemensamt för både Robert och mig. Vi vill fortfarande bygga ett riktigt läkemedelsföretag”, säger Malkolm Makdessi-Elias.

”I år kommer vi att slå första årets omsättning, vilket är över 30 miljoner kronor. Sedan har vi investerat mycket för att få till ett partihandelstillstånd för att kunna hantera riktiga läkemedel. Om ett till två år kommer vi att omsätta lika mycket som vi gjorde förra året, och vi har ambitionen att nå 500 miljoner innan 2028”, fortsätter han.

Men de har också på allvar diskuterat hur de ska klara försäljningstappet, inte minst när det kommer till dopaminkickarna som de haft.

”Jag tror att vi jobbar nästan lika mycket nu som då även om det är ett helt annat jobb. Men det är klart, det går inte att bortse från att det påminner om en fotbollsstjärna som lägger skorna på hyllan. Det infann sig en känsla av tomhet. Allt jagande, alla transaktioner, alltid nära till affärer. Det var roligt. Vi har tagit mentalt stryk och nu gäller det att hitta den långsiktiga arbetsglädjen igen. Det fanns några veckor och månader när det inte kändes lika roligt.”

Malkolm Makdessi-Elias fick kämpa med att försöka behålla positivismen, men också med att inte exponera det för sina anställda eftersom han har så nära till sina känslor. Det har varit en utmaning i det öppna kontorslandskapet.

Han erkänner att han inte var den bästa chefsversionen av sig själv och därför behövde stänga in sig för att inte smitta andra med sina negativa känslor.

”Det var några veckor då jag jobbade mycket hemifrån. Jag har lätt för att se glaset som halvtomt.”

För att hjälpa sig själva på traven har de också hämtat hem de delar som inte hanns med under pandemin, som att bygga en företagskultur.

Men också arbetat på att förbättra sitt ledarskap.

”Jag och Robert har gått en ledarskapskurs med coachning. Vi är två väldigt olika grundare med starka viljor så vi har behövt bli bättre på kommunikation sinsemellan men också på vårt sätt att leda andra.”

Malkolm Makdessi-Elias upplever att han blivit tryggare i sig själv.

”Men det är ett ständigt arbete, jag ser mig fortfarande delvis som en, ja kanske inte en gröngöling men ändå. Men jag ser en stor potential i den här resan mot att bli en bra ledare.”