Darrig gjorde jag slut med chefen

En kompis ringer. Han låter inte som vanligt.

”Gå in i ett avskilt rum”, väser han, som vet att jag sitter i landskap i Chefs nya, fina lokaler.

Inte förrän han hör att det är tyst bakom mig börjar han prata. Med låg röst berättar han att han har börjat tänka på andra. Jobb alltså. Inte för att han inte har det bra där han är, han sitter som vice vd på ett företag med 75 anställda. Företaget går hyfsat bra, alla är nöjda med hans jobb. Men han har varit där i fem år och börjar längta efter något nytt.

I staden där han bor och vill bo kvar är han en känd profil. Skvaller sprids blixtsnabbt. Hur ska han kunna söka andra jobb? Vi vrider och vänder på hans dilemma, tänker ut olika strategier, men alla känns riskfyllda. I samma sekund som det kommer ut att han vill vidare är han förbrukad där han är. Han känner sig inlåst. Ofri. Om någon kunde ge honom ett erbjudande skulle allting bli lättare. Men för att bli uppbjuden måste man visa att man vill dansa. Och hur gör man det på ett värdigt sätt?

Jag kommer att tänka på en gång när jag bytte jobb. Jag stortrivdes på förlaget jag jobbade på. De åren var några av de lyckligaste i mitt jobbliv. Men så kom ett erbjudande jag inte kunde motstå. Dagen efter hade jag möte med min chef. Vi skulle sy ihop detaljerna kring min nya roll på företaget, en roll jag själv hade fått vara med och utforma. Jag kunde ju inte säga något till honom förrän jag hade skrivit under kontrakt på det nya jobbet. Och jag hade bestämt mig.

Jag kände mig hemsk. Oärlig. Falsk. Jag försökte prata om annat än jobb. Förhala. Det blev ett konstigt möte. Och dagarna efter och innan allt var klart med det nya jobbet undvek jag min chef. Om jag såg honom i garaget stannade jag i bilen och låtsades upptagen av något tills han hade gått iväg. 

När dagen kom då jag skulle berätta för honom var jag alldeles darrig. Det var samma känsla som när man gör slut. ”Det handlar inte om dig, det är jag.” Och självklart började han tänka bakåt, ”det där mötet, visste du redan då?” Usch!

Nu överlevde både han och företaget konstigt nog alldeles utmärkt och han tog det bra. Men efteråt har jag funderat mycket på om jag hade kunnat göra på något annat sätt.

I detta nummer kan du läsa om hur man söker nytt jobb med stil. Diskret och utan att skada någon. Artikeln ingår i Chefs samarbete med världens mest ansedda ledarskapstidning Harvard Business Review.