Daniel Forss: ”Jag började så långt ner man kan komma”

En liten, liten kille bakom spakarna i en jättestor maskin. 

Daniel Forss har alltid varit tidig av sig. 

Redan från femåldern syntes han med liv och lust delta i arbetet hemma på gården, på Östgötaslätten en bit utanför Ödeshög. 

”Jag hade myror i brallan och pappa förstod att jag behövde stimulans. Så jag var med i grisslakten, körde de här stora maskinerna tidigare än jag kanske borde, högg i skogen om lördagarna under vinterhalvåret och kombinerade det med jakt – första rådjuret sköt jag när jag var tolv”, säger Daniel Forss som efter en lång chefskarriär inom dagligvarukedjan City Gross tagit över som vd för LW Fastigheter i Kalmar. 

Efter att ha närt planer på att en dag själv ta över gården, och avvisat ett erbjudande från Danmark om att bli innebandyproffs, tog han efter gymnasiet ett påhugg på den nyöppnade City Gross-butiken i närliggande Mantorp. Planen var att jobba där ett halvår eller så, för att sedan gå vidare till högre studier. 

”Jag fick den eminenta tjänsten kundvagnsdragare/mjölansvarig. Ungefär så långt ner i hierarkin man kunde komma. Men där någonstans började mitt liv få en tydligare struktur. Jag brann för den där mjölhyllan, och att kundvagnarna skulle stå spikrakt på parkeringen. Stortrivdes med den omedelbara respons på prestation man får i dagligvaruhandeln – det syns ju direkt om varorna säljer eller ej”, säger Daniel Forss. 

Uppskattningen var ömsesidig.  

Inom loppet av något år hade Daniel Forss avancerat till så kallad kolonialchef, med ansvar för stora delar av personalen, inklusive dem han nyligen gått i skolan med. Samt genomgått en koncernintern trainee-utbildning som han formellt (och återigen) var för ung och oerfaren för. 

”Jag hade bestämt mig för att satsa och bli butikschef före 30. Vilket jag också talade om för arbetsgivaren: jag förklarade mig villig att flytta vart som helst, i hela Sverige”, säger Daniel Forss som är adoptivbarn från Sri Lanka, och som liten drabbades av sjukdomen vitiligo som ger vita fläckar på huden.  

”Jag fick ett väldigt annorlunda utseende. Det är inget jag mått dåligt eller mobbats för, men sjukdomen har nog triggat vissa egenskaper. När folk tittat på mig och undrat, har jag alltid velat ligga steget före för att inte bli tillbakatryckt – det är lite svårt att beskriva”, säger Daniel Forss. 

Uppdraget att ”vända” en krisande stormarknad i Kungens kurva utanför Stockholm blev en stor, tidig utmaning för den 25-åriga bondsonen utan tidigare erfarenhet av storstadsliv. 

”Personalgruppen bestod av 180 personer från många olika länder. I den fanns stor kraft och kunskap, men också kulturella motsättningar som vi var tvungna att jobba med”, säger Daniel Forss och exemplifierar med att somliga kunde ha svårt att ta order från tjejer. 

”Som t f butikschef var jag ganska tydlig och orädd, och gav medarbetarna en chans som de också tog. Samtidigt som vi gjorde en väldig resultatförbättring”, säger Daniel Forss som i efterhand inser att han nog borde delegerat mer. Under 2005 jobbade han alla dagar utom nyårsdagen… 

Falun, Växjö, Norrköping, Kalmar: efter att ha startat och drivit butiker i drygt ett decennium kallades han 2015 in i ledningsgruppen för City Gross, där han med tiden avancerade till vice vd.  

Varför slutade du? 

”Efter 21 år på City Gross ville jag göra något nytt, samtidigt som medarbetarna behövde höra en ny röst. Som nybliven pappa var jag dessutom inte så sugen på att fortsätta veckopendla ner till Hässleholm och umgås med familjen via Skype. Det ena gav det andra.” 

Om sitt fortfarande ganska nya vd-jobb i fastighetsbranschen säger han: 

”Jättekul. Det finns branschspecifika frågor som andra måste kunna bättre än mig, samtidigt som det i mycket handlar om samma sak, nämligen att kunderna – eller hyresgästerna – ska trivas. Det perspektivet har jag med mig.”