Daniel Ek: ”Jag kommer att framstå som otroligt lat jämfört med vissa ledare”

Det är sajten The Observer Effect och journalisten Sriram Krishnan som träffat Spotify-grundaren och vd:n Daniel Ek för en lång intervju, där han ovanligt generöst delar med sig om sin syn på möten, tidsplanering och mycket mer – Ek är annars känd för att vara ytterst restriktiv med intervjuer.

Sriram Krishnan: Låt oss börja med det grundläggande. Hur ser en typisk dag i Daniel Eks liv ut?
”Tja, jag kommer att framstå som otroligt lat jämfört med vissa ledare. Men jag vaknar runt halv sju på morgonen, och ägnar först lite tid åt mina barn och min fru. Vid halv åtta kör jag ett träningspass. Halv nio tar jag en promenad – även på vintrarna, för jag har upptäckt att det är då jag tänker bäst. Vid halv tio läser jag i en halvtimme eller timme framåt. Ibland rena nyheter, men du hittar alltid en ständigt skiftande hög med böcker på mitt kontor, bredvid sängen och på olika bord runt om i huset. Böcker om historia, ledarskap, biografier. En ganska eklektisk blandning, ungefär som min musiksmak. Till slut börjar så min ‘arbets’-dag på riktigt vid halv elva.

Många människor tar stora beslut tidigt under dagen, själv föredrar jag att vänta till senare – åtminstone enligt europeisk tid. Ironiskt nog inte på grund av att jag skulle vara mer produktiv då, utan för att så många av våra medarbetare finns i USA, och att jag behöver anpassa mig till tidsskillnaden.”

”Under den tidiga delen av dagen fokuserar jag på coaching, möten med enskilda medarbetare ansikte mot ansikte och planering. Därefter brukar jag angripa ett ämne per dag under en stor del av tiden. Det som är min stora grej för dagen. Innan vi går in i ett möte för diskussion om det specifika ämnet, lägger jag god tid på förberedelser – läsa, tala med teammedlemmar som antingen utgör del av beslutsprocessen eller har särskilda insikter i frågan. Ibland tar jag även in perspektiv utifrån.”

Frågar sig alltid: ”Vad är min uppgift på just det här mötet?”
”Jag tänker på vilken min roll är inför varje enskilt möte. Ibland är jag den som godkänner. Vid andra tillfällen antas jag komma med insiktsfulla perspektiv, ge min syn på om ett förslag är vettigt eller ej.

Att skapa den här sortens klarhet inför mig själv är avgörande, har jag upptäckt. Det är också något jag uppmanar mina direktrapporterande chefer att tänka på, i samarbetet med deras egna team. Jag påminner dem om att alla möten är olika. Även när vi träffas för att diskutera verkligt komplicerade ämnen frågar jag mig alltid: Vad är min uppgift på just det här mötet? Vad är det för engagemang som krävs av mig?

Sanningen är: det beror helt på kontexten. Det är avgörande att vara tydlig med vad deltagarna har för roller i olika möten, det är oerhört viktigt. Ofta är det min topprioritering: att säkerställa vilken roll jag spelar.”

Om vanliga misstag kring tidsplanering:
”De flesta ledare ägnar inte tillräckligt med tid åt att tänka. De lägger för mycket tid på möten”.

”Mina vänner känner mig! Jag låter en stor del av dagen vara obokad. Visst förstår jag att det grundar sig i min priviligierade ställning, och jag är väldigt glad över att ha den möjligheten.”

Om att jobba i ”flow”:
”Kontentan är att vi alla har stunder då vi blir särskilt inspirerade, eller hur? Det kan vara när vi kör bil, står i duschen eller lyssnar på något, och får en idé. Nio gånger av tio blir det ingenting av den där idén, skulle jag säga. Men den där tionde gången, då idén leder till något, kan ändra en verksamhet i grunden.”

Om lärande:
”Jag har alltid varit en omättlig, nyfiken person. Det är där det verkligen börjar. Med att jag som femåring fick min första dator trots att familjen inte riktigt hade råd. Den gick sönder, jag visste inte vad jag skulle göra åt det, men bestämde mig för att försöka laga datorn själv. När jag slutligen lyckades, kände jag en otrolig befrielse och kraft. Jag minns det tydligt.”

Läs hela artikeln på The Observer Effect.