Cissi Elwin: Dags att komma ut ur semesterbubblan

Barnen blev stora och jag skilde mig och helt plötsligt blev längre ledigheter bara som ett tomt hål i en annars hektisk tillvaro där jag haft ett sammanhang och varit omgiven av människor. Och kanske därför borde det ju ha varit skönt att bara slappa, läsa, sova, träffa vänner. Men jag tycker att det är svårt att hitta mening i att bara vila och det där planlösa slappandet som alla verkar älska gör mig rastlös och lite låg.

Men så köpte jag mitt Gotlandshus. Och min skrotbil. Tillsammans med mina barn. Och så målade vi, rensade rabatter, högg ner träd, monterade Ikea-möbler, åkte på loppis, ordnade middagar, tände ljus och tände brasor, spelade spel och tvättade lakan. Och tog emot gäster i en aldrig sinande ström. Huset har bågnat och det har sovits på soffor och upplåsbara madrasser. Bebisar har somnat i hängmattan och barnens kompisar har lånat min tandborste. Och nu är det bara en vecka kvar. Hur kunde det gå så fort?

Korna råmar utanför den öppna dörren. Och jag fattar inte hur jag ska kunna bli en civiliserad människa igen om bara några dagar. För även om jag verkligen har legat i så har jag sällan känt mig så avkopplad. Jag har glömt min telefon, missat viktiga nyheter, inte läst en enda hel bok.

Men det känns som om min hjärna har spolats ren. Gräset, blommorna, stjärnhimlarna nu när det börjar mörkna. Tystnaden, syrsorna. Den lilla världen. Min egen sommarbubbla där tiden stannar upp ett tag. Några dagar till. Sedan kommer jag vara redo för en höst där vi ska göra en storsatsning som vi lanserar i början av september. Men den tänker jag inte berätta om förrän då.