Cissi Elwin: ”Vi blir fula av stressen”

Upp med dig din lata kossa! Så blir jag bemött när jag ligger kvar i sängen och drar mig lite för länge. Och nu i mörkret är det inte många morgnar jag direkt kastar mig upp. Därför upprepas denna fras så gott som dagligen. Som ni förstår är det inget trevligt sätt att vakna på.

Och den här trista tonen har börjat sprida sig till andra delar av dygnet. Små nålstick och pikar när man minst anar det. Anmärkningar på mitt utseende. Tjafs om att jag inte ställt in disken. Synpunkter på att jag alltid gör allt i sista minuten. Och ni vet ju hur man blir om någon granskar en med sträng blick. Man krymper. Man fumlar. Till slut känns det som om man inte kan göra rätt. Då vet man att det är dags att bryta.

Men nu är det så att den där blicken tillhör mig. Det är i mina ögon jag behöver en uppsträckning. Jag är ingen ond människa, men det var så mycket som hände i höstas. Och så startade Chefakademin och podden Chef Dilemma och så flyttade jag. Jag bodde i lägenheten medan de rev en vägg och halva vardagsrummet var inklätt i plast. Det var först när jullovet kom som jag kände att stressen hade satt sig som en liten krage runt halsen. Ett litet strypkoppel som sakta lossade sitt grepp när jag blev ledig. Vi blir fula av stressen. Fula mot oss själva, fula mot andra.

Jag hade liksom inte märkt det. Inte förrän jag blev ledig. Och insåg hur mycket trevligare och roligare jag är att vara med om det finns lite slack på linan.

Därför har jag nu ett nyårslöfte inför detta nya decennium som inte handlar om att jag ska skärpa mig på olika sätt, utan att jag ska bli snällare mot mig själv. Jag tänker VÄGRA att stressa. Bli din egen goda mor, sa en terapeut till mig en gång. Det var nog 20 år sen. Dags att skrida till handling.

Jag ska ta hand om mig som den mest kärleksfulla förälder man kan tänka sig. Jag ska glädjas när det går bra och trösta om det blåser kallt. Jag ska peppa och lyssna och aldrig döma. Jag ska väcka mig med min allra lenaste röst, koka franskt special-te, finstrimla paprika på frukostmackan och kanske till och med tända ljus.

Det är i lugnet och långsamheten som saker händer. När vi inte ständigt ältar det vi borde ha gjort i går och det vi är rädda för kommer att hända i morgon. ”Då var då, nu är nu och sen är sen”, är förbundskapten Janne Anderssons hemmagjorda ramsa som han drillar fotbollslandslaget i för att de ska fokusera.

Han berättar i podden Chef Dilemma om hur han tar hjälp av en idrottspsykolog, för att hemligheten bakom framgångsrika lag är hur man jobbar med sin mentala inställning. Han är mycket noga med hur man uppför sig och vilken ton man har och skulle aldrig acceptera det sätt jag pratar till mig själv på. Lyssna på den podden! Bättre ledarskapslektion går inte att få.

Det är både skönt och lite sorgligt att se att den där jäkla stressen ligger hack i häl på oss alla. Men glädjande nog verkar det i vår nya undersökning (snart på Chef.se!) som att de flesta chefer tycker att de har någorlunda balans i sina liv, även om marginalerna är små.

Välkommen till ett nytt, snällt, år med Chef!