Cissi Elwin: ”Motgiftet finns i var och en av oss”

Fisken ruttnar från huvudet och neråt. Det är ett ryskt uttryck som återkommer i den skrämmande dokumentärserien om president Putin som ligger på SVT Play. Den kortväxta pojken som växer upp trångt, smutsigt, fattigt och med brist på både mat och framtidsutsikter utmärker sig tidigt i slags­målen på de ruffiga bakgårdarna.

Han hade kunnat bli kriminell om han inte kommit i kontakt med judon där han lärde sig att kontrollera sin aggressivitet. Kunskapen om hur man listar ut motståndarens styrka och sedan använder den mot honom för att kunna fälla honom till marken och själv vinna har han haft nytta av sedan dess.

Vladimir Putins väg till makten, och nu till annekterande av den, har byggts av metoder han lärde sig i den genomkorrumperade säkerhetstjänsten. Spionera på och kartlägg dina fiender, utnyttja deras svagheter, gillra fällor och om det inte hjälper – döda dem. Oppositionsledaren Aleksej Navalnyj ligger fortfarande i koma efter att ha förgiftats med nervgiftet novitjok som, enligt experter över hela världen, enbart staten i Ryssland har tillgång till. Budskapet är tydligt. Alla som är emot oss kommer att straffas med en plågsam död. Och det spelar ingen roll om du försöker fly. Vi hittar dig var du än befinner dig.

Det är en rädslans diktatur. Alla är rädda. Skräcken möjliggör systemet där Putin nu har ­lyckats säkerställa makten fram till 2034. Och detta, enligt dokumentärserien, på grund av hans egen rädsla. För i samma stund som han förlorar makten och inte har hela statsapparaten bakom sig är han skyddslös mot alla de mäktiga fiender han så länge försökt stoppa.

Innan jag såg serien hade vi just gått igenom det senaste numret av tidningen Chef. Den är proppfull med råd, tips och metoder, ny forskning och porträtt av spännande ledare. Allt genomsyras av strävan efter att bli en bättre chef. Att förstå sig själv och andra, bygga team där allas styrkor kommer till sin rätt. Övertygelsen om att först när vi är trygga och mår bra tillsammans kan vi uppnå de bästa resultaten löper som en röd tråd. Inte riktigt så som Putin jobbar …

Undrar hur det påverkar alla som har något slags ledarroll när många av världsledarna har en liknande stil. När mobbarmentalitet, lynnighet, aggressivitet, ignorerande av vetenskap och fakta och hot mot dem som vill granska eller uttrycker avvikande åsikter ändå blir en framgång. Något man vinner (mer eller mindre riggade) val på. Sipprar det sakta ner och sprider sig? Blir det en accepterad ledarstil?

Jag vill inte tro det. Jag vill tro att fisken inte ruttnar från huvudet utan får liv från den sprattlande kroppen. Att motgiftet för de skräckexempel på ledare vi just nu ser finns i var och en av oss och i de handlingar vi väljer att utföra varje dag.