Cissi Elwin: Min hemliga dröm gör mig generad

Jag ser det så klart framför mig. Ett gammalt, sjangserat men pampigt stenhus som en gång inrymde ett lyxhotell men som stått övergivet och förfallet i många år.

Nu har jag och mina vänner köpt det, och piffat upp det. Men det är fortfarande slitet och för att dölja de värsta ställena där putsen fallit har vi lutat vagnshjul mot fasaden och vid de lite spruckna dörrkarmarna till entrén står stora krukor.

Jag är hotellchef, men också värdinna. Mitt jobb består av att puffa kuddar, göra blomsterarrangemang, hålla personalen på gott humör och ta emot gästerna. Alla mina närmaste vänner bor i varsitt rum. Vi äter långa, sena frukostar tillsammans i morgonrock när gästerna är ute och på väg på sina utflykter.

På kvällarna är det oftast någon som spelar eller sjunger och vid flera av borden pågår spel. Det blir ofta rätt sent. Varje dag skiner solen och det är precis lagom varmt. På eftermiddagarna är det träning och långa bad som gäller. Men annars lever jag mitt liv på hotellet.

Eftersom jag aldrig vill sluta jobba är det så här min drömtillvaro ser ut när det någon gång i framtiden är dags för pension. Och jag blir nästan generad när jag inser att min egen hemliga dröm är så vanlig.

”Det går som en röd tråd i mina klienters berättelser. Alla vill ha ett omväxlande och kreativt jobb som inte går ut på att lösa en mängd likartade problem dag efter dag”, säger karriärrådgivaren Monica Renstig.

Hon kommenterar Chefs undersökning som visar att nära 70 procent av Sveriges chefer vill byta jobb. Hennes första uppgift blir att verklighetsanpassa dagdrömmarna. Det finns inte så många jobb som yogalärare, äventyrare eller föreståndare för ett bed and breakfast på landet. Då får man bryta sig loss och starta eget.

Men det är ändå så att majoriteten vill fortsätta vara chefer. Det som hindrar dem som söker något nytt är framför allt att de inte hittar något som känns tillräckligt intressant eller att de själva väljs bort för att de anses för gamla, ha fel kön eller hudfärg. Många säger också att de inte har ett tillräckligt bra kontaktnät.

Om vikten av kontakter för att överhuvudtaget ta sig in på en chefsposition, skriver Fredrik Kullberg i sitt briljanta reportage i senaste numret av Tidningen Chef.

Föga förvånande är välbärgade Djursholm utanför Stockholm det geografiska område som producerar flest företagsledare och makthavare på de riktigt tunga posterna.

Endast 1 procent av de med rötter i de så kallade särskilt utsatta områdena i förorterna tar sig upp till höga positioner. Den sociala snedrekryteringen till högskolorna minskar inte och segregeringen ökar. Det gör det allt svårare att göra den klassresa som många av de företagsledare som var med och byggde Sveriges välstånd en gång gjorde.

Viktigt för oss som sitter på våra chefspositioner i dag och drömmer om att dreja i Provence att tänka på. Just nu finns det många andra vars högsta dröm skulle vara att ha just vårt jobb.