Cissi Elwin: ”Mer kärlek åt chefen!”

Med några års mellanrum undersöker vi chefers sex och kärleksliv. Och varje gång blir det lite sämre. Och då var det inte bra ens när vi började. Hälften av alla som svarade säger att de har för lite tid till sin partner och en tredjedel att de fått ett sämre sexliv sen de blev chefer. Trötthet och stress är de vanligaste orsakerna till att chefer ligger mindre än genomsnittssvensken.

Frisvaren uttrycker längtan. ”Behovet av närhet ökar med pressen från det ökade ansvaret som chef. Man är ensam på toppen”, skriver en. Och en annan har försökt att hitta andra utlopp: ”Har ersatt med träning och försöker att inte tänka på det”.  

Jag hade hoppats att pandemin ändå hade gett möjlighet till större närhet. I alla fall för dem som gick hemma och plötsligt hade mycket mer tid för varandra. Men flera av mina vänner som lever med partner och barn beskriver en ganska påfrestande tid när man sökt upp en tyst vrå, inte sällan en garderob, där man stängt in sig och haft långa zoom-möten samtidigt som man turats om att försöka väcka och hemundervisa otaggade barn som bara längtat efter sina kompisar. Och den där partnern som sjavat runt i sina mysbyxor har man fått lite mer än man önskat av. 

Så vad ska man göra då? Ska vi bara stå och se på när Sveriges stackars chefer blir sexuellt utarmade? På Chefdagen talade doktor Mouna allvar med publiken om hur viktigt det är med sex och hur orgasmer är rena hälsokuren för både kroppen och hjärnan. Och vi vet ju att ett förhållande där man slutar ligga med varandra ligger risigt till. Så vad hindrar oss egentligen?

Jag tror att det är Netflix. För tänk efter – du har skyndat dig hem eftersom de ringt från förskolan och sagt att ditt barn har fått löss och måste hämtas så fort som möjligt. Barnet har ingen som helst lust att gå och det blir en dragkamp innan ungen sitter i sin overall i vagnen. Förbi affären, hem och laga mat, tvätten, nattningen och först vid nio får du tid att sätta dig i soffan. Är det då du vill titta din partner djupt i ögonen och med en menande blick nicka mot sovrummet?

Nej, usch vad jobbigt! Skönt att bara bulla upp soffkuddarna bakom sig och helt kravlöst få uppleva spänning och njutning utan att behöva leverera någonting alls. Det till intet förpliktigande tidsfördrivet finns bara ett knapptryck bort och tar aldrig slut. Det flödar ut fantastiskt berättade historier om liv långt mer spännande än våra egna. Och vi låter oss matas och dåsar bort medan våra verkliga relationer sakta tynar av.

Kanske är det inte bara jobbet och stressen och barnen och allt det där vi måste och borde utan hur vi använder den tid vi faktiskt har. Låt oss pröva. Vad händer om vi stänger av mobiler och datorer efter arbetsdagens slut i en vecka?