Cissi Elwin: Aldrig har behovet av goda ledare varit så stort som nu

Har skrivit så mycket om att leda i tuffa och osäkra tider när omvärlden förändras så snabbt. Men det är nu vi verkligen sätts på prov. Det är nu alla chefer måste våga fatta beslut utan tillräckliga underlag. Och det är nu vi måste orka stå emot en ökande masshysteri.

Jag fick fatta ett jäkligt tungt beslut i tisdags. I ett år har vi på Chef arbetat med Chefgalan där vi utser årets bästa chefer och ger dem pris under en eftermiddag och kväll på Grand Hôtel. Det gör vi för att vi vet att bra chefer gör stor skillnad, både direkt för sina medarbetare och för samhället i stort. Vi har aldrig varit i så stort behov av goda ledare som just nu. Deras exempel måste spridas och de har alla mycket att lära ut.

Därför kändes det så svårt att ställa in alltihopa dagen innan. 15 finalister som väntat sen i december, 50 personer i jurygrupperna som lagt ner massor av tid, ett researchbolag som jobbat hela hösten, toppchefer som varit inbokade som scengäster sen många månader tillbaka, engagerade medarrangörer som bjudit in en massa gäster och en publik på 380 personer. Och redaktör och eventpersonal på Chef som satsat stenhårt på att göra kvällen oförglömlig.

Men det hade gnagt i min mage i flera dagar, i takt med att coronakrisen trappades upp timme för timme. Inga beslut om att förbjuda sammankomster kom. Men på eftermiddagens presskonferens trappades risknivån för smitta upp till en femma. Då kände vi gemensamt att det inte gick. Tillsammans med våra medarrangörer fattade vi beslutet att ställa in.

Vi samlades i vårt största konferensrum. Alla som var på plats på kontoret erbjöd sig att hjälpa till. Vårt eventgäng som in i det sista slagit in gåvor i cellofan och dirigerat bud och förberett scenproduktionen ställde blixtsnabbt om och började kontakta alla inblandade i tur och ordning.

Reportrar, redaktörer, marknadsförare skrev material till webben, pressreleaser och började förbereda filmer och artiklar för en digital prisutdelning istället.

Vi var 9 personer och jobbade till sent på kvällen. Jag kände en sån enorm kärlek och respekt för alla som helt osjälviskt och med gott humör gjorde allt de kunde. Krislägen kan plocka fram de allra bästa sidorna i oss. Också.

Men det är en balansgång alla chefer går nu. Att hantera alla de olika reaktioner som kommer upp. Rädsla, oro, förvirring. Behovet av svar och förklaringar, när sanningen faktiskt är att ingen vet just nu. Ska man stänga kontoret eller inte? Ska man genomföra möten med färre antal deltagare? Ska man gå i linje med de rekommendationer som kommer från Folkhälsomyndigheten och regeringen?

Många tycker Sverige är för mesiga, att restriktionerna borde vara tuffare. Att vi borde stänga ner, som Norge och Danmark och många andra länder gjort. Men jag tror att det är farligt om vi slutar tro på att det finns experter som rimligen vet mer än vi. Och att det kan bli riktigt farligt om vi alla bara ger oss hän åt våra katastroftankar.

Kände mig lite som en flygvärdinna på kontoret igår. När jag tittade ner i min telefon och läste ett mess frågade en medarbetare oroligt vad det var. Jag vet ju själv hur jag som är lite flygrädd ängsligt tittar på flygvärdinnorna så fort det blir turbulent. Om de ler eller sitter och småsnackar med varandra blir jag lugn.

Det är ansvarsfullt och självklart att på alla sätt förhindra smittspridning, men det är också superviktigt just nu att som chef inte bidra till allt för mycket oro. Att stå lite trygg och stadig. Att ta ett ögonblick att samla sig och inte ta för snabba beslut. Men att samtidigt ha stor respekt för allas känslor och vara så generös man kan med möjligheter att jobba hemma för dem som kan.

Balansera. Det är det vi måste göra. Och anpassa oss så fort läget förändras, vilket det just nu gör hela tiden. Här på Chef.se samlar vi massor av bra info och hjälp till dig som ledare – se länkarna i den här artikeln till exempel.