Cilla Benkö: Jag har en snabb hjärna

När Chefs chefredaktör Cissi Elwin möter Cilla Benkö i Radiohuset i Stockholm gäller fortfarande stränga pandemirestriktioner. Sveriges Radios 2000 medarbetare, på 50 platser i landet, jobbar antingen alltid utanför radiohusen, eller tillhör det fåtal som får vara på plats. 

”På något sätt har kreativiteten ändå funkat. Men i längden ska man inte driva ett företag på det här sättet. Och det är mitt stora dilemma nu – hur ska det se ut framöver?”, frågar Cilla Benkö i det nya avsnittet av ledarskapspodden Chef Dilemma.

”Alla chefer känner ett tryck från medarbetarna. Många tycker ju att deras liv har blivit lite enklare med hemmajobb. Man får ihop vardagen.” 

”Chefer känner tryck på sig att möta det här på något sätt. Att hitta en smart lösning som både håller ihop företaget och ger en kreativ miljö, men också bejakar en del av det här nya livet som folk har upptäckt.”

”Men hur blir en sådan hybridlösning bra för verksamheten i stort? Det pratar vi väldigt mycket om hos oss nu. Vi får inte fastna i lösningar som blir bra för en enskild individ eller en enskild grupp. Vi måste tänka på företaget Sveriges Radio, som vi väldigt länge har jobbat med att få ihop.”

”Om du är hemma två dagar i veckan och jag är hemma två dagar i veckan, så kanske vi aldrig möts. Är det bra för företaget på sikt? Behöver man inte de här små spontana mötena i trappan eller vid kaffeautomaten, att man ramlar in i en diskussion, bara för att man råkar vara på jobbet samtidigt.”

Det låter som att du vill att folk ska jobba på arbetsplatsen merparten av sin tid?

”Ja, merparten av sin tid tror jag att man måste vara i en kontext med andra. Relationen är också viktig. Vi är ett företag som satsar på att ha många olika kompetenser. Vi vill att man tycker och tänker olika och har med sig olika erfarenheter från olika bakgrunder.” 

”Om du är i en grupp där alla tycker och tänker lika, och kommer från ungefär samma miljö så är det mycket enklare än om man tycker och tänker olika. Då behöver man ses mer! Man behöver se kroppsspråk, man behöver förstå varandra, man behöver diskussionen – och diskussionsklimatet blir ett annat om man sitter avskärmad av en dator.”

Cilla Benkö berättar öppet och ärligt i Chef Dilemma om hur hon hanterar de återkommande tuffa situationer hon ställs inför som vd över Sveriges Radio. Kritikstormar och ifrågasättanden – både internt och externt. Nyligen har hon hanterat anklagelser om rasism på arbetsplatsen från de egna medarbetarna och en granskande reporter som visat sig vara vän med en person i sin egen granskning, som av Säpo och regeringen klassats som ett hot mot rikets säkerhet.

Du har sagt att du fått rådet som chef att inte förändra dig. Varför är det ett bra råd?

”Jag tror att man måste utveckla sitt ledarskap utifrån sin egen personlighet. Vad är mina svaga sidor? Mina starka sidor? Vad är min personlighet? Hur fungerar min personlighet ihop med personer som kanske har en annan typ av personlighet? Förstår man inte det så tror jag att man går vilse. Därför tycker jag att det är viktigt att man inte förändrar sig för mycket, utan att man utgår från sin egen personlighet.” 

”Sedan har jag såklart med åren fått inse vad som funkar och inte funkar. Man slipar av lite av sina värsta kanter.”

Vad har du fått kämpa mest med?

”Det är väl ingen hemlighet att jag har otroligt mycket energi. Jag har en personlighet som är väldigt utåtriktad. Jag gillar att prata och att ha åsikter. I vissa fall kan det uppfattas som väldigt skrämmande och väldigt krävande. Ibland uppfattas det bara som kul och entusiasmerande. Den där balansgången är svår.”

Vi chefstestade dig för några år sedan. Då var det några medarbetare som upplevde att du redan var fem steg före och hade löst uppgifterna bäst av alla.

”När jag var ny vd så kom jag från en nyhetsverksamhetsmiljö som är väldigt snabb. Jag har en snabb hjärna. Det säger inte jag – det säger testerna. Jag gillar också problemlösning. Det är klart att om du då sitter och är ny i din roll och ser problem och det du tycker är smarta lösningar… Men genom åren lär man sig att man inte kan leda ett stort företag på det sättet, för då hämmar man andras kreativitet.”

Men är det inte frustrerande, att behöva vänta på att någon annan ska komma på en lösning som man själv ser?

”Ibland är det såklart irriterande. Ibland tycker jag att processer går för långsamt hos oss. Men jag inser samtidigt att det är bra för helheten.”

”Min erfarenhet nu säger: Lägg dig inte i allting. Det finns folk som kan väldigt mycket bra grejer här. Var lite cool, luta dig tillbaka. Det går bra.”

När tycker du om dig själv som chef?

”Det handlar ofta om de personliga relationerna. Som när man sitter med en person som har kört fast. När man helt enkelt hjälper andra personer att växa. Eller när man har en strategisk tanke och ser att den blir verklighet.”

”Eller när man får ett mejl från en medarbetare långt ute i organisationen, som tycker att man är cool! Det är klart att allt sådant gör ju att man känner att det är värt det och att det är väldigt kul på jobbet.”