”Chefer kan öka motivationen och stoltheten”

Svante Axelsson är nationell samordnare för Fossilfritt Sverige, som startades av regeringen 2015 inför FN:s klimatmöte i Paris och samlar företag, kommuner, regioner och organisationer i syfte att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

Vilken är din roll i den gröna industriomställningen i norr?

”Att påskynda den. Undanröja hinder för näringsliv och politik. Smörja systemet, så att det går så fort som möjligt. Kommunikation är också viktig. Så att hela Sverige är med på resan mot ett fossilfritt samhälle”, säger han.

Varför är det så bråttom?

”Världen brinner, läget är akut. De globala CO2-utsläppen från fossila bränslen tilltar, liksom den globala uppvärmningen. Ekologisk och social katastrof hotar om vi inte snabbt ställer om. Rent statsekonomiskt förlorar Sverige jobb och välstånd i brist på tillräcklig handling. De gröna industrinäringarna är en ny exportgren där Sverige behöver ligga i framkant för att inte bli frånsprunget.”

Vad är svårast?

”Något som kan stoppa alltihop, är bristen på människor med rätt kompetens. Enbart tillverkningen av batterier och elbilar – en jämförelsevis smal nisch – behöver ett tillskott av 1 500 ingenjörer med specialistkompetens varje år. Sverige får fram 40.”

De största gröna industriprojekten i norr kräver 100 TWh el per år. Det är mer än hela Finland?

”Vad man ofta glömmer, är att siffran 100 TWh gäller för 2045. I dag producerar Sverige ungefär 140 TWh per år. Vi exporterar 30 av dem. Så det finns ett överskott. Inom bara några år kommer elnätet att tillföras 25 TWh. Sedan finns ytterligare stora ansökningar för vindkraftparker till havs och på land. Får vi bara igång tillståndsprocesserna, finns både kapital och intresse att börja bygga. Så nej, eltillgången är jag egentligen inte alls orolig för.”

Enbart Northvolts batterifabrik i Skellefteå uppges behöva åtta procent av världsproduktionen av litium. Hur ser du på risken för nya miljökriser i omställningens spår, i den globala jakten på kritiska råvaror?

”Det kokar ändå ner till att klimatkrisen är en ödesfråga som är överordnad andra problem. Får vi inte ordning på klimatet, blir det inte heller så mycket biologisk mångfald i skogen eller fisk i våra hav. Men vi ser ändå en utveckling mot bättre gruvor, mer cirkulation av material. Batterierna i min elbil är säkert inte hållbart producerade. Men dagens batterier är inte morgondagens.”

En väg mot minskade CO2-utsläpp är rimligen att hålla igen. Borde du och andra omställningsledare prata mer om hushållning av knappa resurser?

”Ja.”

Varför gör ni inte det?

”Vi behöver fokusera och ta saker etappvis, för att få en majoritet av befolkningen med oss. Ungefär som när man leder ett företag. Oberoende av hur man ser på konsumtionsvolymer, måste vi ändå ha mer vindkraft. Så låt oss börja i den änden. Så vi kommer loss, och inte blockerar utvecklingen med diskussioner om mängderna material och resurser.”

Den gröna omställningen i norr drivs till stor del av vinstdrivande företag. Ser du något problem med det?

”Nej.”

Marknaden är ju så oförutsägbar?

”Att elbilar och batteriföretag kommer på bred front är inte någon marknadsslump. EU pekar med hela handen, förbjuder förbränningsmotorn 2035 och säger ’vindkraft ska fram här’. EU har regleringar och utsläppshandel — 2039 finns inga nya utsläppsrätter att köpa vilket i praktiken innebär stopp för koldioxidutsläpp för industrin. Så någon fullständigt fri marknad har vi inte. Utan politiskt hårt styrda spelplaner.”

Många chefer har som jobb att öka försäljningen och därmed samhällets konsumtion. Rent spontant kan det vara svårt att få ihop med visionerna om nollutsläpp?

”Att förena det fossilfria med en klassisk affärsidé är ingen raketforskning. Många företag har redan klarat det. Sedan kommer vi in på det cirkulära. Att inte sälja bilar utan hyra ut dem. Mobilerna kommer vi nog inte att äga i framtiden, för de måste tillbaka in i produktionssystemen. Sedan har vi skattepolitiken: Om skatten på arbete går ner, kan tjänster som vård, skola och kultur bli billigare. Samtidigt som högre råvaruskatter kan göra det dyrare att slösa med material.”

Tvivlar du någon gång på att klimatomställningen kan ske utan större förändringar av vår livsstil?

”Klimatomställningen har färre livsstilseffekter än vad många tror. I Sverige är elen fossilfri – vilka livsstilsförändringar har vi gjort för att fixa det? Inte många. Transportsektorn kommer att bli fossilfri, med elbilar, elbussar, tåg. Fossilfritt stål och cement är också på väg. Mycket handlar om ett skifte av teknik och energi, inte av livsstilar.” 

Den gröna omställningen blir vår död, säger företrädare för samerna apropå de betydande markingreppen i norr. Hur ska samhället hantera allt hätskare markkonflikter?

”Vissa saker kanske man inte ska bygga alls. Samtidigt som ny infrastruktur är absolut nödvändig om vi ska klara klimat­omställningen till en modern, fossilfri välfärdsstat. Den insikten kan kräva en större motivation. Alla måste ge och ta om vi ska nå de övergripande målen. Någon kan behöva stå ut med ett vindkraftverk i närheten. Eller en gruva eller kraftledning. Även samerna berörs i högsta grad av klimatförändringarna. Förhåller vi oss passiva, lämnar vi walkover till ett dramatiskt scenario. Allas våra barn kommer få det mycket, mycket odrägligt om vi inte gör något.”

Vad kan den enskilda chefen göra?

”Visa ledarskap. Ta ner berättelsen om den gröna industriomställningen i den egna organisationen, för att bidra till förståelsen av vad Sverige och EU nu gör. Det kommer inte alltid att vara lätt. Men genom att öka motivationen för Sveriges klimatomställning, kan vi minska friktionen och störningarna. Se till att medarbetarna känner stolthet över att vara med på resan.”