”Här avlöser kriserna varandra”

UTSLÄNGD I STILLA HAVET ligger den tropiska djungelön New Britain, omgiven av korallrev, med aktiva vulkaner och ett delvis outforskat djurliv. De fåtaliga vägarna är i tämligen uselt skick och det är mycket märkligt och avlägset. Men samtidigt bara ännu en dag på jobbet för Hanna Helsingen, som fick tillbringa 20 timmar på lastfartyg för att nå sin destination på ön vars yta är mer än tre gånger större än Skånes.

Hanna Helsingen är chef för Världsnaturfonden WWF:s verksamhet i Stilla havet. Från huvudkontoret i Fijis huvudstad Suva ger hon sig regelbundet ut på fältet och i det vidsträckta ansvarsområdet som bland annat inkluderar Salomonöarna, Papua Nya Guinea och mängder av mindre öar som nästan ingen hört talas om. Och de enorma avstånden är bara en av ledarskapsutmaningarna.

”Naturkatastrofer, politiska oroligheter och globala förändringar är något som påverkar oss starkt. Det känns som att kriserna hela tiden avlöser varandra, därför är jag alltid på tårna. Samtidigt har jag fått lära mig att behålla lugnet, rida ut stormarna och ha fokus på mitt fortsatta arbete för naturen och miljön”, säger Hanna Helsingen under en snabbvisit i Sverige.

Hanna Helsingen och hennes cirka 70 medarbetare arbetar främst med att skydda ögruppernas marina miljöer och skog, och hejda klimatförändringarnas skadeverkningar. I arbetet ingår såväl lobbyarbete riktat mot regeringar och företag, som ett nära samarbete med lokalbefolkningen ute på öarna.

Restaurering av mangroveskog, skydd av korallrev och bildande av reservat för hotade arter som hajar och sköldpaddor är exempel på de insatser som pågår. På New Britain, där WWF nyligen etablerat sig, är en av huvuduppgifterna att hejda avskogningen och samtidigt förbättra levnadsvillkoren för landsbygdsborna.

”Det växer kaffe på ön, och kakaobönor. Men där finns knappt någon tillgång till marknader. En stor del av vårt arbete går ut på att ändra på den saken och skapa hållbara inkomstkällor som inte skadar miljön.”

Hanna Helsingen berättar om den skriande fattigdom som kan möta henne ute på öarna. Där finns människor som saknar mat för dagen och all form av sjukvård. Att i en sådan situation få ett erbjudande på några tusen från ett storbolag som i utbyte vill omvandla regnskogen till palmoljeodling kan säkert framstå som frestande.

Men är det något som slagit Hanna Helsingen under hennes snart fyra år som verksam i området, är det öbefolkningarnas starka vilja att trots tuffa odds bevara sina ursprungsmiljöer, och därmed den egna identiteten, historien och kulturen.

”’Vi behåller hellre skogen och de marina miljöerna än att få det lite bättre materiellt’, är ett resonemang jag ofta hör. Men med drömmar och små medel går det att åstadkomma stora saker, det är min erfarenhet”, säger hon.

Hanna Helsingen berättar om ett WWF-stött lokalinitiativ för skydd av två öar i norra Fiji, vilket lett till en explosiv tillväxt av haj- och fiskbestånden. En boost för den biologiska mångfalden som är viktig inte bara i sig, utan också för fisket och de långsiktiga försörjningsmöjligheterna.

”Naturvård tar tid. Men naturen har också en fantastisk förmåga att återhämta sig och studsa tillbaka, framför allt i haven. Det är fantastiskt att uppleva.”

Hanna Helsingen växte upp i Falun. Mamma advokat, pappa jägmästare. Hon inledde sin internationella karriär som mycket ung, bland annat som 22-årig praktikant på en miljöorganisation i Jordanien. Sedan har det bara fortsatt.

Nyfikenhet är vad som drivit henne ut i världen. Hanna Helsingen förklarar att hon älskar att befinna sig på platser där hon känner att hon kan bidra, och jobba med något av verklig betydelse.

”Min drivkraft är väldigt stark: Det ska vara lite läskigt. Det är en ynnest att få befinna sig i sammanhang där det händer mycket, där det finns många olika typer av människor. Då är jag som bäst.”

Sin nuvarande chefsroll uppfattar hon som mycket olik motsvarande befattningar hemma i Sverige.

”Ja, det är väldigt annorlunda. Som chef har jag ett stort ansvar för att stötta våra medarbetare och partners i de kriser och naturkatastrofer som ofta drabbar oss, och hjälpa till i mer vardagliga svårigheter. Arbetsplatsen är ofta det enda sociala skyddsnät som medarbetarna och deras familjer har.”

”Bistånd till vård och operationer är sådant jag som chef kan behöva ta ställning till. För en tid sedan drabbades vårt område av två cykloner samtidigt, med förödande konsekvenser både i Fiji och Salomonöarna.”

”Från en av byarna som vi jobbar med kom rapporter om stigande havsnivåer och höga vågor som slog mot kusten, och till en början fick vi inte kontakt med några av medarbetarna.”

”Det var riktigt illa, men vi hade en plan som alla lyckligtvis efterlevde. Tack vare den beredskapen fanns tillräckligt med mat, vatten och skydd som gjorde att alla klarade sig. Välbefinnandet för vår personal och våra partners är det absolut viktigaste.”

Siffror från WWF visar att världens bestånd av vilda ryggradsdjur har minskat med 73 procent sedan 1970. Arters livsmiljöer fortsätter att förstöras i en alarmerande takt, glaciärer och inlandsis smälter, skogar huggs ner, torka och extremväder breder ut sig och själva mänskligheten tycks vara i fara i klimatförändringarnas spår.

Är det lätt att känna hopplöshet när man jobbar med miljöfrågor?

”Det är klart att man skulle kunna gå ner sig i ett antal kaninhål och bli ganska deprimerad över den utvecklingen. Men jag gör inte det, utan är fortsatt en hoppfull person. Försöker att inte fokusera så mycket på de stora, svårlösta problemen, utan på de lite mindre frågorna som känns mer möjliga att påverka.”

”I Pakistan har miljontals människor på kort tid övergått från gas till förnyelsebar energi från solceller, en utveckling som drivs av individer. Den hotade gröna havssköldpaddan har börjat må bättre på flera håll, mycket tack vare koordinerade insatser på gräsrotsnivå.”

”Det går att hitta många liknande tecken på en positiv utveckling vad gäller miljön. Man hör ofta att människor är tröga med förändring. Men när det väl lossnar, kan mycket hända på en gång.”

Klimatfrågan står inte lika högt på agendan bland chefer och andra som för några år sedan. Vad tänker du om det?

”Det beror nog på var i världen man befinner sig. Där jag bor, bland önationerna i Stilla havet, står klimatfrågan högst på den politiska agendan. Klimatfrågan är vad som toppar nyheterna och det man pratar om på kontoret.”

”Människor upplever stigande havsnivåer och ett mer oberäkneligt klimat som akuta hot, vilket kanske inte är så konstigt. Så är det inte riktigt här, trots att vi också är hotade av klimatförändringarna. Jag skulle vilja se mer av långsiktighet, inte minst bland politiker, ledare och beslutsfattare, men även bland andra individer.”

Till sist, vad är det mest fascinerande med att befinna sig på en avlägsen stillahavsö utan tillgång till bekvämligheter?

”Tystnaden. Att det är så stjärnklart. Att det till så stor del handlar om att få tillräckligt med mat och sömn och orka med programmet. Jag älskar det”, säger Hanna Helsingen.