Calle Fleur: Ett AI-genererat försvarstal

Min svåger sneglar på min datorskärm från sätet bredvid. Vi jobbar från tåget till Åre och dundrar fram genom tät granskog, mellan sömniga bruksorter som tappat både strålglans och självförtroende. 

”Jag kan nog inte tänka mig något tråkigare jobb än ditt”, suckar han.

”Ursäkta?”, svarar jag, något förvirrad eftersom personen i fråga ägnar dagarna åt offentlig upphandling, vilket jag brukar tänka (men inte säga …) låter ohyggligt trist. Jag ber honom utveckla.

”Nej, men alltså ledarskap och sådant. Massa klyschor, bara. Luddiga managementmodeller och teorier.”

Aj då. Jag har satt heder och ära i att vägra enkla sanningar och snömos. Vi på Chef går ju med machete genom floskeldjungeln, säger vi. Vi är allergiska mot pekpinnar. Ändå svider kommentaren, eftersom den är sann.

Ledarskap är svårt. Mångfacetterat och komplext.

Men kokar man ner det handlar det nästan bara om kommunikation. Därför känner vi chefer ofta ett desperat behov av att förklara och förenkla det vi håller på med – och då fyller både fyrfältare och fluffiga floskler en viktig funktion.  

I en av affärstidningarna ser jag en plågad börs-vd förklara ännu en tuff rapport. ”Den operationella leveransen är väldigt bra. Tittar man till exempel på driftnetto, like for like, levererar vi 13,4 procent”, säger han och fortsätter: ”Långsiktigt blir den minsta utspädningen att göra nyemissionen i D-aktier.” Nästan ingen fattar någonting. 

Strax därefter hör jag en av våra mest folkkära ledarskapsexperter prata om ungefär samma sak, men på en helt annan abstraktionsnivå. ”Det som har tagit oss hit, kommer inte att ta oss dit”, säger han gravallvarligt.

Inget av citaten ger mig särskilt mycket. Och det är helt i sin ordning.

För det finns inget facit som berättar vad jag behöver säga till just dig, just nu, för att du ska förstå vad jag vill åstadkomma, oavsett hur många styrkort, ramverk eller powerpoint-modeller jag plockar fram ur bakfickan.

Dessutom förändras samhället i en rasande fart. Vi chefer behöver vara extremt lyhörda och nyfikna för att hänga med. Det är just precis det som gör ledarskap så fascinerande att jobba med.

En tid efter skidresan ber jag AI-tjänsten ChatGPT skriva en dikt om allt det här. Svaret är överraskande bra:  

”En liten, liten chefredaktör så trött på allt, 

Flosklerna om ledarskap som aldrig tar slut, 

och orden som känns så tömda på innehåll. 

Men han ger inte upp, han kämpar vidare, 

För att visa att ledarskap är så mycket mer. 

Att det handlar om att skapa en god atmosfär, 

där alla trivs och känner sig som en del av något större.”

Tänk om jag hade kommit på ett så välartikulerat försvarstal redan på tåget. I stället vänder jag bort blicken och mumlar något i stil med ”öh, jaha, durå …”

Ännu har AI inte tagit mitt jobb (även om det kanske borde?). Så jag kämpar på. Jag kan nämligen inte tänka mig något roligare jobb – vad min svåger än påstår.

Calle Fleur, chefredaktör Chef