”Brevet från kungen blev min vändpunkt”

Första gången som Admir Lukacevic besökte Stockholm var det varken för att gå på Gröna Lund eller äta på McDonalds. Han var där för att träffa kungen.

Ett halvår tidigare hade han fått ett brev där han fick veta att han var nominerad till Kompassrosen, en utmärkelse som delas ut av Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap. Det kom att bli en vändpunkt för Admir Lukacevics karriär.

”Jag tänkte: ’Vad är det här? Ska jag träffa kungen? Det kommer aldrig att gå. Jag kommer inte ens bland topp 100.’ Sedan ringde de och sa ’grymt, du har tagit dig hela vägen upp, du har vunnit inom den ideella sektorn’. Det var en enorm bekräftelse när jag kom till slottet och skakade hand med kungen och fick det här priset. Jag har fortfarande kvar brevet”, säger Admir Lukacevic.

Sedan dess har bekräftelserna fortsatt komma. Förra året var han en av tre finalister på Chefgalan i kategorin mångfaldschef och nyligen blev han utsedd till Ashoka Fellow av Ashoka, en framstående internationell förening för socialt entreprenörskap.

Admir Lukacevic. Foto: Johan Lygrell

Han har också varit på återbesök på slottet. I december hade han ett möte med prinsessan Sofia där.

Men det var inte självklart att Admir Lukacevics yrkesbana skulle bli så hyllad. Som tonåring hade han helt andra planer.

”Vi kom till Sverige från forna Jugoslavien när jag var tio år och bosatte oss i Landskrona i ett utsatt område. Min största dröm var att bli pizzabagare. Det är inget fel med det, men det var inte min grej och det var det enda jag kunde se. Möjligheterna att lyckas för mig såg inte så ljusa ut.”

Fritiden spenderade han mest med att hänga på stan med kompisar, ända tills hans pappa startade en basketförening för att hans son skulle ha något att göra och inte hamna snett.

Via basketen lärde han sig att idrott är ett utmärkt sätt att skapa mening i livet och att hålla sig borta från trubbel, vilket också är den bärande idén bakom Idrott Utan Gränser. Han har också lärt sig vikten av att våga, agera och bry sig om andra människor.

”Det har följt mig sedan jag fick kungens pris – mod, omtanke och handlingskraft. Det har betytt jättemycket för mig”, säger han.

I början var priserna och de andra framgångarna en kick för hans eget ego medan det viktigaste i dag är signalen till unga att det faktiskt är möjligt att lyckas även om förutsättningarna inte är de bästa.

Men fortfarande drivs han till viss del av att visa omgivningen att han kan. Inte minst på grund av de fördomar och den rasism han ofta stöter på.

”Jag har mött styrelser som inte har sagt ett enda ord under min dragning. Inte ett hej. Jag har bara sagt att ’jag tänkte söka pengar hos er’ och så har jag pitchat för Idrott Utan Gränser. Efteråt har jag inte ens fått ett tack. Det har varit som att snacka med en vägg.”

Samtidigt menar han att de motgångar han har stött på har gjort honom starkare.

Ett annat sätt att växa och utvecklas har varit att gå olika utbildningar, exempelvis på IFL på Handelshögskolan. Nyligen avslutade han även en utbildning i styrelsearbete.

I framtiden hoppas Admir Lukacevic att få göra fler saker än att arbeta med Idrott Utan Gränser, exempelvis ägna sig åt styrelsearbete. Klart är att han har betydligt högre tankar om sin framtid nu än vad han hade när det där brevet damp ner på hallmattan.

”Jag vaknar med ett leende och jag somnar med ett leende. Det känns väldigt, väldigt bra.”