Barnen skapade Steve som sällskap — nu är han tillbaka på kontoret!

”Det var förrförra veckan som mina ena grabb gjorde Steve. Det var kul. Han skulle gjorts tidigare. Nu ska han få följa med till jobbet vecka 8-9. Men huvudet är ju en ballong …”

Jesper Örtengren har jobbat hemifrån i två år men med tre små barn och genom att vara social på andra sätt har han inte känt av ensamheten, även om pandemin varit en utmaning. Nu beskriver han det själv som att han fått ”vinka av familjen” för återgången.

Hur känns det att vara tillbaka nu?
”Det är självklart fantastiskt att få vara tillbaka och att få träffa alla kollegor. Det är lite som ett kosläpp skulle jag säga. Det är fortfarande nytt och folk har kommit olika långt. Vissa är fortfarande sjuka. En del har fått sin tredje spruta. Man kan inte riktigt blåsa av faran. Men jag skulle säga att känslan är försiktigt nyfiken och glädje.”

Vad hade du saknat mest?
”Generellt känslan att ingå i ett sammanhang. Det är det man saknar när man inte åker till sitt jobb och får göra rutinerna. Jag tror att många kollegor har känt så. Att man har haft svårt att känna tillhörighet. Nästan en känsla som efter ett sommarlov, det kan vara jobbigt för många också. Mixed feelings. Vissa har skrivit till mig i samband med Steve att många trivs som det är. En del vill inte tillbaka. Hur ska man hantera det? Jag tror alla brottas med det. Det är inte självklart att det bara är glädje.”

Vilken är din största lärdom som chef under den här tiden?
”Jag tror att man ändå har lärt sig att hitta nya sätt att stämma av och komma i kontakt med folk. Mer Teams-möten eftersom man inte får det dagliga snacket vid kaffeautomaten. Man har fått förståelse för hur viktigt det är med det där dagliga pratet och det är något HR behöver kolla på nu för att det ska kunna ske, för stora arbetsplatser där någon glömts bort. Att vi blivit medvetna om detta kan vara en positiv lärdom från den här tiden.”

Finns det något från pandemitiden som du kommer att sakna?
”Det tror jag. Detta är en unik grej. Om det blir så att alla sitter i köer och pendlar varje dag utan att ha hittat fördelarna med att kunna jobba flexibelt då kommer man sakna detta. Att man kunde få livspusslet att fungera under den här perioden. Det är det alla nu hoppas på att man ska kunna lösa. Jag läste en artikel om att framtidens arbetsvillkor kanske kommer att vara som att vara medlem i en klubb och att anställningsformen mer liknar ett medlemskap. Det låter ju roligare men är kanske svårare att reglera”.