Att gå i pappas fotspår

Sitter vid köksbordet och pratar om framtiden med mina barn och några kompisar till dem. Det har äntligen börjat bli vår och om några månader ska min dotter ta studenten. Hon funderar över vad hon vill bli. Ett tag ville hon bli journalist. Nu är hon inte lika säker längre.

”Det är en losergrej att bli samma sak som ens föräldrar”, säger min sons vän Hampus. ”Jag skulle känna det som om jag hade gett upp, aldrig blev en egen person. Alla förväntar sig att jag ska ta över efter pappa, men det kommer jag inte att göra.”

Jag tänker på min egen pappa. Just i dag är det precis ett år sedan han dog.

Min pappa var journalist på Sveriges Television. Jag älskade att följa med honom till jobbet. Jag älskade stämningen i de gamla muggiga redaktionslokalerna, de inrökta heltäckningsmattorna, de engagerade människorna, de svåra besluten och de heta diskussionerna.

Det allra bästa var direktsändningarna. Pappa ledde ett samhällsprogram. Jag fick sitta i kontrollrummet. Nedräkningen, koncentrationen, bildproducentens sammanbitna kommunikation med fotograferna och studiomannen. Dramatiken i avslöjandena och de medverkandes olika reaktioner. Jag sög i mig allting. Fastän jag bara gick i mellanstadiet uppfattade jag mycket mer nyanser än vad jag tror att de vuxna förstod. För mig var det magi. Och i mitten av allt detta, min pappa.

När jag själv började på tv var det som att komma hem. Självklart fick jag gliringar, fick höra att jag fått jobbet bara på grund av mitt efternamn. Men eftersom jag sökt en utbildning som var öppen för alla och kommit in utan inblandning av pappa så tog det inte så hårt. Jag tycker inte att det är konstigt att barn blir influerade av sina föräldrars yrkesval. Det som pratas om vid middagsborden och i familjen formar hela ens verklighet. Det blir något att ta spjärn emot eller ­
in­­­spi­reras av.

Det tar ett helt vuxenliv att bearbeta sin barndom, säger Dramatenchefen Marie-Louise Ekman. Man kan göra det på olika sätt. Ett är att erövra den yrkesroll ens pappa har haft.

Den vägen har en av Sveriges tyngsta makthavare valt. Och det är inte bara sin pappa han jämförs med, utan också sin farfar. Värva, ärva och fördärva. Så brukar man karaktärisera utvecklingen för familje­företag. Chef har fått en ex­klusiv intervju med en av de mest hemliga storföretagsledarna i vårt land – Karl-Johan Persson.