Aaron Kroon: ”Det finns nästan ingen annan som jag”

Det är fest!

Det är show!

Det är ledarskapsutveckling!

Aaron Kroon äntrar scenen till applåder och dånande musik. Han är en 46-åring från Njutånger som toppar chefskarriären med en mer färgsprakande roll: ledarskapsprofilens.

”Jag vill visa att framgång kan se ut på många olika sätt”, förkunnar Aaron Kroon från scenen, där han under kvällens lopp ska stå i ett regn av konfetti, med gäster som Annie Lööf, Alexandra Pascalidou och Jonas Gardell, och argumentera för ökad inkludering i arbetslivet.

Multi-Awarded Leader, är hur Aaron Kroon presenterar sig på Linkedin. Samt Author, International Speaker och Top Leadership Voice.

Exakt vad Aaron Kroon gör låter sig kanske inte sammanfattas i några få ord – vad är egentligen Diversity Trailblazer? – men verksamheten går uppenbarligen utmärkt.

Så pass att han lyckats fylla större delen av Oscarsteatern i Stockholm med en publik bestående av uppåt 700 chefer, hr-personer, entreprenörer och kändisar, genom en ledarskapsshow i eget namn.

Något som i rådande konjunkturläge får sägas vara en bragd.

Det blir en kväll där ljudet från korkars smällande i guldfoajén blandas med uttryck som värderingskärna, drivkraft och kommunikation.

En afton där frågor om hållbart förändringsarbete möter operettepokens förgyllda ornamentik och snirkliga jugendbarock.

Detta sällsamma gränsland mellan underhållning och management är Aaron Kroons nya arbetsmiljö, ett landskap där han är långt ifrån ensam att verka.

Det finns gott om andra egenföretagande ledarskapsprofiler som tävlar om ungefär samma publik. Föreläsare, coacher och utvecklare som förmedlar råd, insikter och inspiration till Sveriges chefer. Exempelvis på kickoffer och företagsevent.

Exakt hur många som försörjer sig på denna typ av ledarskapsbusiness går knappast att fastställa. Offentlig statistik saknas då rollerna är fördelade på en mängd yrkestitlar, företag och konsultbyråer.

Men enbart en av de större talarförmedlingarna har närmare 300 konsulter profilerade på ledarskap i sin katalog. En indikation på att det kan finnas ytterligare hundratals där ute.

Aaron Kroon sticker ut i sammanhanget, som svart och öppet homosexuell. Och med en stark historia om diskriminering i bagaget.

Som ung runt millennieskiftet blev han nekad drömjobbet då det stod klart att han var bög, något ”organisationen inte var redo för”, som han fick det förklarat för sig. 

I stället för att knäckas vände Aaron Kroon detta tidiga nederlag till en drivkraft. Ett slags inre eld som ledde honom hela vägen till toppjobb som innovationsdirektör på Vattenfall och hr-direktör på Blocket.

Ställen där han utmanat normer, ibland enbart genom att finnas till. Upplevda minoritetserfarenheter från maktens rum som få i ledarskapsbranschen kan matcha.

”Det finns nästan ingen annan som jag. I alla ledningsgrupper och styrelserum jag befunnit mig i, har jag ständigt varit den första och enda icke-vita, öppet homosexuella personen”, säger Aaron Kroon när vi träffas hemma i den gulmålade trävillan i Sollentuna, där han lever med sin make Lennie och två hundar.

”Jag skulle kunna ha uppfattat det som en svaghet, men för mig blev det en superkraft. Mitt annorlundaskap i näringslivet har gett mig värdefulla perspektiv, både i civilsamhället och i rollen som ledare”, fortsätter han.

Som mycket ung hemma i Hälsingland drömde han om att bli minister, utan att riktigt ha koll på vad en sådan gör.

I sena tonåren tillhörde Aaron Kroon Sverigeeliten i långdistanslöpning. Han hade allvarliga planer på att bli proffs, men la löparskorna på hyllan när han insåg att idrotten var omöjlig att leva på.

Första ”riktiga” jobbet var som larmoperatör på SOS International.

”Det handlade om försäkringsfrågor, jag tog samtal om skador. Ganska snabbt, det var nog inom ett halvår, fick jag en teamledarroll, mitt första uppdrag som ledare. Detta tack vare en chef som såg min potential, insåg att jag inte bara kan något utan också har förutsättningar att bli något mer”, berättar Aaron Kroon.

”Det där är ofta avgörande för den som är ny och vill ta sig vidare framåt. Att man blir sedd. Dessutom har jag alltid haft den här osvenskheten att faktiskt eftersträva makt. Eftersom makt är ett sätt att skapa förändring”, tillägger han.

Han saknar akademisk utbildning och kan sägas ha gått den långa vägen, ganska ovanligt bland ledare i dag.

Mångfald och inkludering är hans grej. I sin nya roll vill Aaron Kroon få fler chefer, företag och ledningsgrupper att inse affärsnyttan. Visa att frågorna rent av kan vara avgörande för verksamheternas framtid och överlevnad.

”Att vara svart och bög och göra anspråk på makt – om ni bara visste hur det skrämmer vissa personer”, säger Aaron Kroon från Oscars-scenen och får ytterligare applåder och hyllas av konferenciererna mot en fond av en stiliserad superhjältefigur i jätteformat.

Men vad menas med mångfald? Vad ska chefer praktiskt göra för att åstadkomma den? Var ska man börja någonstans?

”Visst är det lätt att gå bort sig i frågan”, tillstår Aaron Kroon under vårt fortsatta samtal hemma i Sollentunavillan.

Han fortsätter:

”Den mångfald vi ofta pratar om i Sverige och näringslivet, är den vi ser med blotta ögat. Vi är extremt, kanske osunt fokuserade på andelen män respektive kvinnor i olika ledningsroller. Jag fattar att det är viktigt såklart. Men mångfald är så mycket mer än kön. Mångfald är också livserfarenheter, utbildningsgrad, socioekonomisk status, trosuppfattning, sexualitet, ålder och så vidare. Att inse detta är viktigt.”

”Men den största utmaningen är att få till bryggan mellan mångfald och inkludering. Det där missar många ledare i dag. Trots att det är via den förbindelsen som affärsnyttan och magin uppstår. När den mångfald man förhoppningsvis åstadkommit via rekrytering faktiskt nyttjas. Så att alla inkluderas och kommer till tals. Känner sig trygga, vet att de kan uttrycka sin åsikt utan att bestraffas. Där och då uppstår den innovationskraft som är så omtalad och eftertraktad. Mångfald utan inkludering blir inte särskilt framgångsrikt.”

Inkluderingsshowen på Oscars rullar vidare.

Polismästaren Carin Götblad, ännu en gäst, lockar till medkännande skratt när hon drar historien om den manlige kommissariekollegan som ständigt överöstes med blommor, tårtor och chokladaskar efter sina framträdanden i tv. Medan hennes egna tv-insatser på sin höjd  renderade ett kort från någon surmulen 80-plusman som tyckte hon såg sliten ut.

Men normer bryts, mångfalds- och inkluderingsarbetet går vidare. Fler modiga och initiativrika chefer behövs, och för dem vill Aaron Kroon vara en förebild. 

”Jag tummar inte på mina värderingar. Jag har faktiskt haft jobb där jag slutat, då kulturen inte lirade med det jag står för. Och det är väl en typ av mod, att välja bort den höga lönen och de fina förmånerna, som skulle kunna göra mitt liv väldigt enkelt, och i stället gå dit där jag kan förändra, och framför allt delar värderingar med arbetsgivaren.”

Finns det risk att mångfaldsarbetet blir ineffektivt med allt fokus på enskilda chefer? Tänk om det snarare är samhället, lagarna, politiken det är fel på?

”Jag väljer att inte att lägga kraften på det. Vi måste börja någonstans. Och om förändring sker tack vare enskilda ledare på enskilda företag och organisationer, då blir ju det en pusselbit i helheten”, säger Aaron Kroon i vårt fortsatta samtal.

”Jag tycker också att ett fokus på individen behövs. Det ligger något sunt i att ställa sig frågan ’vad kunde jag gjort annorlunda?’, i att jobba med självrannsakan som ledare. Driver du ett initiativ som har med mångfald att göra, exempelvis som vd, utan att lyckas eller nå hela vägen fram – ja, då bär du ju ett ansvar för det. Du är kanske inte ensamt ansvarig, och behöver väl inte gräva ner dig fullständigt, men bör absolut jobba vidare med frågan.”

Aaron Kroon kommer från hr-världen, som i hög grad jobbar med rekrytering och därmed också mångfalds- och inkluderingsfrågorna. Och det är inte minst till hr-ansvariga som Aaron Kroon riktar sig i sin nya roll, bland annat med experthjälp i strategiarbetet.

”Generellt upplever jag att intresset för frågorna inom hr är stort och genuint. Däremot, vilket är ett problem, är hr väldigt homogent, på väldigt många håll. En kraftig majoritet av de som jobbar med hr är kvinnor (83 procent i svenska hr-funktioner, enligt den globala Cranet-­undersökningen, reds anm). Det blir lite skevt, såklart, att arbeta med mångfald i så homogena grupper. Något som få tycks vilja prata om, som om man inte vill erkänna faktum. Hr ska ju vara de som ligger i framkant.”

Ja, nog finns det fortsatt saker att jobba med. Men publiken tycks ändå nöjd. I sorlet i guldfoajén efter showen reflekterar Malin Bosaeus som suttit i publiken om vad hon just har upplevt:

”Alla har ett ansvar för inkludering och mångfald, oavsett position. Men har man en hög position följer ökat ansvar, då måste man verkligen driva på.”

Kompisen Cecilia Hamrén fyller i:

”Det här med att alla ska ges plats och utrymme, det tar jag med mig härifrån. Det är så lätt hänt på en arbetsplats att det alltid är samma personer som hörs”.

Källa: Aaron Kroons bästa tips från boken All Inclusive.