Ann-Marie Begler: Jag har trampat på minor

Du har klivit in på ett antal myndigheter som chef. Hur skaffar du dig en överblick?

”Jag pratar med de personer och chefer som jobbar nära mig samt andra viktiga personer som fackliga ordförande, presstjänst och kommunikationsavdelning. Ens företrädare har redan gjort mycket och bra saker, och man behöver vara lyhörd inför det.

Personalen vill ha vissa förändringar samtidigt som de inte orkar med förändringar hela tiden. Så utifrån det uppdrag som jag har fått från regeringen får jag avväga vad som är viktigt att förändra, vad som jag kanske skulle ha gjort annorlunda men som jag kan leva med, och vad som redan är bra.”

Hur introducerade du dig själv som ny chef?

”Jag besöker verksamheten en gång i veckan. I morgon Göteborg, nästa vecka Haparanda. Men vi har 13  500 medarbetare så det tar 2,5 år innan jag hinner träffa alla.

Det är viktigt för mig att ha kontakt med medarbetarna och själva verksamheten. Jag är ju satt att leda den och då måste jag också förstå den, ha kunskap om hur den drivs, vilka svårigheter man står inför, vilka problem man har och vad medarbetarna förväntar sig av högsta ledningen.”

Vad har varit din största utmaning hittills?

”Försäkringskassan är en stor och komplex verksamhet, det kan man lugnt säga. Man tror att det bara handlar om sjukskrivningar, men vi har 40 olika typer av ersättningar; sjukpenning, aktivitetsersättning, handikappersättning, föräldrapenning, bostadsbidrag, arbetshjälpmedel, you name it.

Jag har varit på en liten organisation (Brå), två mellanstora (Skolinspektionen och Socialstyrelsen) och det här är min andra väldigt stora organisation (Rikspolisstyrelsen, numera Polismyndigheten, var ännu större). Det är olika sätt att leda, man behöver känna kulturen och sättet att tänka, för det är där ledarskapet måste tagga i.”

Vad särskiljer ledarskapet?

”I mindre organisationer är det lättare att åstadkomma en samsyn. På en myndighet med 750 chefer transformeras min uppfattning ut i organisationen genom flera olika led. Det är speciellt viktigt vid förändrings- och utvecklingsarbete och det tar lång tid innan ett budskap når ända ut. Många är berörda och vill känna in frågorna. Det gäller att jobba med samma budskap på flera olika sätt.

Jag pratar med personalen genom våra egna medier, till exempel Fia, vårt intranät, och genom filmer som läggs ut, men även via externa medier. När jag intervjuas i radio och tidningar är det många anställda som lyssnar. Jag tillhör inte dem som är på Facebook eller Twitter. Myndigheten finns där men jag har valt mer traditionella kanaler”.

Du upptäckte korruption bland assistanshjälpen externt, men även internt. Hur motverkar man korruption internt?

”Risken finns i alla organisationer som har med pengar att göra. Vi har låg korruption jämfört med andra länder men det finns i både statlig, kommunal och privat verksamhet. När det gäller områden där man har både privata och offentliga utförare är det viktigt att ha goda kontrollsystem, där har Försäkringskassan kvar att göra. Vi måste bygga upp de systemen.

Att vara GD är ingen popularitets-tävling. Man har uppdrag man måste genomföra.

Men man kan också förebygga korruption genom att ha tydliga spelregler internt, så att den enskilda individen inte blir utlämnad till eget bedömande. Men det viktigaste för att komma åt det är att diskutera – att prata om den statliga värdegrunden.”

Vad gör man när det finns en diskrepans mellan medarbetarnas och organisationens värdegrund?

”Det måste vara högt i tak och var och en har rätt till sin privata uppfattning. Men i sin tjänsteutövning är man skyldig att följa det regelverk som uttrycks i förvaltningslagen och den statliga värdegrunden. Gör man inte det, som i de ärendena som vi har polisanmält, då kan man inte jobba kvar på myndigheten. Sedan händer det mindre förseelser på alla myndigheter och då får man ta upp det till diskussion.”

Vad har du gjort för att medarbetarna inte ska känna sig misstänkliggjorda?

”Vi lyssnar mycket ute i organisationen och jag pratar om det när jag reser runt. De flesta säger om artikeln jag skrev på DN Debatt: ’Vad bra att du var så tydlig och att du så snabbt gick ut. Det är ett stöd för oss för då känner vi inte att vi är misstänkliggjorda.’”

Hur blir man så orädd som du verkar vara?

”Tryggheten kommer med åren, men jag tror att det handlar om att jag har ett starkt rättspatos. Jag har en drivkraft att vara öppen och tydlig, vilket inte alltid är lönsamt. Jag har trampat på lite minor, men för mig har det varit viktigt att inom vissa ramar stå för min uppfattning. Att vara generaldirektör är ingen popularitetstävlan. Man har vissa uppdrag man måste genomföra.”