6 chefer: Scenfiaskon vi aldrig glömmer

Paul McCartney, Clark Gable, Lill-Babs, Brasse Brännström, Barbara Streisand och – du? Listan över kända artister som kämpat mot rampfeber och dåligt självförtroende inför offentliga framträdanden är lång. Liksom den över svenska chefer som anser sig drabbade av samma sak – det visar Chefs nya undersökning.

En klar majoritet av de chefer som har besvarat vår enkät, nästan tre av fyra, upplever obehag vid presentationer inför exempelvis medarbetare och ledningsgrupp, åtminstone ibland.

En av fyra chefer svarar ”ja” på frågan om de anser sig lida av ren scenskräck, medan ungefär lika många – 28 procent – anser att rädsla för offentliga framträdanden hindrat dem i karriären.

Nu vittnar 6 stycken chefer om några extra jobbiga tillfällen – när scenframträdandet blev till ett fiasko.

Här är deras upplevelser:

1) Kunde knappt andas

”Jag höll i en stor avslutning, hade förberett mig väl. Gick upp och genomförde, även om jag pratade lite för fort, stelt och forcerat. Paniken kom först efteråt – adrenalinpåslag, kunde knappt andas, hyperventilerade, skakade i hela kroppen, minneslucka … Efter den dagen kände jag mig trygg i att jag kunde leverera, och panikkänslorna efter mina framföranden har lagt sig allt mer. Försöker tänka att det bara är jag som vet om dem.”

2) Min mobbare stod längst bak

”Vid ett föreläsningstillfälle steg jag upp på scen, väl förberedd och taggad. Ser längst bak i rummet en person jag inte alls vill möta, en person som jag 20 år tidigare flyttat från min hemkommun på grund av. Jag flackade med blicken, blev oerhört nervös, tappade tråden, för jag var rädd att hen skulle vara väldigt kritisk till min föreläsning. Nu gick det bra och efteråt kom personen fram och tackade. Puh …!”

3) Fick en total blackout

”Jag var moderator för ett större marknadsevent med 150 inbjudna, där jag även skulle introducera hela evenemanget. Blev så nervös när jag ställde mig på scenen att jag fick en mer eller mindre total blackout, med tunnelseende. Kunde inte ens läsa min fusklapp med punkter innantill. Fruktansvärt pinsamt och jobbigt. Resten av dagen gick dock bra”.

4) Skrattade nervöst okontrollerat 

”Jag minns hur jag var fruktansvärt nervös och skrattade okontrollerat innan jag skulle upp på scen, sedan minns jag knappt något mer. När jag väl stod där uppe såg jag ingen i publiken, det enda jag uppfattade var att jag hörde mig själv prata. Efteråt tänkte jag: aldrig mer! Fast så blev det, och efter mycket träning kan jag nu tycka det är kul att stå i centrum och tala, så länge jag vet vad jag pratar om”.

5) Särskild hotbild mot kvinnor

”En form av scenskräck är oro inför den särskilda hotbild som finns mot kvinnliga offentliga personer. Jag undviker aktivt större offentliga sammanhang av självbevarelsedrift och omsorg om min familj. Jag har en pensionerad manlig kollega som kliver in i stället för mig vid filmade intervjuer, trots att det är jag som ansvarar för frågorna”.

 6) Mådde fysiskt dåligt

”Jag skulle vara med i en paneldebatt, som egentligen inte rörde mitt expertområde. Jag var nervös i flera månader och mådde fysiskt dåligt de sista dagarna innan”.