Undersökning: Så ofta hamnar chefen i bråk

”Ledningen krävde att få ett projekt genomfört på fem arbetsdagar utan förvarning och chans till planering. Detta med befintlig personal och full verksamhet igång. När vi bad att få tid till att planera så kom indirekt hot via mejl om att det ’behövs stora förändringar för att få avdelningen att fungera’.”

Exemplet kommer direkt från en deltagare i Chefs undersökning om konflikter på jobbet. Den visar att just arbetssätt är det absolut vanligaste ämnet för konflikter – oavsett om den andra parten är medarbetare, chefskollega eller egen högre chef.

Drygt hälften av deltagarna, 52 procent, sa sig ha haft en konflikt på sin arbetsplats under den senaste månaden. Nästan lika ofta är det sakkonflikter som personrelaterade bråk.

De vanligaste orsakerna till konflikter med medarbetarna är arbetssätt, samarbetsproblem, kulturkrockar och kommunikationsproblem. Chefskolleger emellan är de heta potatisarna även här arbetssätt, men även fördelning av resurser, maktspel och rollfördelning. Och med den egna chefen uppstår meningsskiljaktigheterna kring det egna mandatet och arbetssättet.

”Min chef, som satt i ett annat land och inte var svensk, och jag, förstod inte varandra. Jag var inte tillräckligt street smart”, skriver en deltagare.

Thomas Jordan – docent vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap i Göteborg och specialiserad på arbetsplatskonflikter – säger att resultatet visar på stor variation i konfliktfloran, och att mycket verkar hamna i avdelningen strukturfrågor.

Men vad gäller kommunikation och problemet med otydlighet frågar han sig om chefen verkligen alltid ska sträva efter största möjliga tydlighet.

”Där tydliga instruktioner finns för arbetet, i tillverkningsbaserade verksamheter, kan otydlighet upplevas som ett större problem. Men ju mer frihet och kreativitet, som i kunskapsbaserade verksamheter, desto mer präglas klimatet av ett ständigt förhandlande”, säger han.

Då blir det mer intressant att säkerställa att man kan hantera konflikter på ett konstruktivt sätt. Och här spelar chefen en viktig roll på flera sätt, menar Thomas Jordan.

Hans främsta råd lyder:

57 procent av deltagarna i Chefs undersökning lägger mindre än en timme i veckan på att lösa konflikter. Det tycker Thomas Jordan låter lite.

”Jag skulle nog, om jag följde dem, klassa mer av deras arbetstid som konflikthanterande. Men man kan ju också fråga sig om det är konflikterna vi får en bild av här eller föreställningsvärldarna hos dem som svarat.”

Leif E Andersson, ledarutvecklare och Chefs expert på organisation och ledarskap, säger också att det kan vara bra att inte gå in aktivt i en konflikt mellan två andra parter.

”Man ska inte lära medarbetarna att det här är chefens ansvar. Det är som föräldraskap, när barn är små behöver föräldrarna gå in och säga ifrån, men när de blir större är det deras ansvar att lösa konflikterna själva.”

Han tar ett exempel från en situation han fick kännedom om på ett företag nyligen. Flera medarbetare hade klagat hos chefen på en kollega och sa att han var otrevlig. Medarbetaren hade berättat fräckisar – men ingen hade tagit upp det med honom. När chefen påpekade det slutade han med det oönskade beteendet.

”Man kan säga att man har ökat medvetenheten om vikten av till exempel genusfrågor och liknande, men man har inte i samma takt ökat medvetenheten om sitt eget ansvar i sådana här situationer. I stället råder idéer om att folk ska vara och göra på ett visst sätt och att man inte ska behöva säga till dem – att det är deras fel att konflikter uppstår.”