Jonas Hammarberg: Varför åka härifrån 200 dagar om året?

Sonen Collin sträcker sig över räcket på övervåningen mot det stora kombinerade köket och vardagsrummet nedanför.

”Pappa! Pappa! Du måste sänka rösten. Jag har föreläsning. Jag hör inte vad de säger.”

Jonas Hammarberg har haft sin bas i Kuala Lumpur de senaste tjugo åren och pendlat till Europa och USA med 140 flygdagar och 800 000 kronor i resekostnader per år. 

Men pandemin tvingade honom att stanna upp. Och han har gått ner för landning i Halmstad. 

Sin barndomsstad. I en vit trävilla som han och hans fru ursprungligen byggde som en mellanstation på väg utomlands. 

På snart två år har han gjort inte ens en handfull flygresor.

Nu står han med telefonen i högsta hugg och hälsar sina affärspartners välkomna på engelska. Han har släppt in dem i sin nybyggda digitala säljplattform SP_CE och hör inte ett dugg av sonens rop. Men samtalet blir inte långt för han återgår till intervjun med mig så snart han startat mötet och lämnat över till sin kollega. 

Det är en krispig dag med klarblå himmel. Havet ligger spegelblankt bara ett stenkast därifrån. Vi avstår den lockande strandpromenaden och sätter oss i det nybyggda Attefalls-kontoret ute i trädgården.

”Varför fly härifrån 200 dagar om året?” utbrister Jonas Hammarberg med en gest mot havet. ”Det är helt sinnessjukt. För att jobbet är viktigt? Ja, det är det, men är det viktigt att vara där – på jobbet?”

Fredagen 13 mars 2020 klev han på ett flygplan efter ett möte med en hotellkedja i Stockholm. Det var samma dag som hotellkedjan tvingades berätta att de måste säga upp 9 000 medarbetare till följd av covid-19-utbrottet. 

Inte förstod han då att det skulle bli hans sista resdag på nästan två år. 

Hela hans karriär byggde på resande. Från att under 90-talet ha pendlat till och från Asien som konsult på it-företaget Knowit, till att starta och driva affärssystemföretaget InfoCube i 21 länder, göra en rekordförsäljning till ett amerikanskt bolag och få sparken snabbare än kvickt, för att sedan utveckla en hr-plattform. Samtidigt som han har rest land och rike runt för att hålla föreläsningar och workshops, konsultat i ledningsgrupper och management-teams samt skrivit två böcker. 

Men nu har han tvingats vara kvar på marken ända sedan de där första skälvande veckorna av pandemin. 

”Alla gick in i ’cost cutting’. Alla var i kaos”, minns Jonas Hammarberg.

Han ringde runt till de vd:ar, hr- och försäljningschefer som han coachat för att ta reda på hur de mådde, samtidigt som han och hans fru Katie fördrev tiden med att bygga ett litet orangeri av gamla fönster till tomaterna. 

”Det kanske inte är så snyggt. men vi byggde det med våra egna händer och det var länge sedan vi tillbringade tid tillsammans på det sättet”, konstaterar han med en nick upp emot huset. 

Och så hämtade de sina två nya Griffon-valpar, Todd och Rut.

”Det var maj månad, det var varmt och fint. Hela familjen var samlad. Våra tre söner flyttade tillbaka hem när pandemin bröt ut. En dag när jag gick ner till havet och badade insåg jag att jag var på den bästa platsen i livet med de människor som betydde något för mig.”

Vid det här laget hade han redan hunnit bygga en studio med stora skärmar för att med full interaktion på hemmaplan kunna fortsätta jobba med sina kunder.

”Det som hände var revolutionerande. Förutom att det var skrämmande var det ändå fränt”, säger han och skrattar upphetsat.

Men han visste inte riktigt vart han var på väg. Det enda han visste var att han ville ge människor möjlighet att mötas utan att behöva resa. 

”Varje dag, som gick utan att jag behövde göra det, var fantastisk. Men Zoom och Teams var som två svarta hål som jag stoppade in mig själv i.”

Tillsammans med äldste sonen Rasmus och några tidigare kollegor drog han i gång ett nytt bolag och knöt bland annat till sig två digitala stjärnor: Beata Wickbom, it-entreprenör och digital strateg, och Sofie Lindblom, tidigare Head of innovation på Spotify. Sedan anlitade han sitt gamla programmerar-team i Vietnam.

Sista veckan innan jul, 2020, tog han med sig den närmaste hjärntrusten till det stängda Hotell Skansen i Båstad för  att köra en workshop. De gick igenom vad som hände i världen och läste alla rapporter de kom över. 

”04:48 på morgonen den 23:e december trillade polletten ner och vi såg mönstret. Vilka är det som har det allra tyngst nu och som reser allra mest? Jo, säljare, produktspecialister och inköpare. Och vi kunde inte hitta någonstans i världen där man erbjöd ett digitalt säljrum för B2B på samma sätt som e-handeln har revolutionerat B2C. Men det är en marknad som kommer att explodera. Därför sprang vi som fan.”

Under de senaste tjugo månaderna har han lärt sig mer än han gjort i hela sitt liv. Utvecklingen av plattformen har gått sju gånger så snabbt, då de kunde falla tillbaka på tidigare erfarenheter i teknik och arkitektur, plus att de kände tillit och trygghet till varandra.

”Vet du”, säger han, ”man kan slänga mina och andras böcker. Jag har kikat på över 100 framgångsrika bolag. Det de har gemensamt är att de har tillit och trygghet i botten. Trygghet i att medarbetarna kommer att leverera, att du kan säga vad du vill och inte får smäll för det. En sådan trygg plats föder samarbete mellan människor. Och det finns hur många studier som helst som visar att människor som samarbetar och litar på varandra blir mer engagerade och föder mer innovation.”

Han drar handen genom det mörka håret, viftar mot datorn som om gänget han samarbetar med satt där inne. Och så gapskrattar han.

”I morse blev jag uppläxad av en av mina yngsta medarbetare.” 

Han härmar sin vietnamesiska designchef, Minh Ly. ”Jonas, you don’t look fresh, you need to shave. You’re in sales. You have to look good.” 

”Fattar du? Hon är Head of Design, 28 år gammal med en dubbelexamen från Australien – och vågar skälla ut sin chef.”

Jonas Hammarberg älskar att han har lyckats skapa en företagskultur utan hierarki, där alla bryr sig om alla – och om företaget. 

”Vårdar du inte kulturen ömt som en fågel riskerar den att vattnas ur. Ta bara vår resa med InfoCube där vi hade en uppåtgående spiral, men sedan började växa för fort. När vi skulle åka på konferens 2009 ville folk inte åka med.”

Det tog han inte lätt på. Det resulterade i ett ledarskifte och en organisationsförändring. Och en sak till. 

”Det absolut mest spännande, men kanske mest riskabla som jag har gjort.”

De åkte till Hemsedal och lät hela bolaget uppleva antitesen av företagets fem grundvärderingar. 

”Vi gjorde det så diaboliskt. Vi lät bussarna åka en lång omväg och alla fick bära sina egna grejer när vi kom fram klockan tolv på natten. Trots att vi har hjälpsamhet och glädjespridning som värdeord var det vissa som inte precis var glädjespridande. Vi hade medvetet valt stugor med våningssängar i tre rum och en queensize super bed i det fjärde. I varje grupp fanns det en observatör som bland annat fick se hur en person roffade den största bädden till sig själv.”

Efter 24 timmar avslöjar de experimentet med orden ”Det ni just har upplevt är antitesen av allt vi vill vara”. Här blir Jonas Hammarberg blank i ögonen. Konstaterar efter ett andetag att han fortfarande blir rörd. 

”När observatörerna berättade vad de sett började människor att gråta. Vår kultur var det viktigaste vi hade och från den dagen bara maxade vi. Vi har aldrig tjänat så mycket pengar som åren efter det. Det blev en vändpunkt. Hade vi inte gjort det hade vi flackat eller gått ner. Så vad lärde vi oss? Jo, att det blir bättre om man vårdar det man har längs med vägen. Struktur och kultur måste följa med hela vägen.”

När det kommer till ledarskapsråd anser han att det bara finns fyra saker som chefer och ledare behöver kunna.

Det första är tydlighet; till och med att vara tydlig med allt du inte kan vara tydlig med. Det andra, klarhet kring fokus; tydlighet kan medföra att du översköljer folk med information så du behöver hjälpa människor att förstå vad de ska fokusera på. Det tredje är motivation, du behöver kunna motivera varför ni ska gå i en viss riktning. Och det sista är feedback; när du ger feedback är du ännu tydligare, vilket sammantaget kommer att driva motivation.” 

2013 sålde Jonas Hammarberg och hans medgrundare InfoCube. Han var då vice vd i Sverige och vd i USA. 

”Ett gäng riskkapitalister knackade på dörren och slängde åt oss ett hästhuvud. ’An offer you can’t refuse.’”

Så snart affären var i hamn fick han gå. 

”Det var helt fantastiskt. Jag var så klar. Jag hade pendlat till USA var tredje vecka. På mitt visitkort stod det andlig ledare men det enda jag gjorde var att massera kulturen i bolaget och att frälsa kunderna.”

Två veckor senare hade han en ny affärsidé, en hr-tech-plattform, som de byggde under sex år, men som aldrig flög. Enligt honom berodde det på att det var svårt att skala verksamheten och att hr-cheferna fortfarande inte hade någon budget för att driva kultur och ledarskap. 

Men han har aldrig haft några problem med att starta om. Tvärtom. Han har gjort det om och om igen genom hela sin karriär. Även om den första gången nog var den mest dramatiska. 

Det var när han åkte till Grekland efter att ha gått ut skolan med sämsta tänkbara betyg. En sen natt tog han ett språng över ett staket och landade sju meter nedanför på en betongplatta. Med bruten rygg. 

”Under två års tid kunde jag varken sitta, ligga eller stå och jag vägrade äta smärtstillande efter att ha fått en snedtripp av medicinerna och varit säker på att jag var död.” 

Läkarna bedömde att han var ett hopplöst fall och erbjöd honom sjukpension. 22 år gammal var han på väg att skriva på det papper som skulle ge honom 70 procent av 13 000 kronor i månaden för resten av livet, när det dök upp en ny läkare med en experimentell behandling där man byggde nya kotor av en bit av vadbenet. 

”Jag opererades i tio och en halv timme. Sedan dess är mitt liv helt annorlunda.”

Han gick från en utförsäkring till att få en ny chans i livet. Från att ha varit sämst i skolan till att gå Komvux, göra högskoleprovet och gå på högskola. Gick ut som kurstvåa med toppbetyg och blev headhuntad som it-chef på ett tillverkande bolag.

De höga förväntningarna och kraven på prestation har han med sig hemifrån. Han är uppväxt i Oskarström, en liten by två mil norr om Halmstad, med en mamma som jobbade inom psykvården och en pappa som var studierektor, rektor och skolchef. 

”Vi har alla våra demoner. Vi bara kanalisera dem på olika sätt. Vissa krökar ner sig, andra använder onyttiga saker och jag började jobba. Jag har nog alltid haft mina bokstäver på olika håll och kanter. Jag har låg impulskontroll men tränar aktivt på det och är ofantligt mycket mer balanserad idag än jag var för tio-femton år sedan.”

En sen natt på väg hem från Göteborgs flygplats körde han av vägen både bokstavligt och bildligt. Han hade gjort en rad affärer åt InfoCube och skulle bara hem till Halmstad och packa om för att flyga från Kastrup klockan sex på morgonen. 

”Airbagen exploderade. Jag måste ha kört över något. Allt blev vitt. En riktigt läbbig upplevelse. Men det var inte bara airbagen som var problemet. Jag hade druckit för mycket energidryck och jobbat så in i helvete med ett prestationsbehov som hette duga. Jag fick hög puls och ångest och kom inte ner från det.”

Hans kollegor skickade honom till psykolog. Fruktansvärt larvigt, tyckte han. Både första, andra och tredje gången. Men sedan förstod han att allt han gjort var för att bli bekräftad av andra, för att andra skulle tycka att han var bra. Det ledde till att han coachutbildade sig och så småningom själv började coacha chefer.

”Jag kan fortfarande gå i gång på att bli positivt bekräftad, men jag lever inte på det. Jag har en helt annan balans.”

Det är mycket som Jonas Hammarberg har tvingats omvärdera, inte minst de två senaste åren. På plusminus-listan för corona har han 42 bra saker och sex dåliga. 

”Jag har sålt mina sportbilar. Jag tycker inte att sådant är viktigt längre. Jag är väldigt annorlunda från den killen som körde omkring i en Carrera och tyckte att det var coolt. Det som gör att jag har valt bort bilarna, flygresorna och de dyra kostymerna är att jag värderar det jag har här och nu.”

Hans relation med Katie, som han har varit gift med sedan skoltiden, har aldrig varit bättre. 

”Utåt kan det se ut som jag har förlorat min business, men icke. Jag levde ett liv där jag sov i min egen säng 26 nätter per år när det var som värst. Ja, hela familjen har varit som ett resande cirkussällskap. Och nu har jag i snart två års tid somnat och vaknat bredvid den människa jag älskar mest. Jag är supertrygg. Affärer är en sak. Om det här flyger och vi blir miljardärer, I don’t care.”

Jobbar mycket gör han dock fortfarande. SP_CE har tagit in nytt kapital efter en investeringsrunda och lanseras just nu på amerikanska marknaden. Jonas Hammarberg börjar varje dag med sitt utvecklarteam i Vietnam, håller i gång över dagen på olika marknader i Europa för att avsluta dagen vid åtta-tiden med amerikanerna. 

Men på fredagar klockan fem, då stänger han av.

”Eftersom vi redan är hemma har vi ingen transporttid, så vi fikar och går till en restaurang som vi går till varje helg. Sedan sitter Katie och jag där och bara andas. Och spelar kort.”