”Jag insåg tidigt att inget kommer gratis”

Plötsligt hade tillvaron rämnat. Sara Serray hade tagit det svåra beslutet att köpa ut sin affärspartner från bolaget.

Samtidigt hade hennes relation kraschat. Nu kände hon sig helt ensam:

”Tryggheten rycktes bort, både i att ha en partner privat och en partner i mitt företag som jag satsat så mycket på. Jag tillbringade många helger i fosterställning på golvet. Alltså, vad fan gör jag nu? Och hur ska jag ta mig ur det här?”

Tre år senare tar Sara Serray emot på ett exklusivt kontorshotell i Stockholms innerstad.

Sobra naturfärger och energidryck i kylskåp. Surret från en dyr kaffemaskin och dovt klapper från höga klackar.

Här råder den sorts kontrollerade tystnad som bara uppstår i en miljö där ambitiösa människor smider planer om världsherravälde.

Men bakom en diskret svart dörr poppar det desto mer.

Wellibites högkvarter är bara några kvadratmeter stort, men belamrat av ställningar med godisförpackningar och lagerhyllor med chockrosa kartonger.

På ett skåp står ett glittrigt lotterihjul och väntar på nästa butiksbesök.

På ett annat står ett pepparkakshus, rikligt dekorerat med det godis som företaget producerar och säljer i butiker och apotek över hela Sverige – och på nästan 15 olika marknader internationellt. Veganskt, späckat med vitaminer och sockerfritt.

Här sitter Sara Serray och hennes två medarbetare och bygger imperium. På whiteboardtavlan bakom vd:n står en uppmaning om att ha max 45 minuter långa möten.

Bredvid rangordnas ”Veckans bästa”, listan teamet sätter ihop varje fredag för att kunna ta helg med gott samvete. ”Rekordkampanj” har någon skrivit. ”Fina siffror på SoMe­aktiviteter”, hälsar någon annan.

Sara Serrays resa kan sammanfattas med tre bokstäver: Mod.

Efter sju års högskolestudier till kostrådgivare och apotekare, och flera olika jobb på apotek och labb i Göteborgstrakten, hade hon landat som försäljningschef på Apoteksgruppen.

Hon hade precis fått nycklarna till drömlägenheten.

Men något gnagde i henne.

I arbetet hade hon mött så många kunder med livsstilssjukdomar som fetma och diabetes typ 2, det som historiskt kallats åldersdiabetes men numera drabbar allt fler barn.

Dessutom hade hennes systerdotter Leona, tre år, precis upptäckt godisförpackningarna i affären.

Varför fanns det inget bra hälsosamt godis? Sara Serray hade upptäckt ett hål på marknaden – och fattade ett beslut som kom att förändra en hel bransch.

”Jag hade en väldigt stark lust och drivkraft att göra någonting. Jag kände att jag måste skapa större nytta i världen än jag gör i dag. Jag hade pluggat så himla länge, men kände inte att det kom till nytta för människor. Jag var bara en liten kugge i ett stort hjul”, säger hon. 

Bakningsintresserade Sara Serray började lusläsa innehållsförteckningar, beställa råvaror och koka godis i köket på kvällar och helger.

Snart nådde godislagret ända upp till taket.

Systerdottern Leona blev testperson. Hon avfärdade det mesta, men en dag bad hon om en bit till. Då visste Sara att hon hittat rätt recept. Nu var det bara att köra.

Det är precis här som Sara Serrays historia börjar skilja sig från andras.

Hon vågade nämligen satsa allt på sin dröm: Hon sa upp sig från jobbet, flyttade hem till mamma i Mölndal igen – och startade Wellibites med pengarna från den nya lägenheten hon nu sålt.

Sara Serray var nybörjare på nästan allt. Hon fick lära sig allt om livsmedelsbranschen, företagande, ekonomi, logistik, regler och lagar.

Hon började hänga på en inkubator för nyföretagare i Göteborg och hittade en fabrik i Skövde.

Och så plötsligt var det dags: 2018 packade Sara Serray sin mammas bil full med godis och pappställningar.

Nu var hon redo för att visa upp sin produkt för världen:

”Jag minns min allra första försäljning, i en Coop-butik. Det var verkligen min skapelse, min idé, som någon okänd människa stod och höll i. Det kommer jag aldrig glömma, det var så overkligt.”

Hur vågade hon släppa allt? Sara Serray menar att modet måste ha funnits där sedan barnsben.

Hennes föräldrar hade invandrat från Kurdistan till Göteborg på 1980-talet. Hon fick lära sig tidigt att ingen annan kommer att göra någonting för henne:

”Jag är ju född i Sverige, men ända sedan dagis har jag upplevt att jag har blivit särbehandlad. Jag insåg tidigt att inget kommer gratis. Det har varit jobbigt men det har också gjort mig starkare. När jag har stött på motstånd under den här resan har jag inte tagit lika hårt på det.”

Och visst mötte Sara Serray mycket motstånd.

Inte bara från vänner och familj som ställde sig frågande till hennes drastiska livsförändring, utan också från företrädare för den konservativa livsmedelsbranschen.

Svenskar äter ju mest godis i hela världen – och försäljningssiffrorna fortsätter peka rakt uppåt. Varför ändra på ett vinnande upplägg?

”När jag pitchade min idé i början förstod nästan ingen. Jag stack ju ut hakan eftersom jag faktiskt vågade säga att godiset var hälsosamt. Om folk vill äta nyttigt kan man väl äta frukt, sa de. Och de stora företagen ville förstås fortsätta regera med sitt sockergodis. Men för mig handlade det om att få folk att må bättre. Då kan man inte bara förbjuda folk att äta vissa saker. Hur kul blir livet då?”, frågar hon.

Sedan gick allt väldigt snabbt.

Redan något år efter starten omsatte Wellibites 12,5 miljoner kronor och var marknadsledare inom sitt segment.

Sara Serray hade fått ta emot pris av kungen och uppmärksammats för att hon på rekordtid – bara några månader – lyckats med konststycket att få så kallad centrallistning, det vill säga att hamna på hyllan överallt, på samtliga fysiska och digitala matvaru- och apotekskedjor i landet.

Hon var fortfarande ensam i bolaget, men hjulet snurrade snabbare  och snabbare. Sara behövde hjälp och tog in en affärspartner.

Magkänslan signalerade dock att något inte var rätt:

”Jag såg att utvecklingen skulle gå bakåt om vi fortsatte vårt samarbete. Jag kunde inte utsätta mitt företag för det, inte när jag lagt så otroligt mycket kraft, energi och kärlek. Jag kände att min partner och bollplank tvärtom hade blivit min motpart.”

Återigen fattade Sara Serray ett stort beslut. Hon köpte helt enkelt ut sin partner från bolaget, bara månader efter att samarbetet inletts.

Samtidigt tog hennes privata relation slut. Det var en tuff period, men sakta men säkert hittade hon kraften igen.

I samma veva hörde SVT av sig och frågade om Sara ville pitcha sin produkt i Draknästet, tv-produktionen där erfarna affärsänglar hissar eller dissar affärsidéer.

Programmet blev en succé. Fyra av fem drakar ville investera i Wellibites, men efter några möten valde Sara att tacka nej till samtliga propåer.

”Vad ska man säga? Jag blev väldigt smickrad och fick många lovord, men smickret fick inte ta över. Jag hade inte råd energimässigt att låta något bli dåligt igen. Det var jobbigt att säga nej, men det var det enda rätta”, säger hon i dag.

Entreprenörer är vår tids superhjältar. De hyllas ofta för sin uppfinningsrikedom och sin arbetsmoral, för hur de slagit sig fria från kontorsslaveriet och utmanat status quo.

Baksidorna pratas det inte lika ofta om.

Sara Serray har varit osedvanligt uppriktig. Hon har delat med sig av hur ensam hon känt sig, uppoffringarna hon fått göra, sin känsla av utanförskap, att vara den enda unga kvinnan med invandrarbakgrund i rummet. Hur hon valt bort sitt sociala liv och kärleksrelationer för att infria sin företagardröm.

”Många ser det här livet som något väldigt flashigt, att man bara glider runt medan miljonerna rullar in. Men så är det verkligen inte. Att vara entreprenör innebär ett stort ansvar och enorma uppoffringar. Otroligt många gånger har jag känt mig ensam med mina stora beslut. För det finns ingen som jag kan bolla med som är lika engagerad i bolaget som jag”, säger hon.

Nu står Sara Serray inför sin kanske största utmaning hittills: Att våga släppa taget.

Länge gjorde hon allt själv. Hon smaksatte godiset, designade förpackningarna, bearbetade kunder, sorterade lagret, hade järnkoll på varenda detalj.

Men hösten 2023 lämnade hon hemstaden Göteborg för Stockholm. Från kontorshotellet i city bygger hon upp teamet som ska ta Wellibites till nästa nivå.

Än så länge är gänget litet – en person jobbar med marknadsföring, en annan med export,  en tredje är praktikant – men Sara Serray beskriver ändå ledarskapet som den svåraste delen av bolagsbyggandet.

”I början, när jag inte var van, kände jag att det till och med var svårare att vara chef än att ta fram en ny idé och tränga sig in på en hårt konkurrensutsatt och traditionell marknad. Allt som jag hade gjort kändes jättelätt jämfört med att bygga ett bra team”, säger hon och fortsätter:

”Jag hade förlitat mig på min egen förmåga så länge, men det är svårt att förmedla vad jag vill till andra som kanske drivs av helt andra saker. Det går ju inte att göra en kopia av mig.”

Sara Serray tar sig an ledarskapsresan, som hon själv kallar den, med skräckblandad förtjusning.

”Entreprenörskapet var ju en sorts resa. Men nu befinner jag mig på en annan resa: Att få andra att känna ett driv och vilja och passion för en produkt som inte är deras i grunden.”

Sara Serray har gått på många nitar genom åren. I början avlöste felrekryteringarna varandra.

Tills hon insåg att hon måste våga uttala sina egna drivkrafter.

”Jag hade nog aldrig förstått hur svårt rekrytering faktiskt är. Jag är väldigt driven och ställer höga krav på mig själv, det samma gäller för alla som jobbar med mitt företag. Jag insåg att det var viktigt att uttala det.”

Hon tillägger:

”Alla behöver förstå att det här inte är ett jobb, det är en ’scale up’-resa som kräver mer. Du måste kunna svara i telefon kl 21 om det behövs, eller ställa dig och packa paket.”

Samtidigt som Sara Serray bygger sitt bolag föreläser hon så ofta hon hinner om sitt entreprenörskap, gärna för ungdomar.

Hon pratar mycket om att våga tro på sina drömmar, att sålla bort alla som inte förstår din vision. Och om mod.

”Jag är ett levande exempel på att det går. Jag hade inte någon entreprenör i min omgivning. Jag hade inte drivit företag. Många undrade vad jag höll på med. Du har pluggat i sju år, du har ett fast jobb. Du har äntligen en lägenhet, allt är stabilt och bra. Varför ska du ta de här riskerna? Men de såg inte det jag såg”, säger hon och fortsätter:

”Det var inte självklart för mig att sälja lägenheten, att säga upp mig och flytta hem till mamma igen. Det var en process, men jag landade i att det är en större risk för mig att inte ta steget. För då kommer jag att vakna upp om några år och ångra mig. Och då skulle jag få leva med den ångern varje dag.”

Research: Nelly Franzén